Indikatorer är statistiska mått vilka påvisar eller indikerar tillstånd eller förändringsprocesser inom större system

Kommunala variationer i aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten

I målområde 1 användes det statliga lokala aktivitetsstödet (LOK-stödet) som mått för aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten. I uppföljningssystem av barn- och ungdomsidrotten har LOK-stödsstatistiken framför allt två förtjänster. För det första är det en bidragsform som nästan alla idrottsföreningar med barn- och ungdomsverksamhet utnyttjar, med följden att statistiken i det närmaste kan betraktas som ett totalmått. För det andra baseras bidraget på träningstillfällen och antalet deltagare med följden att statistiken speglar den faktiska aktivitets­nivån i en klubb snarare än antalet aktiva medlemmar.

Till årets rapport har Riksidrottsförbundet även redovisat LOK-stödsstatistiken fördelat på landets 290 kommuner. Därmed skapas helt nya möjligheter att jäm­föra hur idrottsdeltagandet hos unga varierar mellan olika kommuner och regioner.

En direkt jämförelse av hur stora belopp av LOK-stödet som tillförts varje kommun ger inte en rättvis bild. Landets kommuner är mycket olika med avse­ende på såväl demografi (antalet invånare, åldersstruktur och så vidare) till rent idrottsliga förutsättningar såsom antalet idrottsföreningar och tillgång till anlägg­ningar. Ett mer rimligt jämförelsemått ges emellertid om kommunernas totala tilldelning av LOK-stöd sätts i relation till antalet bidragsberättigade ungdomar i kommuner (”LOK-stöd per ungdom”). I ett sådant index signalerar höga belopp att barn- och ungdomsidrotten i den specifika kommunen är mer livaktig än i kommuner med lågt LOK-stöd per bidragsberättigad kommuninvånare.

I tabell 3.3.3 redovisas hur det statliga LOK-stödet fördelades mellan landets 290 kommuner år 2013.

tabell3.3.3a

tabell3.3.3b

tabell3.3.3c

Tabell 3.3.3. LOK-stöd i kronor per ungdom och kommun år 2013. Källa: Riksidrottsförbundet

En jämförelse av kommunernas tilldelning av LOK-stöd visar på stora skillnader. Lägst belopp tillföll Ljusnarsbergs kommun i Örebro län. Totalt beviljades drygt 33 000 kronor till kommunens idrottsföreningar vilket motsvarar 51 kronor per kommuninvånare i åldern 7–20 år. Högst belopp fick Solna kommun i Stockholms län: drygt 5,9 miljoner vilket motsvarar hela 827 kronor per LOK-stödsberättigad ungdom.

Båda dessa kommuner är extremfall, men även en granskning av samtliga kommuners tilldelning av LOK-stöd utmynnar i slutsatsen att bidraget spridits förhållandevis ojämnt över landets kommuner. Detta framgår av figur 3.3.5. En majoritet av Sveriges kommuner (191 av 290) erhöll mellan 250–399 kronor per ungdom i kommunen år 2013 medan 45 kommuner fick lägre än 250 kronor och 54 kommuner uppnådde över 400 kronor.

figur3.3.5

Figur 3.3.5. Sveriges kommuner, kategoriserade efter LOK-stöd per bidragsberättigad ungdom i kommunen år 2013. Källa: Riksidrottsförbundet

Sammantaget visar således den kommunala jämförelsen att idrottsföreningarna i vissa kommuner genererat betydligt mer LOK-stöd än klubbar i andra kommuner. Eftersom bidraget i sin tur baseras på antalet deltagare och träningstillfällen så indikerar uppgifterna följaktligen att aktivitetsnivån i idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet varierar betydligt mellan landets kommuner.

En följdfråga blir givetvis hur dessa variationer ska tolkas och förklaras. Varför är barn- och ungdomsidrotten så mycket mer livaktig i vissa kommuner än i andra? Ett enkelt svar kan inte ges i dagsläget. Uppgifterna om LOK-stödets kommunala spridning är alltför nya och behöver kompletteras med såväl demografiska data på kommunal nivå som kvalitativa analyser av föreningslivets utformning och förutsättningar i olika regioner. Därtill måste själva mätmetoden utvärderas. Finns det inslag i själva bidragssystemets konstruktion som tenderar att gynna vissa kommuntyper före andra? I vilken utsträckning inverkar kommunernas olika storlek på resultatet? I dagsläget är frågorna fler än svaren.

Med dessa reservationer kan det emellertid konstateras att det finns inslag i statistiken som pekar på att demografiska och socioekonomiska faktorer åtminstone delvis kan förklara LOK-stödets ojämna spridning. Ett sätt att belysa detta är att närmare studera de tio kommuner som tilldelats högst respektive lägst belopp. Dessa redovisas i tabell 3.3.4. och 3.3.5. I tabellerna redovisas även kommuntyp, invånarantal samt den sammanräknade förvärvsinkomsten i dessa kommuner.

tabell3.3.4

Tabell 3.3.4. Kommuner med högst utbetalning av LOK-stöd per individ år 2013 samt medianinkomst i kronor. I parentes anges kommuners ranking med avseende på högst medianinkomst. Källa: Riksidrottsförbundet

tabell3.3.5

Tabell 3.3.5. Kommuner med lägst utbetalning av LOK-stöd per individ år 2013 samt medianinkomst i kronor. I parentes anges kommuners ranking med avseende på högst medianinkomst. Källa: Riksidrottsförbundet

En jämförelse mellan de kommuner som tilldelats mest respektive lägst LOK-stöd per bidragsberättigad kommuninvånare visar tydliga demografiska och socioekonomiska skillnader. Högst stöd tillföll medelstora och socioekonomiskt välmående städer och förortskommuner i framför allt Stockholms- och Skåneregionen. Med undantag för Grums i Värmlands län, har de alla en medianinkomst över det svenska genomsnittet (248 690 kronor).

