CIF har på regeringens uppdrag analyserat hur idrottsrörelsen bidrar till demokratisk fostran och delaktighet bland befolkningen. Det gäller inte minst hur unga medlemmar påverkas av sitt medlemskap. I vilken utsträckning deltar de i föreningsdemokratin och hur påverkar medlemskapet kunskapen och förståelsen för demokratiska processer i samhället i stort?
– Vår uppföljning visar att man kan lära sig mycket om demokrati av att delta i föreningsstyrelser. Men eftersom få medlemmar deltar i klubbarnas demokratiska processer måste man nog tona ned förväntningarna på idrotten som en bred demokratiskola, säger Johan R Norberg, utredare.
Lågt engagemang för demokratiska processer
En stor enkätstudie besvarad av 6 325 föreningar visar att få medlemmar deltar i föreningens demokratiska processer. Få går på årsmöten och styrelserna har en tydlig profil: Tre av fyra föreningar saknar personer under 25 år i sin styrelse. Hela 70 procent av styrelseledamöterna är över 40 år och de flesta har erfarenhet från liknande uppdrag. Männen dominerar, särskilt på ordförandeposten där tre av fyra är män.
Satsa på unga
Men vissa idrottsförbund går mot strömmen. Skolidrott, basket och budo/kampsport är förbund som gjort medvetna satsningar på att inkludera unga medlemmar i sina föreningsstyrelser – och lyckats. Det har givit flera positiva effekter. Föreningarna har en större generell mångfald i styrelserna och en högre andel medlemmar är engagerade i arbetsgrupper och kommittéer.
– Genom ökad representation av unga skapas ett mervärde för såväl den enskilde individen som föreningen. I förlängningen gynnar det även idrottsrörelsen i stort och det omgivande samhället, säger Johan R Norberg.
Förändrat engagemang
En ny forskarantologi från CIF, Föreningen, laget och jaget, visar också att kunskapen i föreningsdemokratiska frågor minskat under senare decennier. En annan tendens är att ledare och föräldrar riktar sitt engagemang till de frågor som rör det egna laget eller träningsgruppen – inte föreningen i stort. Men att det skulle vara ett tecken på maktlöshet eller att medlemmarna inte bryr sig om föreningen har inget stöd i genomförda studier.
– Det kan även vara ett uttryck för motsatsen. Att det finns många aktiva och intresserade medlemmar som noga följer verksamheten, finner att den håller acceptabel kvalitet och därför väljer att inte närvara och använda sina påverkansmöjligheter, säger Jonny Hjelm, professor vid Umeå universitet och en av antologiförfattarna.
