Elitidrottssatsningar för barn – en kartläggning och en fallstudie

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Studien bygger på en granskning av 133 föreningars hemsidor, 30 intervjuer med föreningsrepresentanter samt en fallstudie med två fotbollsspelande pojkar. Fem idrotter var föremål för kartläggningen: alpin skidåkning, fotboll, ishockey, konståkning och tennis.

De föreningar som valdes ut utgjorde de största inom nämnda idrotter i fyra distrikt: Göteborg, Skåne, Stockholm och Västerbotten. Ett särskilt fokus riktades mot fotboll – 93 fotbollsföreningar ingick i studien. I övriga idrotter kartlades de tio största föreningarna. Selektion och nivåindelning är centrala begrepp i studien.

När materialet samlats in har dessa begrepp, enkelt uttryckt, definierats genom frågan: ”Förekommer det uppdelning på träning eller tävling där individer eller grupper väljs ut och ges mer och bättre verksamhet än andra?”. Resultaten visar att barn selekteras, sorteras och grupperas i samtliga undersökta idrotter, men det är mer vanligt förekommande i de två lagidrotterna, särskilt när det rör pojkar, och i storstadsområden. I materialet framträder ett brett spektrum av selektionspraktiker.

En variant

  1. är avhängig storklubbarnas akademiverksamheter; klubbarna tar fram så kallade akademilag – från tidig ålder. En annan variant
  2. handlar om att föreningen har ett förstalag och kontinuerligt väljer ut spelare till det. En tredje variant
  3. hänger samman med utformningen av vissa seriesystemet i lätt, medel, svår; föreningen tar fram ett första-, ett andra- samt ett tredjelag.

Oavsett praktik så är ”nivåindelning” den vanligaste benämningen bland föreningarna. Fotboll är den största barn- och ungdomsidrotten i Sverige. Olika slag av nivåuppdelning framstår som en naturlig del av de undersökta verksamheterna, med undantag för Västerbotten där det sker högre upp i åldrarna alternativt inte alls.

En handfull föreningar uppgav att det inte tillämpade någon form av selektion eller gruppering, och fyra av dessa var hemmahörande i Västerbotten. I övriga 88 föreningar gjordes indelningar av olika slag. Ungefär hälften av föreningarna (45 stycken) uppger att det sker en uppdelning till olika lag när barnen är tio år eller yngre. I de här unga åldrarna är det nästan uteslutande pojkar som är föremål för denna uppdelning.

Tolv föreningar selekterar vid åtta respektive nio års ålder, det vill säga då barnen går i första eller andra klass. Noteras ska att urvalet baseras på föreningens storlek, vilket innebär att barn i hundratals lag som på olika sätt är berörda av selektionen/grupperingen.

I ishockey är förhållandena liknande, med det undantaget att här verkar de tidiga urvalen göras i alla de undersökta distrikten. Någon form av selektion görs från 8 år och uppåt. Det vanligaste är att indelningen görs när barnen är 12-13 år, men i fyra av tio fall görs det tidigare. Precis som med fotboll är det främst pojkar det handlar om.

Alpin skidåkning är annorlunda eftersom selektion och nivåindelning inte är vanligt förekommande i de undersökta verksamheterna. Vid 16 år verkar detta emellertid förändras – då sker intagning till skidgymnasierna vilket, enligt flera föreningar, ökar konkurrensen, hierarkierna och glappen mellan de som satsar och inte – men innan dess tycks det vara praxis att inkludera alla och att behandla alla lika. Ett par undantag finns i form av föreningar som erbjuder barn med ”högre ambitionsnivå” fler träningar. Noteras ska dock att barnet behöver kunna åka skidor för att få vara med – skidföreningarna är noga med att betona att de inte ägnar sig åt någon skidskoleverksamhet.

Konsekvensen av detta innebär att det sker en selektering redan då barnen börjar. De som haft möjlighet att lära sig åka skidor utanför en förenings verksamhet är välkomna; inte de som vill lära sig åka.

När det gäller konståkning så är selektion och nivåindelning ett självklart inslag i de undersökta föreningarna. Verksamheterna är ofta uppbyggda kring ett formaliserat märkes- och testsystem, något som tycks ha en relativt stor inverkan på gruppstruktureringar, träningstilldelning och individers platser och roller i dessa processer.

I tennis, slutligen, finns, till skillnad från till exempel alpin skidåkning, en tydlig koppling mellan spelförmåga och gruppindelning. Selektion och nivåindelning är mycket vanliga i de undersökta föreningarna. I samtliga verksamheter sker en första nivåindelning i tennisskolan. Den sker därefter etappvis och blir tydligare vid 10-11 år – när ett mer frekvent tävlingsspelande inleds för en del spelare. Så fungerar de i en majoritet av de tio föreningar som granskats.

Två fotbollsspelande pojkar närgranskades i fallstudien. Den ena valdes ut tidigt på ett smygande sätt som han inte var riktigt medveten om. Den andra kom inte med i den grupp han önskade då föreningen arrangerade provspel för samtliga klubbens pojkar då han var 11 år. Båda barnen har påverkats negativt av upplevelserna att väljas ut respektive att inte bli vald. Mer kunskap behövs vilka konsekvenser urvalsprocesser i idrott får för barn.

