Gemenskap och hotbilder: Idrott i svensk film 1930-2013

Bakgrund och syfte med projektet

Intresset för mediesport har ökat de senaste åren, men nästan ingen svensk forskare med sportinriktning har inkluderat biografen i mediebegreppet. Möjligen har sportdokumentärer medtagits, men endast en artikel ägnats åt studiet av fiktionsfilmer: Peter Dahlén (2002) undersökte representationen av fotboll i några svenska filmer från 1932-1942.

Därutöver har avhandlingarna i filmvetenskap av Per Olov Qvist (1995) och Bengt Bengtsson (1998) spridda partier om sport i den svenska 30- respektive 40- och 50-talsfilmen. Ingen av dessa tre har dragit några slutsatser utifrån det faktum att det nästan enbart rör sig om sportlustspel, d.v.s. komedier.

Även internationellt finns bara en handfull längre övergripande studier, framför allt från det senaste decenniet, och främst om filmer som baseboll och amerikansk fotboll. Inte heller dessa ägnar sportkomedier någon uppmärksamhet, annat än i förbigående. Sverige verkar å andra sidan just vara världsmästare i att reservera filmproduktionen om sport för det komiska.

Syftet är här att undersöka förekomsten av sport i svensk fiktionsfilm alltifrån ljudfilmens genombrott 1930 fram till 2015 och hur konstruktionen av olika sporter och utövare utvecklats över tid.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Över 90 procent filmerna, 48 stycken, är komedier. Bara fem filmer uppfattas som dramer och är framför allt från det senaste decenniet, med dominans av kvinnor bland upphovsmänniskorna och med ungdomar eller ett barn som berättelsernas protagonister. Vuxendramerna om sportutövare slutar med protagonistens personliga misslyckande, om än inte sportsligt men p.g.a. själva sportlusten.

Några av studiens frågor har lydit:

  1. Vilken bild av sport, av dem som sportar, samt av de drivkrafter som dessa haft, har filmfiktionen givit?
  2. Vilka sporter har dominerat och när?
  3. Vilken inställning till sport har sportutövarnas omgivning gett uttryck åt?

Om perioden 1950-1999 rör sig om en tilltagande komediering av rekordmän, handlar 2000-talet hittills i hög grad om ”av-lustifikation” och dramatisering av på sportens område framgångsrika kvinnor och tjejer.

Den tidigaste, mest frekvent och utförligast skildrade sporten i materialet är fotboll, följd av boxning, motorsport och hästsport (både trav och galopp). Dessa sporter förekommer i en handfull filmer vardera: fotboll särskilt under 30- och 40-talet, motorsport under 50-talet och boxning under Ingo-eran (1956-1962). Sålunda i nära anknytning till dessa sporters faktiska uppsving.

Därutöver syns särskilt konståkning och höjdhopp i 3-4 filmer vardera. Förutom dessa sporter har dryga dussinet framför allt komiska filmer med enstaka exempel på cykel, gång, friidrottsgrenar, brottning, rallykörning, ishockey, voltige, konståkning och synkroniserad simning siktats och närstuderats. Däremot ingen film med t.ex. tennis eller skidåkning.

Studien är inte kvantitativ, men sådana ”fakta” hämtade från 352 sidor är lättast att redogöra för på begränsat utrymme. Vad kön anbelangar, har 39 av de 53 filmerna en eller två sportutövande man/män som huvudfigur(er) eller central(a) karaktär(er), medan endast 4 har en sportande kvinna. Därutöver har 6 filmer både en kvinna/flera kvinnor och en man/flera män som viktiga sportkaraktärer. Därtill kommer 4 filmer med barn under 15 år, relativt jämnt könsfördelade. Sportutövarna är överraskande gamla: bara en dryg fjärdedel av de 49 filmerna om vuxna har en sportande karaktär som är under 25 år. En specifik undergenre är ”rackargubbegenren” med framgångsrikt sportande män i åldern 45-60 år. Under 30-40-talet utövas sport av överklass- eller övremedelklassrepresentanter. Först på 80-90-talen, när industriarbete i realiteten nästan försvunnit, dominerar arbetare eller deras barn.

De sportandes drivkrafter är främst att bli respekterad, ekonomisk vinning samt att få utlopp för sin sportlust och fighting spirit. Slås olika ersättningsmotiv (prispengar, patent, kommande anställning) samman, blir sportandets främsta ”förtjänst” enligt hälften av filmerna om vuxna just sportutövarens förtjänst. I hälften av de regelrätta sportfilmerna rör det sig dock om sport-lustspel i dubbel bemärkelse, således även med en övervikt för sportlust-spel där kärleken till sporten – sportlusten – dominerar. Ett antal sportutövare är därtill överdrivet hängivna.

Någon nationalism eller svenskhetsförhävande är svårt att sikta. Flera av dessa sportlustspel är parodiska och inrymmer en hel del nationell självironi. Flaggviftande, ovationsartade hyllningar och framhävande av ”det svenska” förekommer visserligen i en handfull filmer, men ibland så överdrivet att det inte bara på decenniers avstånd måste tolkas som en drift, utan gjorde så även av samtiden.

En negativ inställning till sport i de sportandes omgivning rör sig inte minst om generationsmotsättningar och fäders rädsla för att överträffas av sina söner. Sportutövning tycks utmana deras auktoritet och status. Omgivningen består annars mest av Den gamblande människan: i en tredjedel av alla filmer med vuxna och då främst under 30-talet, men även under 50-talet och långt senare, förekommer vadslagning, totalisatorspel och tippning. Endast 4 av dessa 16 fall rör hästtävlingar. Sådant spel om pengar tycks också motsäga åskådarintresset för sport främst skulle handla om det som betecknats som nationalism eller patriotism.

Slutsatsen blir att det snarast är pressen och etermedierna som (eventuellt) skapat nationell yra och hjältemyter i samband med sportframgångar, medan fiktionsfilmens dramer snarare ifrågasatt sådant hjälteskap eller åtminstone visat på sportens avigsidor. Sportkomedierna och deras föregångare (folk)sportlustspelen har ofta rent av drivit med sportens ungdomsdyrkan och hegemoniska manlighetsideologi och kan ej sägas ingå i några maskulina disciplineringsprojekt. Konstruktionen av genus är rätt ”neutral”. Möjligen kan en förklaring till ointresset för att studera fiktionsfilmer om sport just vara att de faktiskt är mindre nationalistiska och patriotiska, och mer anti-heroiska, än övriga mediers sportberättelser.

 

Läs mer

Projektansvarig:
Margareta Rönnberg
Projektnummer:
P2014-0181
Lärosäte:
År:
2014

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!