Utdrag ur artikeln

Många idrottslärare är rädda för att fysisk beröring ska leda till anklagelser om sexuellt ofredande. Det får konsekvenser för både elevernas inlärning och lärarnas arbetssituation. Barn och ungdomar ska skyddas från övergrepp, men beröringsskräck bland vuxna är inte lösningen.

Uppmärksammade fall av övergrepp mot barn i skolor och idrottsföreningar under senare år har skapat en oro över fysisk beröring mellan barn och vuxna. Min forskning fokuserar på om och hur idrottslärares arbete påverkas av den allmänna debatten om fysisk beröring mellan barn och vuxna i sammanhang utanför familjen. Intresset för dessa frågor väcktes för några år sedan då jag undervisade idrottslärarstudenter i gymnastik.

Vi jobbade med övningar som handståenden och volter på trampett och framför allt hur man ”passar”, det vill säga tar emot en elev om något går fel på dessa övningar. När vi samlades i slutet av lektionen sa en av studenterna: ”Jag tänker inte göra något av detta när jag kommer ut och arbetar som idrottslärare.” ”Varför då?” frågade jag. Studenten svarade: ”Man kan inte ta i eleverna nuförtiden, då tror dom att man är en snuskgubbe eller pedofil.”