Evidensbaserad klassificering av para-kanotister

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Internationella Paralympiska Kommittén (IPC) målsättning med att samtliga Paralympiska idrotter ska utveckla och använda vetenskapligt beprövade klassificeringssystem är att minska påverkan av funktionsnedsättningen på idrottsresultatet. Målet är också att systemet ska innehålla tydliga bedömningskriterier för minsta funktionsvariationen för att kunna delta i avsedd idrott (minimal eligibility) och att det finns tydliga definitioner mellan klasserna.

Målet med detta projekt var att:

  1. definiera rörelseomfånget i tre dimensioner för samtliga större leder i övre och nedre extremitet och i bålen samt kraftutvecklingen under paddling på va’a ergometer hos elitkanotister (va’a) (icke-skadade) och elitaktiva para-va’a kanotister.
  2. utveckla och testa en bedömningsmall för klassificering av bålmuskelfunktionen hos parakanotister. Testerna sammanställs i en manual, valideras och internationella klassificerare utbildas. Testerna implementeras därefter i Internationella Kanotförbundets (ICF) rutiner för klassificering.
  3. undersöka kraftutvecklingen i paddel, sits och fotstöd under paddling på kajakergometer hos idrottare med benamputation och att undersöka om det finns en minskning av effektutvecklingen när benprotes inte används jämfört med vid användning av protes och var effektutvecklingen i första hand “förloras”. Resultaten ger viktig information om hur funktionsnedsättning i nedre extremitet ska bedömas och klassificeras.

Resultat

Delstudie 1: Genom att definiera de 3D rörelseomfånget samt max och min värden för rörelseutslagen för övre och nedre extremiteterna och bålen, effektutvecklingen under paddling och paddelfrekvens för elitaktiva va-’a paddlare (kvinnor och män) kunde referensvärden sammanställas (se bilaga 1). Dessa jämfördes sedan mot de elitaktiva para-va’a kanotisternas värden.

Utifrån dessa jämförelser kunde sedan beräkningar göras av vilka rörelseutslag och ledvinklar som framför allt bidrog till effektutvecklingen under paddling. De viktigaste komponenterna för både män och kvinnor till effektutvecklingen var förmågan att flektera och extendera bålen, rotera bålen och bäckenet samt att utföra flexion och extensionsrörelse i knä- och. Den andra delen i projektet var att utveckla och validera ett modifierat testbatteri för bål, ben och paddelförmåga på vattnet (”on-water test”) utifrån ovanstående korrelationer.

Detta arbete skedde i nära samarbete med internationella klassificerare från Internationella Kanotförbundet. Resultaten visade att de modifierade testerna var signifikant positivt korrelerade med idrottsspecifikt rörelseutslag under paddling avseende bål och ben samt effektutveckling. Vi kunde därmed presentera ett nytt idrottsspecifikt testbatteri som höll hög validitet för klassificering av para-va’a kanotister.

Delstudie 2: Det testbatteri som utvecklades för utvärderingen av bålmuskelfunktionen hos para-kanotister som innehöll manuella muskeltester i liggande och balanstester i sittande kunde användas i praktiken. Resultaten visade också att det fanns 1) ett positivt samband mellan den totala poängsumman från det manuella muskeltestet och balanstesterna i sittande hos para-kanotister, 2) ett positivt samband mellan den totala poängsumman på båltestet och kraftutvecklingen producerad under paddling på kajakergometern för både män och kvinnor och 3) ett positivt samband mellan den totala summan från båltestet och de idrottsspecifika värdena (rörelseomfång och effektutveckling) som erhållits under paddling på kajakergometern. Detta innebar att förutom att testbatteriet gick att använda i praktiken höll det också hög validitet.

Studie 3 Data för studie 3 är insamlad under Kanot/Parakanot VM i Tjeckien 2017. Sjutton para-kanotister deltog i undersökningen av kraftutvecklingen i paddel, sits och fotstöd under paddling på kajakergometer. Samtliga atleter hade en unilateral benamputation antingen nedanför knäleden (n=7) eller ovanför knäleden (n=10). Resultaten kommer att visa om och i så fall hur det finns en minskning av effektutvecklingen mellan dessa grupper och hur den eventuellt påverkas av användning av benprotes.

Resultaten ger viktig information om hur funktionsnedsättning i nedre extremitet ska bedömas och klassificeras. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa studier att vi har utvecklat två validerade evidensbaserade klassificeringssystem inom para-kanot (para-kajak och para-va’a) som har blivit godkända av IPC.

Systemet för para-kajak har implementerats i Internationella Kanotförbundet, internationella klassificerare har utbildats och systemet har använts i praktiken från maj 2015. Vid debuten av para-kajak i Paralympics 2016 i Rio inkom inga protester gällande klassificering eller tävlingsgenomförande vilket kan ses som att systemet har fallit väl ut. Det nya systemet för para-va’a kommer att implementeras under 2018.

