Barns erfarenheter av adhd och idrott: mer kunskap för en inkluderande föreningsidrott

Resultatet av studien beskriver idrottserfarenheter hos barn diagnosticerade med adhd. Deras upplevelser ger en nyanserad bild som inkluderar både positiva aspekter av idrotten och dess sociala gemenskap, samt de utmaningar och negativa sidor de möter. På den positiva sidan framhävs glädjen i att utvecklas genom inlärning, variation, framgång och tävling. Detta är starkt kopplat till det sociala stöd som kan erhållas från tränare, föräldrar och andra idrottare. Förutom stödet framhålls även barnens autonomi och möjligheten att ha inflytande över sin egen träning som viktiga aspekter.
De negativa aspekterna innefattar besvikelser och missnöje när idrotten inte uppfyller förväntningarna, när tid tas från det som är roligt eller för ett par barn, när idrotten inkluderar tävling. Känslomässig påfrestning kan också uppstå på grund av de krav och förväntningar som ställs på deltagarna. De sociala relationerna inom idrotten kan vara en utmaning, där barnet med adhd behöver hantera både andra barns beteenden, tränarens agerande och sin roll i gruppen.
Vilken typ av tränarskap önskar då barn med adhd inom idrotten? När de själva får beskriva detta, framhåller de betydelsen av en tränare som bryr sig om individen, skapar en inkluderande miljö med fokus på lärande, och har en tydlig ledarstil.
Genom att lyssna på barnens röster kan vi få en djupare förståelse för hur vi kan stödja dem i deras utmaningar och samtidigt förstärka de positiva aspekterna av deras idrottsupplevelser.