Läs mer

Projektansvarig:
Karin Redelius

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Studien bygger på en granskning av 133 föreningars hemsidor, 30 intervjuer med föreningsrepresentanter samt en fallstudie med två fotbollsspelande pojkar. Fem idrotter var föremål för kartläggningen: alpin skidåkning, fotboll, ishockey, konståkning och tennis.

De föreningar som valdes ut utgjorde de största inom nämnda idrotter i fyra distrikt: Göteborg, Skåne, Stockholm och Västerbotten. Ett särskilt fokus riktades mot fotboll – 93 fotbollsföreningar ingick i studien. I övriga idrotter kartlades de tio största föreningarna. Selektion och nivåindelning är centrala begrepp i studien.

När materialet samlats in har dessa begrepp, enkelt uttryckt, definierats genom frågan: ”Förekommer det uppdelning på träning eller tävling där individer eller grupper väljs ut och ges mer och bättre verksamhet än andra?”. Resultaten visar att barn selekteras, sorteras och grupperas i samtliga undersökta idrotter, men det är mer vanligt förekommande i de två lagidrotterna, särskilt när det rör pojkar, och i storstadsområden. I materialet framträder ett brett spektrum av selektionspraktiker.

En variant

  1. är avhängig storklubbarnas akademiverksamheter; klubbarna tar fram så kallade akademilag – från tidig ålder. En annan variant
  2. handlar om att föreningen har ett förstalag och kontinuerligt väljer ut spelare till det. En tredje variant
  3. hänger samman med utformningen av vissa seriesystemet i lätt, medel, svår; föreningen tar fram ett första-, ett andra- samt ett tredjelag.

Oavsett praktik så är ”nivåindelning” den vanligaste benämningen bland föreningarna. Fotboll är den största barn- och ungdomsidrotten i Sverige. Olika slag av nivåuppdelning framstår som en naturlig del av de undersökta verksamheterna, med undantag för Västerbotten där det sker högre upp i åldrarna alternativt inte alls.

En handfull föreningar uppgav att det inte tillämpade någon form av selektion eller gruppering, och fyra av dessa var hemmahörande i Västerbotten. I övriga 88 föreningar gjordes indelningar av olika slag. Ungefär hälften av föreningarna (45 stycken) uppger att det sker en uppdelning till olika lag när barnen är tio år eller yngre. I de här unga åldrarna är det nästan uteslutande pojkar som är föremål för denna uppdelning.

Tolv föreningar selekterar vid åtta respektive nio års ålder, det vill säga då barnen går i första eller andra klass. Noteras ska att urvalet baseras på föreningens storlek, vilket innebär att barn i hundratals lag som på olika sätt är berörda av selektionen/grupperingen.

I ishockey är förhållandena liknande, med det undantaget att här verkar de tidiga urvalen göras i alla de undersökta distrikten. Någon form av selektion görs från 8 år och uppåt. Det vanligaste är att indelningen görs när barnen är 12-13 år, men i fyra av tio fall görs det tidigare. Precis som med fotboll är det främst pojkar det handlar om.

Alpin skidåkning är annorlunda eftersom selektion och nivåindelning inte är vanligt förekommande i de undersökta verksamheterna. Vid 16 år verkar detta emellertid förändras – då sker intagning till skidgymnasierna vilket, enligt flera föreningar, ökar konkurrensen, hierarkierna och glappen mellan de som satsar och inte – men innan dess tycks det vara praxis att inkludera alla och att behandla alla lika. Ett par undantag finns i form av föreningar som erbjuder barn med ”högre ambitionsnivå” fler träningar. Noteras ska dock att barnet behöver kunna åka skidor för att få vara med – skidföreningarna är noga med att betona att de inte ägnar sig åt någon skidskoleverksamhet.

Konsekvensen av detta innebär att det sker en selektering redan då barnen börjar. De som haft möjlighet att lära sig åka skidor utanför en förenings verksamhet är välkomna; inte de som vill lära sig åka.

När det gäller konståkning så är selektion och nivåindelning ett självklart inslag i de undersökta föreningarna. Verksamheterna är ofta uppbyggda kring ett formaliserat märkes- och testsystem, något som tycks ha en relativt stor inverkan på gruppstruktureringar, träningstilldelning och individers platser och roller i dessa processer.

I tennis, slutligen, finns, till skillnad från till exempel alpin skidåkning, en tydlig koppling mellan spelförmåga och gruppindelning. Selektion och nivåindelning är mycket vanliga i de undersökta föreningarna. I samtliga verksamheter sker en första nivåindelning i tennisskolan. Den sker därefter etappvis och blir tydligare vid 10-11 år – när ett mer frekvent tävlingsspelande inleds för en del spelare. Så fungerar de i en majoritet av de tio föreningar som granskats.

Två fotbollsspelande pojkar närgranskades i fallstudien. Den ena valdes ut tidigt på ett smygande sätt som han inte var riktigt medveten om. Den andra kom inte med i den grupp han önskade då föreningen arrangerade provspel för samtliga klubbens pojkar då han var 11 år. Båda barnen har påverkats negativt av upplevelserna att väljas ut respektive att inte bli vald. Mer kunskap behövs vilka konsekvenser urvalsprocesser i idrott får för barn.

Projektnummer:
P2015-0135
Forskare:
Karin Redelius
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!