Monitorering av knäled hos patienter med MR-verifierad meniskskada

Bakgrund och syfte med projektet

Artros är vår vanligaste ledsjukdom och medför att brosket i leden successivt bryts ner. Sjukdomen är kronisk och drabbar cirka var femte man och var tredje kvinna över 45 år. Utövande av vissa sporter är en riskfaktor för att utveckla artros i knäleden på grund av den ökade skadefrekvensen såsom ruptur på främre korsbandet och skador på menisken. Idrotter med roterande rörelse som fotboll, handboll och basket innebär störst skaderisk. I detta projekt följs en grupp manliga och kvinnliga elitfotbollspelare som vi tidigare har studerat med kontrastförstärkt magnetkameraundersökning – dGEMRIC.

Resultaten sammanställs nu och spelarna undersöks igen i samband med nyuppkomna skador. Patienter med magnetkameraverifierad skada på menisken utgör en referensgrupp och undersöks också med dGEMRIC. Resultaten kommer att korreleras till elitfotbollsspelarnas. Syftet med projektet är att ge skadade idrottsmän och kvinnor en god prognos om när man kan återgå till idrottande och hur man kan minska risken för att utveckla artros på sikt.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Artros är vår vanligaste ledsjukdom. I knäleden påverkas bland annat brosket och meniskerna, vilket kan leda till stelhet och smärta. Behandlingen består främst av medicinering med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin samt sjukgymnastik. Vid knäartros är den slutliga behandlingen kirurgisk med insättande av en ny knäled, knäplastik. Den traditionella diagnostiska metoden är vanlig röntgen, som dock inte kan påvisa några förändringar förrän mycket sent i förloppet. Klinisk erfarenhet liksom vetenskapliga studier visar på dålig korrelation mellan röntgenologiska förändringar och symptom.

Många patienter har ont i sina knän utan synliga röntgenologiska förändringar och många med röntgenologiska förändringar har inga symptom. Röntgen kan inte heller bedöma broskets kondition – den mest avgörande faktorn för framgång vid en kirurgisk behandling. Vår forskargrupp har varit med och utvecklat en ny metod som, med en kontrastförstärkt magnetkameraundersökning, dGEMRIC (delayed Gadolinium Enhanced MRI of Cartilage), gör det möjligt att studera broskets kvalitet på molekylär nivå snarare än anatomiskt. Metoden bygger på att ett kontrastmedel tas upp i brosket i relation till broskets innehåll av sockerkedjor (GAG) efter en injektion i ett blodkärl. GAG är avgörande för broskets mekaniska egenskaper och förloras tidigt vid artros. Tidigare har man använt dGEMRIC för att mäta ledbroskets innehåll av GAG i knäleden.

Endast ett fåtal artiklar är publicerade där man tittat på knäledens menisker med hjälp av dGEMRIC. Då man vet att sjukdomen påverkar hela leden är det viktigt att undersöka alla ledens vävnader för att  exempelvis eventuellt kunna se var sjukdomen börjar. Med hjälp av denna kunskap kan man i ett tidigare stadium av sjukdomsförloppet inleda botande eller förebyggande behandling. Övervikt, försämrad muskelfunktion och vissa yrken är riskfaktorer för artros. Även utövande av vissa sporter utgör en riskfaktor för artrosutveckling i knäleden. Man har föreslagit att en hög nivå av fysisk aktivitet med kronisk, repetitiv stress och överbelastning av leden är den huvudsakliga orsaken till utvecklandet av artros. Detta gäller för både olika sporter och för olika yrken.

Incidensen av knäartros skiljer sig mellan olika sporter. Fotboll, ishockey och tennis visar en signifikant ökad risk medan friidrott, längdskidåkning och orientering inte uppvisar samma risk. Vid jämförelse av skadefrekvens i knäleden mellan olika idrotter ligger idrotter med roterande rörelser i leden såsom fotboll, handboll och basketboll bland de främsta. I studier har man kunnat visa att den sportrelaterade ökade risken för artros förklaras av knäskador. En ruptur på det främre korsbandet och/eller skada på framför allt menisken på knäledens insida ökar risken för knäartros. Normal fysisk aktivitet såsom löpning och hoppning utgör inte någon riskfaktor.