Tre av kommunerna – Danderyd, Lomma och Täby – har dessutom bland de högsta medianlönerna i landet. Lägst stöd tillföll på motsvarande sätt små kommuner huvudsakligen belägna i landsbygd eller glesbygd. Samtliga tio kommuner har en medianinkomst under det svenska genomsnittet. Vissa av kommunerna: Årjäng, Ljusnarsberg, Ragunda och Bräcke, tillhör de kommuner som har lägst medianlöner i landet.

En granskning på regional nivå ger ett liknande mönster (tabell3.3.6 och 3.3.7) I denna rapport redovisas Stockholms län och Skåne län. Även här är skillnaderna i utbetalt LOK-stöd stora. I Stockholms län genererade Solnas idrottsföreningar 827 kronor per bidragsberättigad ungdom mot 248 kr i Norrtälje. I Skåne län utdelades 599 kronor per bidragsberättigad ungdom till Vellinge kommun men endast 186 kronor per ungdom i Bjuv. Både i Stockholms län och i Skåne län toppas statistiken dessutom av kommuner med hög medianinkomst (Danderyd, Täby, Vellinge och Lomma) medan det motsatta gäller för många kommuner som tilldelats lågt LOK-stöd per bidragsberättigad ungdom.

tabell3.3.6

Tabell 3.3.6. Utbetalning i kronor av LOK-stöd per individ år 2013 i Stockholms län samt medianinkomst i kommunerna. I parentes anges kommunernas ranking med avseende på högst medianinkomst. Källa: Riksidrottsförbundet

tabell3.3.7

Tabell 3.3.7. Utbetalning i kronor av LOK-stöd per individ år 2013 i Skåne län samt medianinkomst i kommunerna. I parentes anges kommunernas ranking med avseende på högst medianinkomst. Källa: Riksidrottsförbundet

Sammantaget indikerar kommunstatistiken följaktligen att ungas deltagande i föreningsidrotten påverkas av yttre, samhälleliga faktorer såsom socioekonomi, demografi och geografiska förutsättningar. Mer konkret framträder en bild av att barn- och ungdomsidrotten är särskilt livaktig i socioekonomiskt goda miljöer i städer och förorter medan lägre aktivitetsnivåer uppnås i socioekonomiskt svagare regioner, särskilt på landsbygd eller i glesbygd. Denna iakttagelse kan inte göras utan vissa vetenskapliga reservationer, såsom att socioekonomiska bedömningar vanligtvis tar sin utgångspunkt i individer snarare än kommuner samt att analysen omfattar ett antal bakgrundsfaktorer såsom ekonomi, utbildningsgrad och boendeform. Med denna reservation måste det ändå konstateras att resultatet stärker den etablerade bilden av svensk föreningsidrott som socioekonomiskt skiktad.

Indikationer av detta slag väcker frågor av både kunskapsmässig och idrotts­politisk karaktär. På kunskapsnivå vittnar statistiken om behovet av ökad forskning om idrottslivets utformning och struktur i olika samhälleliga kontexter. Rimligtvis är det inte samma orsakssamband som förklarar de låga aktivitets­nivåerna i glesbygdskommuner som Ragunda och Årjäng jämfört med större kommuner som Södertälje och Norrtälje. Här behövs ökad kunskap både om förenings­livets faktiska förutsättningar i olika kommuntyper och hur ungdoms­grupper i olika samhällskontexter varierar ifråga om livsstilar och intresse för idrott och motion.[1]

Ur ett idrottspolitiskt perspektiv blir frågan hur det offentliga idrottsstödet fördelas ur ett socioekonomiskt perspektiv. Dagens statliga LOK-stöd är baserat på antalet genomförda aktiviteter och deltagare. I sådana bidragssystem är det både självklart och naturligt att mest stöd tillfaller de regioner där idrottslivet är mest aktivt. Men om barn- och ungdomsidrotten samtidigt har sitt starkaste fäste i socioekonomiskt välmående grupper blir den oavsiktliga effekten av bidrags­systemet att socioekonomiskt starka kommuner får mest av de offentliga resur­serna. Detta är en fördelningsproblematik som tidigare uppmärksammats ifråga om de idrottspolitiska utvecklingssatsningarna Handslaget och Idrottslyftet.[2] Uppgifterna ovan indikerar att även LOK-stödet har sådana oavsiktliga effekter.

[1] Exempel på sådan forskning i Sverige är Bengt Larsson (2008), Ungdomarna och idrotten. Tonåringars idrottande i fyra skilda miljöer (Stockholms universitet: Stockholm) samt Mats Trondman, Unga och föreningsidrotten. En studie om föreningsidrottens plats, betydelse och konsekvenser i ungas liv, Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:9.

[2] Se exempelvis Joakim Wiren Åkesson & Johan R Norberg (2012), ”Var hamnade idrottslyftspengarna?”, Svensk Idrottsforskning nr 1, 2012, samt SOU 2008:59, Föreningsfostran och tävlingsfostran. En utvärdering av statens stöd till idrotten, s. 313–315.