Läs mer

Projektansvarig:
Anna Bjerkefors

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Internationella Paralympiska Kommittén (IPC) målsättning med att samtliga Paralympiska idrotter ska utveckla och använda vetenskapligt beprövade klassificeringssystem är att minska påverkan av funktionsnedsättningen på idrottsresultatet. Målet är också att systemet ska innehålla tydliga bedömningskriterier för minsta funktionsvariationen för att kunna delta i avsedd idrott (minimal eligibility) och att det finns tydliga definitioner mellan klasserna.

Målet med detta projekt var att:

  1. definiera rörelseomfånget i tre dimensioner för samtliga större leder i övre och nedre extremitet och i bålen samt kraftutvecklingen under paddling på va’a ergometer hos elitkanotister (va’a) (icke-skadade) och elitaktiva para-va’a kanotister.
  2. utveckla och testa en bedömningsmall för klassificering av bålmuskelfunktionen hos parakanotister. Testerna sammanställs i en manual, valideras och internationella klassificerare utbildas. Testerna implementeras därefter i Internationella Kanotförbundets (ICF) rutiner för klassificering.
  3. undersöka kraftutvecklingen i paddel, sits och fotstöd under paddling på kajakergometer hos idrottare med benamputation och att undersöka om det finns en minskning av effektutvecklingen när benprotes inte används jämfört med vid användning av protes och var effektutvecklingen i första hand “förloras”. Resultaten ger viktig information om hur funktionsnedsättning i nedre extremitet ska bedömas och klassificeras.

Resultat

Delstudie 1: Genom att definiera de 3D rörelseomfånget samt max och min värden för rörelseutslagen för övre och nedre extremiteterna och bålen, effektutvecklingen under paddling och paddelfrekvens för elitaktiva va-’a paddlare (kvinnor och män) kunde referensvärden sammanställas (se bilaga 1). Dessa jämfördes sedan mot de elitaktiva para-va’a kanotisternas värden.

Utifrån dessa jämförelser kunde sedan beräkningar göras av vilka rörelseutslag och ledvinklar som framför allt bidrog till effektutvecklingen under paddling. De viktigaste komponenterna för både män och kvinnor till effektutvecklingen var förmågan att flektera och extendera bålen, rotera bålen och bäckenet samt att utföra flexion och extensionsrörelse i knä- och. Den andra delen i projektet var att utveckla och validera ett modifierat testbatteri för bål, ben och paddelförmåga på vattnet (”on-water test”) utifrån ovanstående korrelationer.

Detta arbete skedde i nära samarbete med internationella klassificerare från Internationella Kanotförbundet. Resultaten visade att de modifierade testerna var signifikant positivt korrelerade med idrottsspecifikt rörelseutslag under paddling avseende bål och ben samt effektutveckling. Vi kunde därmed presentera ett nytt idrottsspecifikt testbatteri som höll hög validitet för klassificering av para-va’a kanotister.

Delstudie 2: Det testbatteri som utvecklades för utvärderingen av bålmuskelfunktionen hos para-kanotister som innehöll manuella muskeltester i liggande och balanstester i sittande kunde användas i praktiken. Resultaten visade också att det fanns 1) ett positivt samband mellan den totala poängsumman från det manuella muskeltestet och balanstesterna i sittande hos para-kanotister, 2) ett positivt samband mellan den totala poängsumman på båltestet och kraftutvecklingen producerad under paddling på kajakergometern för både män och kvinnor och 3) ett positivt samband mellan den totala summan från båltestet och de idrottsspecifika värdena (rörelseomfång och effektutveckling) som erhållits under paddling på kajakergometern. Detta innebar att förutom att testbatteriet gick att använda i praktiken höll det också hög validitet.

Studie 3 Data för studie 3 är insamlad under Kanot/Parakanot VM i Tjeckien 2017. Sjutton para-kanotister deltog i undersökningen av kraftutvecklingen i paddel, sits och fotstöd under paddling på kajakergometer. Samtliga atleter hade en unilateral benamputation antingen nedanför knäleden (n=7) eller ovanför knäleden (n=10). Resultaten kommer att visa om och i så fall hur det finns en minskning av effektutvecklingen mellan dessa grupper och hur den eventuellt påverkas av användning av benprotes.

Resultaten ger viktig information om hur funktionsnedsättning i nedre extremitet ska bedömas och klassificeras. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa studier att vi har utvecklat två validerade evidensbaserade klassificeringssystem inom para-kanot (para-kajak och para-va’a) som har blivit godkända av IPC.

Systemet för para-kajak har implementerats i Internationella Kanotförbundet, internationella klassificerare har utbildats och systemet har använts i praktiken från maj 2015. Vid debuten av para-kajak i Paralympics 2016 i Rio inkom inga protester gällande klassificering eller tävlingsgenomförande vilket kan ses som att systemet har fallit väl ut. Det nya systemet för para-va’a kommer att implementeras under 2018.

Projektnummer:
P2015-0132
Forskare:
Anna Bjerkefors
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!