Analys av patienter som korsbandsopererats med hamstringsgraft

Bakgrund och syfte med projektet

Böjsenan är den sena som används som fritt graft vid över 90 % av korsbandsrekonstruktionerna i Sverige och ger bra stabilitet och funktion efter operationen. Att följa korsbandsopererade patienter under lång tid med radiologiska, histologiska och biokemiska metoder är av stort intresse för att kunna erbjuda optimal tidpunkt och metod för ingreppet. Vidare är det intressant att utröna vad som händer med vävnaden som använts för att ersätta det skadade ledbandet dels för att se om det återbildas och för att försöka minska den s.k. tagställes morbiditeten efteråt. Ledvätskeanalyser från opererat och icke opererat knä från samma patient kan ge möjlighet att analysera tidig utveckling att förslitningsförändringar s.k. atros i det skadade knät. Om det visar sig att det inte föreligger skillnad i artrosmarkörer eller förslitningförändringar på radiologiska undersökningar åtta år efter operation tyder det på att återgång i full aktivitet kan tillåtas.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Patienter med en främre korsbandskada som opereras med vävnad från lårets böjsenor har fördel av att opereras tidigt (<5 månader) efter skadan jämfört med sent (efter 2 år). De tidigt opererade patienterna uppvisar vid uppföljning 2 år efter operationen en signifikant högre aktivitetsnivå och funktion, mätt med Tegners aktivitetsnivå och Lysholms knäscore. Detta betyder att om patienten som ska genomgå en korsbandsoperation vill bibehålla en så hög aktivitetsnivå och funktion som möjligt bör man opereras relativt tidigt efter skadan. Hos patienter som opererats med böjsenegraft för cirka åtta år sedan återbildas senorna hos 90-95% även om två böjsenor använts för att ersätta det skadade korsbandet. Magnetkameraundersökning av båda knäna hos 20 patienter visade att böjsenorna återbildats och fäster på samma plats som på den friska sidan och att senornas tvärsnittsytan inte avvek från den friska sidan. Emellertid var patienterna signifikant svagare i djup flexion (>90 grader) jämfört med den friska sidan.

Detta betyder att man eventuellt kan använda återbildad sena som ersättningsvävnad en andra gång om patienten skadar om sitt korsbandsopererade knä. Emellertid saknas fortfarande biomekaniska hålfasthetsstudier av återbildad sena. Vidare att hos patienter som är beroende av styrka i djup flexion, tex. gymnaster, sprinters och brottare, bör annan ersättningsvävnad för det skadade korsbandet än böjsena övervägas. Hos en subgrupp omfattande 12 patienter från magnetkamerastudien togs ultraljudsledda biopsier från återbildad sena från det opererade knät och frisk sena från det andra knät. Histologisk undersökning visade att det inte förelåg någon skillnad med avseende antal celler, kärl, fiber utseende och förekomst av glukosaminoglykaner (ett i senor normalt förekommande ämne som ökar vid ärrbildning och skada) mellan normal och återbildad sena.

Emellertid förelåg små områden med ärrbildning i vissa av de återbildade senorna. Resultaten stöder fynden från magnetkamera studien och visar att det är riktig sena som återbildas och inte enbart någon form av ärrvävnad. Hos 11 av patienterna i biopsistudien tappades också ledvätska ur båda knäna men en tunn nål under ultraljudsguidning. Ledvätskan analyserades med avseende på förekomst av inflammatoriska markörer (cytokiner) och broskförslitningsmarkörer (ARG, COMP). Patienter genomgick också stående standardröntgenundersökning och magnetkameraundersökning. Stående röntgenundersökning visade signifikant mer förslitningsförändringar i det opererade knät och magnetkameraundersökning visade signifikant mer förekomst av brosk och meniskskador i det opererade knät.

Trots det syntes inte varken mer inflammatoriska markörer eller broskförslitningsmarkörer i det opererade knät. Detta betyder att den förslitning man ser i ett korsbandsopererat knä cirka åtta år efter operationen inte är orsakat av inflammation och att man måste söka andra förklaringar till skillnaden i förslitningsförändringar i ett korsbandsopererat och ett friskt knä hos samma patient. Andra tänkbara orsaker kan vara skillnader i biomekaniken mellan ett korsbandsopererat och ett friskt knä.

Läs mer

Projektansvarig:
Jüri Kartus
Projektnummer:
FO2012-0026
Lärosäte:
Göteborgs universitet
År:
2012
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!