Det är ingen djärv gissning att få idag skulle dela Descartes åsikt. Fler skulle snarare dela filosofen Peter Singers uppfattning. Singer tillhör dem som i djurrättsdebatten hårdast försvarat djurens sak. I sin bok Praktisk etik från 1979 betonar han likheterna i smärtförnimmelser mellan människor och djur. Han skriver: Djur som känner smärta beter sig ungefär på samma sätt som människor gör, och deras beteende utgör ett tillräckligt skäl för att tro att de känner smärta.2 Det är numera en etablerad uppfattning att djur kan uppleva smärta. Politiskt har denna uppfattning spelat en betydelsefull roll. Djurrättsrörelsen är en inflytelserik politisk rörelse spridd över hela världen, och i Sverige har organisationer som Djurens Rätt kommit att bli en erkänd förening. Men även mer radikala organisationer och aktionsgrupper – som Djurens Befrielsefront – har inmutat en betydelsefull plats i det politiska livet. Djurskyddet är dessutom sedan länge också inskrivet i lagstiftningen.

Föremålen för kritiken mot hur människor behandlar djur är många. De kan sammanfattas i fyra olika Är hästsport moraliskt försvarbart? industrier: kött-, päls-, läkemedels- och kosmetikaindustrierna. Men det förekommer även kritik och aktioner mot idrottsindustrins behandling av djur. Kritiken mot att använda djur inom hästsporten är dock förhållandevis sällsynt. Det är oftast i samband med ”skandaler” av olika slag som frågan om djur överhuvudtaget har i sporten att göra aktualiseras; som när det avslöjats att exempelvis hästar utsatts för misshandel eller när hästar dör under tävling. Ibland höjs röster inifrån hästsporten om att djurmisshandeln är omfattande. Också veterinärsamfundet har reagerat mot det som de menar omfattande bruket av till exempel så kallad kemisk barrering.

Kemisk barrering kan innebära att tränare och ledare använder dopningsklassade medel för att göra hästarna mer känsliga för smärta om de stöter i hinder. Man tänker sig att effekten av denna träningsmetod gör att hästarna kommer att anstränga sig mer för att klara hindren. Ett sådant medel är capsaicin. Under de olympiska spelen i Kina 2008 åkte flera deltagare i banhoppning fast för att ha använt detta medel på hästarna.

Den 30 november 2008 avslöjade dessutom TV4:s samhällsprogram Kalla Fakta hur travhästar plågas av travtränare som använder elstötar i sin träning av hästarna.3 Initierade källor inom travsporten visste att berätta att denna metod inte är ovanlig. Enbart utifrån de komprometterande uppgifter som kom fram i reportaget skulle säkert många under normala omständigheter ifrågasätta hästsportens existens överhuvudtaget. Men man kan snabbt konstatera att det finns en stor benägenhet att försvara rid- och hästsporten. Det finns, till att börja med, starka ekonomiska intressen i sporten. Detta bidrar sannolikt till att många ser mellan fingrarna när det gäller en förmodat dålig behandling av djuren. Hästnäringen omsätter i runda tal 45 miljarder kronor varje år.

De ekonomiska skälen må vara starka. Men det finns också jämställdhetsskäl som ibland lyfts fram. Ridoch hästsporten är en av få sporter där kvinnor och män tävlar på lika villkor.4

Båda dessa skäl är inte oviktiga till hästsportens försvar. Men båda skälen är kopplade främst till externa värden. Dessa härstammar visserligen från hästsporten, men skulle med nödvändighet inte behöva göra det. En orättfärdig näringsverksamhet kan svårligen moraliskt försvaras, lika lite som att djur ska behöva lida bara för att detta eventuellt skulle gynna jämställdheten mellan människor. De externa värdeargumenten förefaller med andra ord som tämligen svaga. De moraliska problemen med hästsporten går kanske djupare än så. Så hur ser då de ”interna” argumenten ut?

I den här artikeln kommer jag att belysa flera av de mest centrala argumenten för och mot förekomsten av djur inom idrotten. Granskningen kommer att begränsas till rid- och hästsporten (fortsättningsvis endast refererad som hästsport) av det enkla skälet att hästsporten utan konkurrens är störst bland sporter där djur används.