LIV 2013- levnadsvanor och prestationsförmåga hos svenska män och kvinnor (fortsättning)

Bakgrund och syfte med projektet

I studierna LIV 90 och -2000 kartlades den svenska befolkningens motionsvanor, fysiska prestationsförmåga och hälsa genom att undersöka slumpvis utvalda personer, 20 – 65 år. LIV 2013 är en tredje mätning med samma metodik som LIV 90 och -2000 där vi avser inkludera totalt 2000 personer. Datainsamlingen omfattar objektivt uppmätt syreupptagningsförmåga, fysisk aktivitet (FA) och stillasittande, balans, motorik, muskelstyrka, längd, vikt, idjemått, blodtryck och venöst blodprov.

Självrapporterat idrottsutövande, FA-nivå, upplevd hälsa, livsstilsfaktorer och socioekonomi erhålls via enkät. Då metoderna är desamma för alla tre LIV-studier möjliggörs trendanalys omfattande 23 år. Förutsättningar för idrottsutövande granskas och sätts i relation till övriga insamlade data.

Syftet med LIV 2013 är främst att kartlägga dagens svenska befolknings FA-mönster. Vi avser att studera fysisk prestationsförmåga, grad av fysisk aktivitet, idrottsutövande, stillasittande, hälsa och riskfaktorer och trenderna i dessa variabler för år 1990 – 2013 analyseras. Sekundärt mål är att validera Socialstyrelsens indikatorfrågor för FA. Studien kommer även redogöra för befolkningens möjligheter till idrottsutövande

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

En stor mängd kunskap har via studien LIV 2013 byggts upp i form av metodutveckling för regionsöverskridande samarbete mellan landsting, idrottsorganisationer och GIH. Stor fokus har lagts vid att till personal involverade i primärvårdens förebyggande hälsoarbete förmedla de kunskaper GIH har kring mätning, värdering och uppföljning av fysisk aktivitet, fysisk prestationsförmåga och de kopplingar dessa fenomen har till hälsa respektive ohälsa.

Arbetet med studien har även lett till ett samarbete med Riksidrottsförbundet och lokala idrottsrelaterade aktörer i de län studien samlat in data. Arbetet med LIV 2013 har gett erfarenheter av hur man skapar ett ramverk för hur man inom ett landsting genomför denna typ av forskning.

Socialstyrelsens två indikatorfrågor om FA har validerats med accelerometri som jämförelsemetod. Accelerometri, ”rörelsemätning”, sker via en apparat stor som en stegräknare men som istället för steg mäter accelerationen i varje rörelse, sekund för sekund. Det ger en detaljerad bild av mängden och intensiteten i den fysiska aktiviteten, samt när under dygnet den sker.

Frågorna går att besvaras via ett helt öppet svarssätt, via flervalsalternativ, eller genom att ange mängden fysisk aktivitet per veckodag. Den som ställer frågorna väljer svarssätt. De är främst ämnade för att identifiera patienter som inte når upp till rekommenderad mängd fysisk aktivitet per vecka (< 150 minuter av minst måttlig intensitet).

Resultaten visar att flervalsalternativet och mängd fysisk aktivitet angivet per veckodag höll en validitet i paritet med de flesta andra, både nationella och internationella, vedertagna och liknande enkätverktyg. Flervalsalternativet var det svarssätt med högst validitet, alla resultat sammanvägda, och det helt öppna svarssättet visade sig hålla betydligt lägre validitet än de två andra svarssätten. Dessa fynd har återrapporterats till Socialstyrelsen för deras arbete med att utvärdera indikatorfrågorna.

Förändringar i sambanden mellan objektivt skattad maximal syreupptagningsförmåga och en mängd olika självskattade hälso- och livsstilsvariabler, från 1990 till 2015, studerades även. Man fann att oddsen för att skatta sin hälsa som god ökade med 5 % per ökning med 1 ml/kg/min i syreupptagningsförmåga (minutvolym i milliliter syre per kilo kroppsvikt), ett samband som var robust hos både män och kvinnor och från 1990 till 2015.

Det är små värden men betydelsefulla då konditionshöjande fysisk aktivitet (och även viktnedgång om man är överviktig) kan öka den relativa syreupptagningsförmågan markant. Ett mindre antal självrapporterade variabler visade på liknande effekter men syreupptagningsförmåga var det enda fysiska prestationsmått som uppvisade robust effekt på upplevd hälsa över tid.

Detta fynd är viktigt då fysisk aktivitet fått stor uppmärksamhet under senare tid, men syreupptagningsförmåga är en lika viktig faktor i fråga om att förebygga sjukdom. Objektiva skattningars samband med självrapportering kan teoretiskt sett variera över tid, och upplevd hälsa går bara att mäta subjektivt. Därför är det relevant att pröva detta samband med visst intervall då självskattad hälsa och livskvalitet är viktiga mått på hälsa, ohälsa och sjukdomsbörda, och kondition är en påverkbar faktor.

