Barnkonventionen i svensk barn – och ungdomsidrott ur barnens och ledarnas perspektiv

Bakgrund och syfte med projektet

FN:s konvention om barns rättigheter (FN:s barnkonvention) som antogs av FN:s generalförsamling 1989 inkluderades i den svenska idrottsrörelsens policydokument Idrotten vill från och med 2009. Det innebär att all barn- och ungdomsidrott ska bedrivas med ett barnrättsperspektiv i grunden och att verksamheten ska följa barnkonventionen.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Syftet med studien är att beskriva och analysera hur barn och deras tränare inom lag och individuell idrott uppfattar idrottsverksamheten i Sverige i relation till FN:s barnkonvention. Frågeställningarna har varit följande: Vilka uppfattningar har barn i 12 och 16 års ålder samt deras tränare om idrottsverksamheten relaterat till barnkonventionen med fokus på; respekt för barnets åsikter (art 12), att sätta barns bästa i främsta rummet (art 3), barns rätt till utveckling (art 6), rätt att inte diskrimineras (art 2), samt att inte utsättas för någon form av våld (art 19)? Vidare besvaras hur ett barnrättsperspektiv får genomslag i idrotten samt vilka eventuella svårigheter det finns för att omsätta barnkonventionens intentioner i idrottsmiljön.

Resultaten baseras på intervjuer med sammanlagt 12 barn (8 innebandy, 4 ridsport) och 6 tränare (4 innebandy, 2 ridsport) innebandy och ridsport samt berättelseböcker från barnen. När det gäller könsfördelningen medverkar 8 flickor och 4 pojkar samt 4 manliga och 2 kvinnliga tränare från tre idrottsföreningar.

Resultaten visar att varken barnen eller de vuxna tränarna känner till att Riksidrottsförbundet inkluderade FN:s barnkonvention i sina riktlinjer för barn- och ungdomsidrotten 2009. Barnen och tränarna har heller ingen specifik kunskap om barnkonventionens innehåll, men när detta förklaras under intervjun ansåg de flesta att det är viktiga frågor att uppmärksamma. Tränarna ger uttryck för är att mycket lite görs i idrottsföreningarna i de frågor som barnkonventionen berör. De intervjuade är samtidigt ambivalenta om behovet av barnkonventionen och dess betydelse.

När det gäller att sätta barns bästa i främsta rummet finns ingen enhetlig bild bland barnen eller tränarna om vad det innebär. Barnen har inte tänkt på det sättet tidigare men resonerar sig fram till att det handlar om att de ska känna glädje och trygghet när de är med i idrotten. Tränarna menar också att det är centralt att det ska vara tryggt för barnen att idrotta. Säkerhet med hästar så man inte känner sig rädd betonas i ridsport och att de inte ska behöva specialisera sig för tidigt. Det framkommer liknande tankar från tränare i innebandy, att det handlar om att alla barn ska känna sig välkomna och få en rolig idrottsupplevelse, att ingen tidig specialisering ska ske och att resultatens betydelse ska tonas ner.

De intervjuade barnen anser att respekt för deras åsikter är en viktig rättighet som de också kan relatera till. De anser att de ska få tycka till och att andra ska lyssna på dem. Ett barn skiljer sig dock från det då han anser att det är tränaren som ska bestämma det mesta. Samtidigt framträder en bild av att mycket redan är förutbestämt i idrotten och att barnen inte har så mycket att säga till om. Det framträder också en bild bland ledarna att det är en självklarhet att barns åsikter respekteras men att de samtidigt inte reflekterat över det medvetet. Man kan se i tränares berättelser att det upplevs kräva tid från innebandyträningen eller ridningen ifall barnens åsikter ska tas upp och hanteras. Ett problem i ridsport är att tränaren ibland ska ha ny träningsgrupp direkt efter ridtillfället så det finns inte så mycket tid till samtal.

Barnen i studien är ovana att tala om att de har några rättigheter, särskilt när det gäller rätten att inte utsättas för våld. Barnen menar att det behövs ett skydd i idrotten, men att de samtidigt upplever att de inte blir dåligt behandlade utan att de känner sig trygga i det stora hela. Det finns också barn som är medvetna om risken att bli illa behandlad och då gäller det främst mobbning från andra barn eller negativ feedback på sin idrottsprestation, särskilt på matcher. Tränarna talar om regler som finns så att utövaren inte ska skadas i sin idrott, att barnen inte ska utsättas för negativa kommentarer eller känna sig illa behandlade men att det samtidigt finns risker med allt. Det kan alltid hända en olycka och att det är något man får räkna. I ridsport kan det vara svårt att veta vad som händer i stallet. Därför har denna idrottsförening anlitat den utomstående organisationen Friends för att göra en undersökning om mobbning.

Sammanfattningsvis är slutsatsen att det görs mycket lite systematiskt när det gäller barns rättigheter i idrottsföreningarna och att det knappt finns någon information eller kunskap om barnkonventionen i idrottsverksamheten.

  • Varken barn eller tränare har kännedom om barnkonventionen och dess betydelse inom idrottsrörelsen.
  • Barnen tror på den goda människan och den goda idrotten vilket gör dem extra sårbara och okritiska till det som sker.
  • Tränarna anser att innehållet i rättigheterna är viktiga självklarheter, men att det inte prioriteras då inget ”negativt” har hänt tidigare.
  • I idrottsföreningens ideella verksamhet finns begränsad tid för förebyggande arbete, det är svårt att rekrytera föreningsledare/tränare och det finns inget system för att säga upp en ideell tränare.

 

Projektansvarig:
Inger Eliasson
Projektnummer:
P2011-0009
Lärosäte:
Umeå universitet
År:
2011

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!