Akut hamstringsskada – utvärdering av träning och testning för återgång till idrott

Bakgrund och syfte med projektet

Akuta hamstringsskador är mycket vanliga inom idrotter som kräver hög löphastighet och/eller stor rörlighet av höftflexion med samtidig knäextension. Under senare år har flera studier visat att hamstringsskada är den vanligaste skadan inom såväl kvinnlig/manlig elitfotboll som inom friidrottens hopp och sprintgrenar på elitnivå. Återfallsskador är vanliga, sannolikt beroende på otillräcklig rehabilitering i kombination med för tidig återgång bl.a. beroende på att det är svårt att testa strukturerna som skadads på ett säkert sätt. Objektivt utvärderade idrottsnära tester för att styra återgången saknas. De rehabiliteringsprogram som idag används saknar stöd av prospektiva randomiserade studier. Framtagning av ett rehabiliteringsprogram med dokumenterat god effekt samt ett specifikt test för säkrare återgång, efter olika typer av hamstringsskador inom olika idrotter, är följaktligen av stor betydelse för idrotten.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Hamstringsskador är den vanligaste skadetypen inom många idrotter och återfallsskador är frekventa. Det finns inga studier som utvärderat vilken typ av rehabilitering som är effektivast för snabb och säker återgång till idrott efter akut hamstringsskada på elitidrottare. I föreliggande projekt har en prospektiv randomiserad studie genomförts på elitidrottare där effekten av två olika träningsprogram studeras med avseende på tiden till full återgång till idrott efter akut hamstringsskada. Dessutom har ett nytt aktivt dynamiskt hamstringstest utvärderats och återfallsskador har registrerats under 12 månader efter återgång.

Våra hypoteser är att valet av träningsprogram, särskilt dess innehåll av stor längdförändring, har betydelse för tiden åter till idrott samt att ett validerat och reliabelt hamstringstest (Askling et al. KSSTA, 2010) kan ge värdefull information för vägledning till en säker återgång till idrott efter akut hamstringsskada. Tvåhundratjugo idrottare (kvinnor/män) i åldersspannet 15-40 år, varav 86 fotbollsspelare, 72 friidrottare, 62 övriga idrottare, har inkluderats. För att inkluderats skall idrottaren ha skadat sig under träning/match/tävling och såväl den kliniska undersökningen som magnetkameraundersökning skall verifiera skadan. Idrottaren randomiseras sedan till ett av två träningsprogram, L eller C, efter stratifiering för kön, skadetyp (sprint/stretch) och idrott.

Träningsprogram L (lengthening) avser att belasta hamstringsmuskulaturen under stor förlängning, medan program C (conventional) är inriktat mot konventionell träning efter hamstringsskada, med generellt mindre förlängning. De kliniska undersökningarna, inklusive uppföljning av träningsprogrammet, genomförs en gång per vecka tills dess att idrottaren kan återgå till sin idrott. Kriterierna för återgång till idrott är att inga fynd på kvarvarande skada framkommer vid den kliniska undersökningen eller vid genomförandet av hamstringstestet. Den avslutande kliniska undersökningen görs ”blint” av en erfaren utvärderare. Huvudoutcome för studien är tiden från skada till full återgång till aktuell idrott.

Samtliga idrottare följs under 12 månader efter återgång och återfallsskador dokumenteras genom ny klinisk undersökning och ny MRI-undersökning. Resultaten för fotbollsspelarna är publicerade och visar på mycket intressanta fynd då L-programmet visar sig vara signifikant mera effektivt med avseende på tid till återgång jämfört med C-programmet (Askling et al. BJSM, 2013).

Läs mer

Projektansvarig:
Carl Askling

Bakgrund och syfte med projektet

Akuta hamstringsskador är mycket vanliga inom idrotter som kräver hög löphastighet och/eller stor rörlighet av höftflexion med samtidig knäextension. Under senare år har flera studier visat att hamstringsskada är den vanligaste skadan inom såväl kvinnlig/manlig elitfotboll som inom friidrottens hopp och sprintgrenar på elitnivå. Återfallsskador är vanliga, sannolikt beroende på otillräcklig rehabilitering i kombination med för tidig återgång bl.a. beroende på att det är svårt att testa strukturerna som skadads på ett säkert sätt. Objektivt utvärderade idrottsnära tester för att styra återgången saknas. De rehabiliteringsprogram som idag används saknar stöd av prospektiva randomiserade studier. Framtagning av ett rehabiliteringsprogram med dokumenterat god effekt samt ett specifikt test för säkrare återgång, efter olika typer av hamstringsskador inom olika idrotter, är följaktligen av stor betydelse för idrotten.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Hamstringsskador är den vanligaste skadetypen inom många idrotter och återfallsskador är frekventa. Det finns inga studier som utvärderat vilken typ av rehabilitering som är effektivast för snabb och säker återgång till idrott efter akut hamstringsskada på elitidrottare. I föreliggande projekt har en prospektiv randomiserad studie genomförts på elitidrottare där effekten av två olika träningsprogram studeras med avseende på tiden till full återgång till idrott efter akut hamstringsskada. Dessutom har ett nytt aktivt dynamiskt hamstringstest utvärderats och återfallsskador har registrerats under 12 månader efter återgång.

Våra hypoteser är att valet av träningsprogram, särskilt dess innehåll av stor längdförändring, har betydelse för tiden åter till idrott samt att ett validerat och reliabelt hamstringstest (Askling et al. KSSTA, 2010) kan ge värdefull information för vägledning till en säker återgång till idrott efter akut hamstringsskada. Tvåhundratjugo idrottare (kvinnor/män) i åldersspannet 15-40 år, varav 86 fotbollsspelare, 72 friidrottare, 62 övriga idrottare, har inkluderats. För att inkluderats skall idrottaren ha skadat sig under träning/match/tävling och såväl den kliniska undersökningen som magnetkameraundersökning skall verifiera skadan. Idrottaren randomiseras sedan till ett av två träningsprogram, L eller C, efter stratifiering för kön, skadetyp (sprint/stretch) och idrott.

Träningsprogram L (lengthening) avser att belasta hamstringsmuskulaturen under stor förlängning, medan program C (conventional) är inriktat mot konventionell träning efter hamstringsskada, med generellt mindre förlängning. De kliniska undersökningarna, inklusive uppföljning av träningsprogrammet, genomförs en gång per vecka tills dess att idrottaren kan återgå till sin idrott. Kriterierna för återgång till idrott är att inga fynd på kvarvarande skada framkommer vid den kliniska undersökningen eller vid genomförandet av hamstringstestet. Den avslutande kliniska undersökningen görs ”blint” av en erfaren utvärderare. Huvudoutcome för studien är tiden från skada till full återgång till aktuell idrott.

Samtliga idrottare följs under 12 månader efter återgång och återfallsskador dokumenteras genom ny klinisk undersökning och ny MRI-undersökning. Resultaten för fotbollsspelarna är publicerade och visar på mycket intressanta fynd då L-programmet visar sig vara signifikant mera effektivt med avseende på tid till återgång jämfört med C-programmet (Askling et al. BJSM, 2013).

Projektnummer:
P2011-0069
Forskare:
Carl Askling
Lärosäte:
Gymnastik- och idrottshögskolan
År:
2011

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!