Att bli en Ironman. Extremsport, familjeliv och tidspussel

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Idén om Ironman triathlon väcktes på Hawaii i slutet av 1970-talet och hade sitt ursprung i en diskussion som handlade om vilken sport som fostrade de bästa, mest uthålliga och värdiga atleterna. Ironman triathlon blev den ultimata uthållighetssporten bestående av tre grenar: simning (3,86 km), cykling (180,2 km) och löpning (42 195 m).

Tävlingsgrenarna utfördes i en följd och den som först nådde mållinjen efter den avslutande grenen korades till vinnare. Från att ha betraktats som ett udda, om än högt respekterat, idrottsfenomen som utövades av ett fåtal järnatleter, har Ironman triathlon idag förvandlats till ett globalt och kommersiellt idrottsevenemang. Som fenomen har det därmed kommit att påverka många människors sätt att se på träning, prestation och hälsa, även utanför de kretsar inom vilka dessa extremsportare vistas.

Bland annat har en mängd olika ”grenar”, till exempel så kallade mini-triathlons med mera, upprättats genom vilka nyfikna, oftast motionärer, ges möjlighet att prova på sporten, fast med betydligt kortare distanser i utförandet. Att förbereda sig inför ett Ironman triathlon är tidskrävande. Vägen till att bli en Ironman (eller Ironwoman) måste onekligen förstås som en komplex process som påverkar många olika aspekter av utövarens liv. Med stöd av erhållna medel har fältarbetet för projektet kunnat genomföras enligt plan. 31 informanter har intervjuats och observationer i samband med träning och tävling har utförts.

En populärvetenskaplig och översiktlig artikel kring projektet, har publicerats i Svensk Idrottsforskning. Denna har titeln ”Elitmotionärens vardag – familjeliv, tidspussel och extremidrott”. Artikel ger en översiktlig beskrivning av projektet. Under 2016 presenterades vidare projektet på en nationell konferens (SVEBI:s årskonferens i Örebro). Utöver detta har en första internationell och granskad artikel skickats in till en tidskrift för bedömning.

De resultat och analyser som presenters denna artikel fokuserar främst projektets andra delsyfte som berör Ironman och familjeliv/genus. Resultaten tyder på att det i många fall finns en konflikt mellan familjelivet och ”idrottskarriären” i de berättelser som ges. Resultaten tyder också på att det finns en rad olika lösningar som idrottsutövarna utvecklar för att hantera sina familjepussel. Artikeln diskuterar också olika faktorer i vardagslivet som tenderar att bidra till ett sammanbrott av familjeliv och intimsfär, respektive vilka typer av livsstilsval och strategier som gör att idrottsutövarna lyckas sammanfoga olika delar av livet till ett hållbart koncept. Resultaten visar också på olikartade könsmässiga förutsättningarna vad gäller utövande av extremsport och hur detta utövande tolkas i relation till uppfattningar om maskulinitet/femininitet, presterande kroppar och om hur en dedikerad partner bör vara.

Läs mer

Projektansvarig:
Jesper Andreasson

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Idén om Ironman triathlon väcktes på Hawaii i slutet av 1970-talet och hade sitt ursprung i en diskussion som handlade om vilken sport som fostrade de bästa, mest uthålliga och värdiga atleterna. Ironman triathlon blev den ultimata uthållighetssporten bestående av tre grenar: simning (3,86 km), cykling (180,2 km) och löpning (42 195 m).

Tävlingsgrenarna utfördes i en följd och den som först nådde mållinjen efter den avslutande grenen korades till vinnare. Från att ha betraktats som ett udda, om än högt respekterat, idrottsfenomen som utövades av ett fåtal järnatleter, har Ironman triathlon idag förvandlats till ett globalt och kommersiellt idrottsevenemang. Som fenomen har det därmed kommit att påverka många människors sätt att se på träning, prestation och hälsa, även utanför de kretsar inom vilka dessa extremsportare vistas.

Bland annat har en mängd olika ”grenar”, till exempel så kallade mini-triathlons med mera, upprättats genom vilka nyfikna, oftast motionärer, ges möjlighet att prova på sporten, fast med betydligt kortare distanser i utförandet. Att förbereda sig inför ett Ironman triathlon är tidskrävande. Vägen till att bli en Ironman (eller Ironwoman) måste onekligen förstås som en komplex process som påverkar många olika aspekter av utövarens liv. Med stöd av erhållna medel har fältarbetet för projektet kunnat genomföras enligt plan. 31 informanter har intervjuats och observationer i samband med träning och tävling har utförts.

En populärvetenskaplig och översiktlig artikel kring projektet, har publicerats i Svensk Idrottsforskning. Denna har titeln ”Elitmotionärens vardag – familjeliv, tidspussel och extremidrott”. Artikel ger en översiktlig beskrivning av projektet. Under 2016 presenterades vidare projektet på en nationell konferens (SVEBI:s årskonferens i Örebro). Utöver detta har en första internationell och granskad artikel skickats in till en tidskrift för bedömning.

De resultat och analyser som presenters denna artikel fokuserar främst projektets andra delsyfte som berör Ironman och familjeliv/genus. Resultaten tyder på att det i många fall finns en konflikt mellan familjelivet och ”idrottskarriären” i de berättelser som ges. Resultaten tyder också på att det finns en rad olika lösningar som idrottsutövarna utvecklar för att hantera sina familjepussel. Artikeln diskuterar också olika faktorer i vardagslivet som tenderar att bidra till ett sammanbrott av familjeliv och intimsfär, respektive vilka typer av livsstilsval och strategier som gör att idrottsutövarna lyckas sammanfoga olika delar av livet till ett hållbart koncept. Resultaten visar också på olikartade könsmässiga förutsättningarna vad gäller utövande av extremsport och hur detta utövande tolkas i relation till uppfattningar om maskulinitet/femininitet, presterande kroppar och om hur en dedikerad partner bör vara.

Projektnummer:
P2016-0050
Lärosäte:
År:
2016
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!