Läs mer

Projektansvarig:
Mats Börjesson

Bakgrund och syfte med projektet

I studierna LIV 90 och -2000 kartlades den svenska befolkningens motionsvanor, fysiska prestationsförmåga och hälsa genom att undersöka slumpvis utvalda personer, 20 – 65 år. LIV 2013 är en tredje mätning med samma metodik som LIV 90 och -2000 där vi avser inkludera totalt 2000 personer. Datainsamlingen omfattar objektivt uppmätt syreupptagningsförmåga, fysisk aktivitet (FA) och stillasittande, balans, motorik, muskelstyrka, längd, vikt, idjemått, blodtryck och venöst blodprov.

Självrapporterat idrottsutövande, FA-nivå, upplevd hälsa, livsstilsfaktorer och socioekonomi erhålls via enkät. Då metoderna är desamma för alla tre LIV-studier möjliggörs trendanalys omfattande 23 år. Förutsättningar för idrottsutövande granskas och sätts i relation till övriga insamlade data.

Syftet med LIV 2013 är främst att kartlägga dagens svenska befolknings FA-mönster. Vi avser att studera fysisk prestationsförmåga, grad av fysisk aktivitet, idrottsutövande, stillasittande, hälsa och riskfaktorer och trenderna i dessa variabler för år 1990 – 2013 analyseras. Sekundärt mål är att validera Socialstyrelsens indikatorfrågor för FA. Studien kommer även redogöra för befolkningens möjligheter till idrottsutövande

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

En stor mängd kunskap har via studien LIV 2013 byggts upp i form av metodutveckling för regionsöverskridande samarbete mellan landsting, idrottsorganisationer och GIH. Stor fokus har lagts vid att till personal involverade i primärvårdens förebyggande hälsoarbete förmedla de kunskaper GIH har kring mätning, värdering och uppföljning av fysisk aktivitet, fysisk prestationsförmåga och de kopplingar dessa fenomen har till hälsa respektive ohälsa.

Arbetet med studien har även lett till ett samarbete med Riksidrottsförbundet och lokala idrottsrelaterade aktörer i de län studien samlat in data. Arbetet med LIV 2013 har gett erfarenheter av hur man skapar ett ramverk för hur man inom ett landsting genomför denna typ av forskning.

Socialstyrelsens två indikatorfrågor om FA har validerats med accelerometri som jämförelsemetod. Accelerometri, ”rörelsemätning”, sker via en apparat stor som en stegräknare men som istället för steg mäter accelerationen i varje rörelse, sekund för sekund. Det ger en detaljerad bild av mängden och intensiteten i den fysiska aktiviteten, samt när under dygnet den sker.

Frågorna går att besvaras via ett helt öppet svarssätt, via flervalsalternativ, eller genom att ange mängden fysisk aktivitet per veckodag. Den som ställer frågorna väljer svarssätt. De är främst ämnade för att identifiera patienter som inte når upp till rekommenderad mängd fysisk aktivitet per vecka (< 150 minuter av minst måttlig intensitet).

Resultaten visar att flervalsalternativet och mängd fysisk aktivitet angivet per veckodag höll en validitet i paritet med de flesta andra, både nationella och internationella, vedertagna och liknande enkätverktyg. Flervalsalternativet var det svarssätt med högst validitet, alla resultat sammanvägda, och det helt öppna svarssättet visade sig hålla betydligt lägre validitet än de två andra svarssätten. Dessa fynd har återrapporterats till Socialstyrelsen för deras arbete med att utvärdera indikatorfrågorna.

Förändringar i sambanden mellan objektivt skattad maximal syreupptagningsförmåga och en mängd olika självskattade hälso- och livsstilsvariabler, från 1990 till 2015, studerades även. Man fann att oddsen för att skatta sin hälsa som god ökade med 5 % per ökning med 1 ml/kg/min i syreupptagningsförmåga (minutvolym i milliliter syre per kilo kroppsvikt), ett samband som var robust hos både män och kvinnor och från 1990 till 2015.

Det är små värden men betydelsefulla då konditionshöjande fysisk aktivitet (och även viktnedgång om man är överviktig) kan öka den relativa syreupptagningsförmågan markant. Ett mindre antal självrapporterade variabler visade på liknande effekter men syreupptagningsförmåga var det enda fysiska prestationsmått som uppvisade robust effekt på upplevd hälsa över tid.

Detta fynd är viktigt då fysisk aktivitet fått stor uppmärksamhet under senare tid, men syreupptagningsförmåga är en lika viktig faktor i fråga om att förebygga sjukdom. Objektiva skattningars samband med självrapportering kan teoretiskt sett variera över tid, och upplevd hälsa går bara att mäta subjektivt. Därför är det relevant att pröva detta samband med visst intervall då självskattad hälsa och livskvalitet är viktiga mått på hälsa, ohälsa och sjukdomsbörda, och kondition är en påverkbar faktor.

Projektnummer:
P2014-0078
Forskare:
Mats Börjesson
Lärosäte:
År:
2014
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!