CAS och Lex Sportiva – En empirisk rättsvetenskaplig studie

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

1984 inrättade CAS en internationell skiljedomstol, Court of Arbitration for Sport (CAS), med uppgift att slita tvister som uppstår vid stora internationella tävlingar, mellan idrottsförbund på olika nivåer och andra idrottsliga ärenden av vikt. Utöver att slita specifika tvister har CAS haft en central roll att genom sin praxis etablera regler och principer som styr idrott internationellt. Dessa principer kallas ibland för “lex sportiva” och beskrivs som ett från de rättsliga systemen självständigt normsystem vars regler och principer är bindande för förbund, utövare och andra idrottsliga aktörer.

Projektet har visat att CAS har kommit lång väg gentemot att etablera sig själv som en högsta internationell domstol för idrott och ett internationell idrottsligt normsystem:

  • CAS har etablerat en tillräcklig normativ bas och en metod där dess rättspraxis i princip utgör en oundgänglig källa när det gäller att etablera nya mål.
  • CAS:s rättspraxis har en struktur och systematik som möjliggör prövning av enskilda tvister och som stärker förutsägbarheten i denna prövning.
  • CAS:s legitimitet inom idrotten (intern legitimitet) har ökat över tid, vilken återspeglas i en kraftigt ökad måltillströmning.
  • Även om många av CAS:s avgöranden rör ett fåtal ämnen, framförallt doping, har den i dessa mål etablerat viktiga principer som kan tillämpas på många andra områden.
  • Anklagelser om kopplingar mellan enskilda skiljemän och parter tycks överdrivna, vilket stärker CAS:s legitimitet som tvistelösningsorgan och skyddar den när den, som för närvarande pågår i flera instanser, ifrågasätts i samband med rättslig prövning.
  • Förekomsten av parter och skiljemän med härkomst utanför Europa, Nordamerika och Australien (som traditionellt dominerat CAS) har tydligt ökat över tid och stärker CAS:s ställning som en genuint internationellt tvistelösningsorgan.
  • Projektet har identifierat och analyserat enskilda avgöranden som är av särskild vikt för denna utveckling, men viktiga ur olika perspektiv. Projektets resultat visar emellertid också att CAS, som institution, och dess rättspraxis, som grund för en självständig rättsordning, alltjämt påvisar betydande brister:
  • Det normativa innehållet i CAS:s rättspraxis (lex sportiva) är relativt begränsat och kan svårligen sägas utgöra en fullständig rättsordning.
  • CAS och lex sportiga är inte autonoma förhållande till nationell, europeisk och internationell rätt i verklig bemärkelse utan institutionen agerar kontinuerligt för att upprätthålla idrottens självständighet och en balans mellan intern och extern legitimitet.
  • CAS:s skiljemän domineras alltjämt av äldre män från västvärlden.
  • De parter som kommer inför CAS är framförallt från Europa, Nordamerika och Australien och institutionen har alltjämt en begränsad relevans för stora delar av världen, i synnerhet Sydamerika och Afrika.
  • Det finns vissa skillnader i rättspraxis mellan mål som prövas på engelska och mål som prövas på franska.
  • Rättskultur tycks ha (eller åtminstone upplevs ha) betydelse, vilket återspeglar sig i att parter inför CAS föredrar skiljemän från samma rättskultur som dem själva.

Läs mer

Projektansvarig:
Johan Lindholm
Projektnummer:
P2015-0020
Forskare:
Johan Lindholm
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!