Idrott som folkhälsoarbete – Från passiva patienter till aktiva medlemmar i den tredje åldern

Bakgrund och syfte med projektet

Den stora generationskullen 40-talister har nått pensionsåldern och om 15-20 har de nått den ålder då behovet av vård och omsorg historiskt sett är som högst. Samtidigt ser vi att den tidigare positiva trenden mot förbättrad hälsa och funktionsförmåga bland äldre har brutits (OECD 2007 i Regeringen, 2008). Trotts detta talar vi om en stadigt växande andel äldre och aktiva pensionärer, vilka ofta definieras som tillhörande den så kallade tredje åldern (Laslett, 1989). Vilken roll intar idrotten i denna utveckling?

Följande pilotstudie hade som mål att öka kunskapen om hur väl Sveriges idrottsföreningar lyckas leva upp till det RF definierade uppdraget att ”erbjuda även äldre människor åldersanpassade aktiviteter” (RF, 2008a; RF, 2009: 31). Syftet med studien var tvådelat: Att undersöka idrottsrörelsens folkhälsoarbete i form av aktiviteter med fokus på den tredje åldern och att problematisera rimligheten att ställa idrottsrörelsen till ansvar för regeringars socialpolitiska agendor. Studien kom att söka svar på frågor såsom: Är idrottsrörelsen kapabel att leva upp till den rådande folkhälsopolitiska agendan? – och – Vad anser idrottsföreningarna om denna uppgift som till synes ligger utanför den sedvanliga kärnverksamheten?

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Den stora generationskullen av 40-talister har nu nått pensionsåldern och om 15-20 har de också uppnått den ålder då behovet av vård och omsorg anses vara som högst. Lägg till att den under många år entydigt positiva trend mot förbättrad hälsa och funktionsförmåga bland äldre bröts i mitten på 2010-talet (OECD 2007 i Regeringen, 2008). Trotts detta talar vi om en stadigt växande andel aktiva äldre och pensionärer, vilka ofta definieras som tillhörande den så kallade tredje åldern (Laslett, 1989). Som ett led i detta påpekade Regeringen redan 2008, i linje med den rådande EU strategin (COM, 2007c), vikten av att anlägga ett holistiskt synsätt på folkhälsan med fokus på ”fysisk aktivitet, bra matvanor, goda sociala kontakter och att känna sig behövd” (Regeringen, 2008: 20). Här anses idrotten spela en viktig roll i form av fysisk aktivitet och näringsinformation. Vidare är man som regel under eller i samband med den fysiska aktivitet som man utövar direkt eller indirekt socialt aktiv och känner sig behövd som en av alla kuggar i ett större maskineri.

Som ett resultat ges idrottsrörelsen, som i så många andra socialpolitiska kontexter, en framflyttad roll. Den socialpolitiska agendan, med en bred folkhälsopolitik från hälsa till social integration, står med andra ord högt på den politiska agendan. Här förväntas idrotten bidra med sina praktiska erfarenheter, kunskaper och inte minst arbetsinsatser, vilket också har konstaterats i våra grannländer (Ibsen and Eichberg, 2006, Regeringen, 2008, Regeringen, 2009, Persson, 2010). Riksidrottsförbundet är också tydligt i sina instruktioner till Sveriges idrottsföreningar när de säger att föreningarna ska ”erbjuda även äldre människor åldersanpassade aktiviteter” (RF, 2008a, RF, 2009: 31).

Med hjälp av Stockholms idrottsförbund skickades en enkät bestående av åtta frågor som rörde i vilken grad deras ca 3000 medlemsföreningar, ”fördelade på 22 kommuner från Upplands Väsby i norr till Nynäshamn i söder (Stockholms Idrottsförbund, 2013) erbjöd nämnda åldersanpassade aktiviteter. Trots påminnelse från ett mindre antal Specialförbund svarade endast 47 idrottsföreningar. Som forskare är denna låga svarsfrekvens högst problematisk. Under ”normala” omständigheter, med tillgång till alla kontaktdetaljer, skulle detta naturligtvis följts upp av både ett första och ett andra påminnelsemail. Tyvärr omöjliggjordes detta då Stockholms idrottsförbund (även Skånes idrottsförbund som kontaktades i ett tidigt stadie) inte ville dela med sig av sina medlemsregister.

Ibland de 47 idrottsföreningar som valde att besvara enkäten fanns idrottsföreningar med badminton, bordtennis, basket, boule, bowling, boxning, extreme-sport, fotboll, gymnastik, handboll, isdans/konståkning/skridsko, ishockey, judo, modellflygning, orientering, pistolskytte, ridning, simning, skärmflygning, softboll, tennis som kärnaktivitet. Med representanter från Handikappförbundet och Korpen innebär det att de svarande 47 föreningarna representerar 23 utav de nuvarande 69 specialförbunden. Bland de medverkande angav 31 respektive 35 föreningar att de hade fysiskt aktiva medlemmar i ålderskategorierna 45-55 och 55+. Antalet aktiva i respektive kategori varierade mellan två till 500 individer. Samtidigt som det högsta antalet aktiva medlemmar fanns i föreningar med orientering, gymnastik, orientering, ridning, skärmflygning och tennis på schemat, fanns det föreningar med samma idrottsaktiviteter som helt saknade fysiskt aktiva medlemmar i de två ålderskategorierna. Med endast två undantag erbjuder föreningarna endast sina kärnaktiviteter, om än åldersanpassade.

Med tanke på den ringa svarsfrekvensen är det naturligtvis näst intill omöjligt att presentera ett konkret resultat med relevans för de fysiska aktiviteter som äger rum under den organiserade idrottsrörelsen fana. Det finns dock exempel på idrottsföreningar som uppger att deras idrott är t.ex. skadebenägen och därför mindre lämplig. Ett sådant exempel är bandy. De största och främsta problemen i form av hinder som anges stå i vägen för föreningsbaserad fysisk aktivitet för nämnda åldersgrupper 45-55 och 55+ är dock inte individrelaterade, utan strukturella i form av brist på fysiska anläggningar, brist på tid i existerande fysiska anläggningar, dyra hallhyror, dålig support från kommun och kommunpolitiker – ”istider är mest för 7-20 åringar”, samt litet intresse från RFs sida – ”55+are är en för RF helt bortglömd och mer eller mindre föraktad grupp”. Endast i ett fall beskrivs en brist på intresse bland tidigare aktiva. Kommentarer om kommuners orättvisa ekonomiska fördelningspolitik och uttryckt missnöje med RFs engagemang för åldersgruppen 55+ är av intresse. Om RF anser dessa kommentarer orättvisa bör man som minimum fundera över hur man bättre kan synliggöra sitt arbete bättre.

Läs mer

Projektansvarig:
Thomas Persson
Projektnummer:
P2011-0164
Lärosäte:
Malmö högskola
År:
2011

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!