Vid en undersökning av elitlöpares ledbrosk i knäleden, fann man att brosket hade adapterat sig till belastningen och att innehållet av GAG ökade och då förbättrade broskets kvalitet. Vi har inledningsvis studerat tolv stycken försökspersoner med friska knäleder. Vi fann ett upptag av  kontrastmedel i menisken som var högre än det i ledbrosket. Skillnaden beror troligtvis på den lägre halten av GAG i menisken jämfört med ledbrosket. Vidare undersökte vi 19 försökspersoner med en känd skadad inre menisk i knäleden. Vi kunde med dGEMRIC visa att de skadade meniskerna innehöll en ökad mängd GAG, vilket tidigare även visats vid andra typer undersökningar. Vi fann också att den optimala tidpunkten för att undersöka en skadad menisk är ca 2 timmar efter givet kontrastmedel. Då vi konstaterat att metoden dGEMRIC fungerar på både frisk och sjukligt förändrad meniskvävnad  undersöktes knäledens brosk och menisker hos ett manligt och ett kvinnligt elitfotbollslag.

Vi fann att kvaliteten på brosket hos fotbollsspelare ökade  jämfört med andra personer som tränar 0-2 gånger i veckan. Vi kunde dock inte se denna adaptation i menisken. Vidare såg vi att de kvinnliga fotbollsspelarnas meniskkvalitet möjligen var sämre än de manliga fotbollsspelarnas, då de kvinnliga fotbollsspelarnas innehåll av GAG i meniskerna  liknade de skadade meniskerna som tidigare hade undersökts hos 19 försökspersoner. Sedan fotbollsspelarna undersöktes har det främre korsbandet gått  av i ena knäleden hos fyra kvinnliga spelare. Alla fyra har opererats och därefter följts med dGEMRIC före operation och sedan var tredje månad i sammanlagt 18 månader. Hos samtliga spelare ser man en återgång till normala värden i den opererade knäledens ledbrosk efter 6-9 månader. Viktigt att poängtera är att detta inte är innebär att man ska gå tillbaka till aktivt fotbollsspel efter sex månader, hänsyn måste också tas till bland annat muskelstyrka, koordination och proprioception.

Läs mer

Projektansvarig:
Leif Dahlberg

Bakgrund och syfte med projektet

Artros är vår vanligaste ledsjukdom och medför att brosket i leden successivt bryts ner. Sjukdomen är kronisk och drabbar cirka var femte man och var tredje kvinna över 45 år. Utövande av vissa sporter är en riskfaktor för att utveckla artros i knäleden på grund av den ökade skadefrekvensen såsom ruptur på främre korsbandet och skador på menisken. Idrotter med roterande rörelse som fotboll, handboll och basket innebär störst skaderisk. I detta projekt följs en grupp manliga och kvinnliga elitfotbollspelare som vi tidigare har studerat med kontrastförstärkt magnetkameraundersökning – dGEMRIC.

Resultaten sammanställs nu och spelarna undersöks igen i samband med nyuppkomna skador. Patienter med magnetkameraverifierad skada på menisken utgör en referensgrupp och undersöks också med dGEMRIC. Resultaten kommer att korreleras till elitfotbollsspelarnas. Syftet med projektet är att ge skadade idrottsmän och kvinnor en god prognos om när man kan återgå till idrottande och hur man kan minska risken för att utveckla artros på sikt.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Artros är vår vanligaste ledsjukdom. I knäleden påverkas bland annat brosket och meniskerna, vilket kan leda till stelhet och smärta. Behandlingen består främst av medicinering med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin samt sjukgymnastik. Vid knäartros är den slutliga behandlingen kirurgisk med insättande av en ny knäled, knäplastik. Den traditionella diagnostiska metoden är vanlig röntgen, som dock inte kan påvisa några förändringar förrän mycket sent i förloppet. Klinisk erfarenhet liksom vetenskapliga studier visar på dålig korrelation mellan röntgenologiska förändringar och symptom.

