Kardiella effekter av uthållighetsidrott hos äldre atleter

Bakgrund och syfte med projektet

Regelbunden motion främjar den kardiovaskulära hälsan och rekommenderas till människor i samtliga åldersgrupper. Netto hälsovinsten av ett deltagande i högintensiv uthållighetsidrott (“Marathon”) är dock oklart. Det är känt att risken för allvarliga kardiovaskulära händelser, inklusive plötslig död, ökar momentant under idrottsutövning, särskilt hos ovana deltagare utan nödvändig fysisk kondition eller vid underliggande odiagnosticerad och/eller obehandlad hjärtsjukdom.

Deltagandet i uthållighetsidrott blir allt populärare, framför allt bland de äldre. I tidigare studier noterade vi höga nivåer av hjärtskademarkörer, ekokardiografisk nedsättning av hjärtfunktion och potentiellt skadliga elektrofysiologiska förändringar hos äldre (≥ 55 år) atleter.

I våra studier valde vi Lidingöloppet som modell för ihållande löpning. För att bättre förstå viktiga demografiska karakteristika och deras relation till prestationsförmågan ville vi analysera Lidingöloppets databas 1993-2007.

Tidigare studier undersökte atleter före och efter Lidingöloppet dock ej under själva löpning. I 2010 års forskningsprojekt ville vi studera om förändringar i hjärtfunktion under arbete har samband med omfattningen av biomarkörutsläppet.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Bakgrund: Regelbunden motion främjar den kardiovaskulära hälsan och rekommenderas till människor i samtliga åldersgrupper. Netto hälsovinsten av ett deltagande i högintensiv uthållighetsidrott (“Marathon”) är dock oklart. Det är känt att risken för allvarliga kardiovaskulära händelser, inklusive plötslig död, ökar momentant under idrottsutövning, särskilt hos ovana motionärer utan adekvat fysisk kondition eller vid underliggande odiagnosticerad och/eller obehandlad hjärtsjukdom.

Det aktuella projektet undersökte trender av deltagandet och löptid i Lidingöloppet. Vidare genomförde vi studier för att kartlägga förändringar i hjärtfunktion med hjälp av hjärtultraljudi hos “äldre” deltagare i Lidingöloppet (genomsnittsålder 46 år).

A) Deltagande, löp-prestation och hjärtmarkörer hos deltagare i Lidingöloppet 1993-2007

I våra studier valde vi Lidingöloppet som modell för ihållande löpning. För att bättre förstå den demografiska utvecklingen av loppet och förändringar i löparnas prestationsförmåga genomförde vi en analys av Lidingöloppets databas 1993-2007. Ett eventuellt samband mellan löptid och nivåer av hjärtskademarkörerna NT-proBNP och troponin T, undersöktes hos 249 män i ålder över 45 år.

Databasen innehöll information om knappt 150.000 löpare varav 124.608 kunde inkluderas i studien. Under studieperioden ökade deltagandet med 56%. Kvinnornas deltagande ökade med hela 1076% (från 2.7% till 20%) och männens med 29%. En ökning noterades i samtliga åldersgrupper (20-29, 30-39, 40-49, 50-59, ≥60) förutom Män 20-29. Den största relativa ökningen noterades hos äldre manliga löpare: gruppen M>60 ökade med 271%.

Sett över den totala studieperioden var löptiden 177 ± 32 min hos män och 200 ± 32 min bland kvinnor. Ett viktigt fynd var att löptiden kontinuerligt ökade från år till år. Hos män ökade löptiden med 20 min (12%) och hos kvinnor med 23 min (13%) mellan 1993 och 2007. Försämringen sågs i samtliga åldersgrupper (Fig 1) och noterades även när man bara undersökte de snabbaste 5% av löparna. Dessa resultat kan tolkas som att det ökande antal löpare är idag sämre föreberedd för utmaningen att springa 30 km i Lidingöloppet jämfört med ca 20 år sedan.

När hjärtsviktsmarkören NT-proBNP undersöktes före och efter loppet observerade vi en signifikant ökning från 70 till 215 ng/L. Hjärtinfarktmarkören troponin T ökade från <0.01 µg/L till 0.03 µg/L. Analysen visade ett signifikant samband mellan löptid och NT-proBNP nivån före loppet. Detta samband var oberoende av andra faktorer såsom löparnas Body Mass Index, ålder, eller antalet tidigare löpta lopp.

Tillsammans motiverar dessa fynd till mer forskning kring parametrar som kan hjälpa oss att utveckla strategier för bättre identifiering av deltagare med ökad kardiovaskulär risk i samband med långdistanslöpning.

B) Förändring i ventrikulär-arteriell koppling under arbete hos atleter med förhöjd troponin-T efter uthållighetslöpning.

I tidigare arbeten undersökte vi deltagarna innan start och efter målgång. Förändringar i hjärtfunktion under själva idrottandet är dock svårfångade. I denna studie använde vi oss av hjärtultraljud under cykelarbete i ryggläge. Två grupper av löpare studerades: en grupp som hade visat höga värden av hjärtinfarktmarkören troponin T efter ett tidigare Lidingölopp och en annan grupp som hade låga troponin nivåer.

Båda grupperna hade jämförbara värden I vila. Hjärtultraljud vid maxansträngning visade att löpare med höga troponiner efter loppet kännetecknades av en mindre stor volym av vänster hjärtkammaren. Huvudfyndet var att den så kallade ventrikulo-arteriella kopplingen var försämrad hos deltagare med höga troponin utsläpp vilket tyder på en sämre anpassning och högre belastning av hjärtfunktionen i samband med högintensiv anträngning.

C) Effekt av deltagande i ett långdistanslopp på vänster hjärtkammarens synkroni.

I denna studie undersöktes erfarna (minst 8 tidigare lopp) och oerfarna (inga tidigare lopp) deltagare i Lidingöloppet med avancerad hjärtultraljudsteknik. Syftet var att studera förändringar i vänster kammarens sammandragningsmönster, så kallat hjärtsynkroni. Löparana undersöktes också avseende förekomst av en specifik genetisk variant som har betydelse för hjärtats anpassningsförmåga till olika former av belastning (ACE genens I/D polymorfism).

Före loppet hade båda grupperna samma mått på hjärtsynkroni. Den försämrades dock signifikant efter loppet enbart hos oerfarna löpare. Förekomst av en genetisk variant (ACE-D allel) kunde kopplas till förekomst av sämre hjärtsynkroni efter loppet.

Såsom studie B tyder dessa fynd på att hjärtfunktionen anpassas till belastningen i samband med högintensiv idrott av uthållighetskaraktär genom långsiktig träning. Förstagångsdeltagare i Lidingöloppet visade däremot högre utsläpp av hjärtskademarkörer och tecken på sämre hjärtfunktion mätt som så kallad ventrikulo-arteriell koppling under arbete eller hjärtsynkroni efter loppet.

Läs mer

Projektansvarig:
Frieder Braunschweig
Projektnummer:
P2010-0002
Lärosäte:
Karolinska institutet
År:
2010

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!