Hur tänker dagens ungdomsgeneration i frågor om idrott och motion? Det har Centrum för idrottsforskning undersökt med hjälp av analysföretaget Ungdomsbarometern.
Resultatet visar en hälsotrend bland unga. I dag (2019) tycker 27 procent av landets gymnasieelever att det är viktigt med goda hälsovanor och en sund livsstil, jämfört med bara 11 procent 1995.
Hälsa ofta viktigare än tävling
Synen på idrott har också förändrats, enligt undersökningen. Att träna och idrotta är viktigt för många. Men långt ifrån alla gör det för att tävla eller bli duktig i en specifik idrott. Många gör det snarare för hälsans skull och för att det är roligt. Dessutom vill dagens ungdomar påverka när och hur ofta man tränar.
Hälsointresset hänger i stor utsträckning samman med ett bredare samhällsengagemang. Utseende är också en viktig faktor. Att vara snygg och vältränad ger hög status bland kompisar.
Alternativ till tävling och ökade krav
Trots rådande hälsotrend bland ungdomar idrottar de allt mindre i idrottsföreningar. Aktivitetsnivån minskar även bland yngre barn. Under perioden 2008–2018 har det skett en nedgång i alla åldersgrupper mellan 7 och 20 år, visar CIF:s rapport.
Många ungdomar som lämnar föreningsidrotten väljer i stället träning på privata gym eller i egen regi. Det kan betraktas som ett medvetet val, konstaterar CIF. I takt med att föreningsidrotten blir alltmer prestations- och tidskrävande erbjuder alternativen helt andra möjligheter att själv styra när och hur ofta man tränar.
Rapportens resultat ger vägledning för hur idrottsrörelsen kan vända utvecklingen: Ta till vara på det ökade hälsointresset bland unga, fokusera på glädje snarare än resultat och prestation.
– Poängen är inte att idrottsföreningar ska sätta stopp för tävlingar. Men för att locka dem som i dag väljer andra motionsformer, bör föreningar även erbjuda mindre kravfyllda aktiviteter för de ungdomar som främst tränar för att ha roligt och må bra, säger Johan R Norberg.
Ny syn på träning och tävling
Inom idrottsrörelsen pågår ett omfattande förändringsarbete för framtidens idrott, kallat Strategi 2025. En av utmaningarna är att bryta den nedåtgående trenden i barn- och ungdomsidrotten genom att utveckla en ny syn på träning och tävling.
Gör man det ökar möjligheten att behålla fler. Dessutom finns en stor grupp engagerade och träningsintresserade unga att rekrytera, visar Centrum för idrottsforsknings rapport.
Pandemin gav liten påverkan på ungas träningsvanor
Ungdomsbarometerns undersökningar 2020–2021 visar att fler och fler unga vill lägga pandemin bakom sig. Unga vill ta igen förlorad tid och ser större möjligheter att också kunna leva som de vill och är vana vid. Det gäller livet i stort, men också, vad det verkar, när det gäller ungas träning.
Resultatet indikerar att ungas idrotts- och träningsaktiviteter varit förhållandevis konstanta jämfört med tiden före pandemin. Visserligen uppger många ungdomar att de tränat hemma och utomhus i större utsträckning än tidigare, men någon minskning i just föreningsidrotten kunde man inte finna. Inte heller har unga lämnat föreningsidrotten för att i stället träna på kommersiella gym eller i egen regi. Föreningsidrotten stod sig bra under krisen.
Framtiden ser ljus ut, konstaterar Ungdomsbarometern. Många unga vill träna mer i framtiden, träna mer tillsammans med vänner eller återuppta en idrott eller träningsaktivitet de tidigare slutat med.
Unga rör sig för lite
År 2016 presenterade Centrum för idrottsforskning en rapport om barn och ungdomars fysiska aktivitet. Lite rörelse, mycket stillasittande och många timmar framför skärmar. Det är den bild av många barn och ungdomars liv, som framkommer i rapporten.
För att få positiva hälsoeffekter bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning, enligt rekommendationer från den svenska läkarkåren. I det ingår allt från att cykla till skolan, lek på raster till tävlingsidrott på fritiden.
Men den första stora nationella studie som använt rörelsemätare (accelerometrar) visar att endast 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna når den rekommendationen. Det är ett resultat som bekräftar vad tidigare studier befarat.
Gymnasieflickor minst aktiva
Mest aktiva i studien var de yngsta pojkarna (årskurs 5). Minst aktiva var flickorna på gymnasiet (årskurs 2). Så få som 14 procent rörde sig tillräckligt i den gruppen. Gymnasieeleverna tillbringade dessutom närmare 80 procent av sin tid stillasittande. Det gällde både flickor och pojkar.
Resultaten speglar tidigare forskning som visar att ungas fysiska aktivitet avtar med åldern. Och att särskilt tonårsflickor rör sig betydligt mindre än vad de borde för sin hälsas skull.
Idrottskulturen hinder för unga som rör sig minst
Men en mindre grupp lever särskilt fysisk inaktiva liv, visar CIF:s analys. Det gäller cirka 6 procent av alla barn och ungdomar. De deltar sällan eller aldrig i skolans undervisning i idrott och hälsa, är stillasittande på rasterna, tillhör sällan föreningsidrotten och uppger att de har en fysiskt inaktiv fritid även i övrigt.
Det kan låta lite, men handlar i praktiken om en ganska stor grupp individer. Att uppmuntra till ökad fysisk aktivitet för just dessa unga är både den viktigaste och svåraste folkhälsopolitiska utmaningen.
Tyvärr är de som rör sig minst samtidigt svårast att nå. Problemet är att de varken tilltalas av idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. De uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns inom både idrottsföreningar och i skolan.
Mer av samma är ingen lösning
Åtgärder som vanligtvis framförs i debatten – mer resurser till föreningar och fler lektionstimmar i idrott och hälsa – är därför ingen självklar lösning på det problemet. Åtminstone inte så länge som verksamheten bedrivs på samma sätt som i dag, det vill säga att man måste prestera och bli bedömd och jämförd med andra. För dem måste man i stället skapa nya och alternativa möjligheter för fysisk aktivitet som verkar inkluderande.
Rör sig minst på fritiden – mest i skolan
Krav på fler timmar till ämnet idrott och hälsa är en het politisk fråga. Men det är inte i skolan som unga rör sig minst. Tvärtom. Huvuddelen av veckans dos fysisk aktivitet får eleverna när de befinner sig där.
På helger sjunker aktivitetsnivån kraftigt bland både pojkar och flickor i alla ådrar. Det gäller särskilt den kategori som rör sig allra minst – flickor på gymnasiet.
Pojkar i grundskolan är den enda kategori i studien som rör sig tillräckligt för att nå de hälsorekommendationer om fysisk aktivitet som den svenska läkarkåren står bakom. Men det sker bara på vardagar när de går i skolan. På helgerna sjunker även deras aktivitet under den rekommenderade nivån.
Polariserat idrottande
Rapporten ger också en polariserad bild av ungas föreningsidrottande. Cirka 20 procent idrottar inte alls på fritiden. En lika stor andel är mycket aktiva. De som idrottar i förening är mer fysiska aktiva, mindre stillasittande och har även mindre skärmtid jämfört med dem som inte är föreningsaktiva.