Många patienter har ont i sina knän utan synliga röntgenologiska förändringar och många med röntgenologiska förändringar har inga symptom. Röntgen kan inte heller bedöma broskets kondition – den mest avgörande faktorn för framgång vid en kirurgisk behandling. Vår forskargrupp har varit med och utvecklat en ny metod som, med en kontrastförstärkt magnetkameraundersökning, dGEMRIC (delayed Gadolinium Enhanced MRI of Cartilage), gör det möjligt att studera broskets kvalitet på molekylär nivå snarare än anatomiskt. Metoden bygger på att ett kontrastmedel tas upp i brosket i relation till broskets innehåll av sockerkedjor (GAG) efter en injektion i ett blodkärl. GAG är avgörande för broskets mekaniska egenskaper och förloras tidigt vid artros. Tidigare har man använt dGEMRIC för att mäta ledbroskets innehåll av GAG i knäleden.

Endast ett fåtal artiklar är publicerade där man tittat på knäledens menisker med hjälp av dGEMRIC. Då man vet att sjukdomen påverkar hela leden är det viktigt att undersöka alla ledens vävnader för att  exempelvis eventuellt kunna se var sjukdomen börjar. Med hjälp av denna kunskap kan man i ett tidigare stadium av sjukdomsförloppet inleda botande eller förebyggande behandling. Övervikt, försämrad muskelfunktion och vissa yrken är riskfaktorer för artros. Även utövande av vissa sporter utgör en riskfaktor för artrosutveckling i knäleden. Man har föreslagit att en hög nivå av fysisk aktivitet med kronisk, repetitiv stress och överbelastning av leden är den huvudsakliga orsaken till utvecklandet av artros. Detta gäller för både olika sporter och för olika yrken.

Incidensen av knäartros skiljer sig mellan olika sporter. Fotboll, ishockey och tennis visar en signifikant ökad risk medan friidrott, längdskidåkning och orientering inte uppvisar samma risk. Vid jämförelse av skadefrekvens i knäleden mellan olika idrotter ligger idrotter med roterande rörelser i leden såsom fotboll, handboll och basketboll bland de främsta. I studier har man kunnat visa att den sportrelaterade ökade risken för artros förklaras av knäskador. En ruptur på det främre korsbandet och/eller skada på framför allt menisken på knäledens insida ökar risken för knäartros. Normal fysisk aktivitet såsom löpning och hoppning utgör inte någon riskfaktor.

Vid en undersökning av elitlöpares ledbrosk i knäleden, fann man att brosket hade adapterat sig till belastningen och att innehållet av GAG ökade och då förbättrade broskets kvalitet. Vi har inledningsvis studerat tolv stycken försökspersoner med friska knäleder. Vi fann ett upptag av  kontrastmedel i menisken som var högre än det i ledbrosket. Skillnaden beror troligtvis på den lägre halten av GAG i menisken jämfört med ledbrosket. Vidare undersökte vi 19 försökspersoner med en känd skadad inre menisk i knäleden. Vi kunde med dGEMRIC visa att de skadade meniskerna innehöll en ökad mängd GAG, vilket tidigare även visats vid andra typer undersökningar. Vi fann också att den optimala tidpunkten för att undersöka en skadad menisk är ca 2 timmar efter givet kontrastmedel. Då vi konstaterat att metoden dGEMRIC fungerar på både frisk och sjukligt förändrad meniskvävnad  undersöktes knäledens brosk och menisker hos ett manligt och ett kvinnligt elitfotbollslag.

Vi fann att kvaliteten på brosket hos fotbollsspelare ökade  jämfört med andra personer som tränar 0-2 gånger i veckan. Vi kunde dock inte se denna adaptation i menisken. Vidare såg vi att de kvinnliga fotbollsspelarnas meniskkvalitet möjligen var sämre än de manliga fotbollsspelarnas, då de kvinnliga fotbollsspelarnas innehåll av GAG i meniskerna  liknade de skadade meniskerna som tidigare hade undersökts hos 19 försökspersoner. Sedan fotbollsspelarna undersöktes har det främre korsbandet gått  av i ena knäleden hos fyra kvinnliga spelare. Alla fyra har opererats och därefter följts med dGEMRIC före operation och sedan var tredje månad i sammanlagt 18 månader. Hos samtliga spelare ser man en återgång till normala värden i den opererade knäledens ledbrosk efter 6-9 månader. Viktigt att poängtera är att detta inte är innebär att man ska gå tillbaka till aktivt fotbollsspel efter sex månader, hänsyn måste också tas till bland annat muskelstyrka, koordination och proprioception.

Projektnummer:
FO2012-0019
Forskare:
Leif Dahlberg
Lärosäte:
Lunds universitet
År:
2012

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!