Organisation av barn i lagidrott – i spåren av den relativa ålderseffekten

Bakgrund och syfte med projektet

Projektets syfte var att beskriva och analysera hur implementeringen av Svensk Innebandys utvecklingsmodell (SIU) organiserats och genomförts på olika nivåer inom Svenska Innebandyförbundet. Vidare var syftet också att studera vilka konsekvenser implementeringen av den nya utvecklingsmodellen har på föreningsverksamheten där modellen införts och tillämpats.

SIU bygger på long-term athlete development synsättet där hänsynstagande till biologisk utveckling är centralt (Ford et al., 2011). SIU baseras på sex utvecklingsnivåer där spelaren ska kunna avancera mellan nivåerna i samband med tillväxt och mognad. Tanken är också att tävlingssystemet måste planeras med syfte att förbättra prestationen för idrottaren på dennes nivå i spelarutvecklingsmodellen.

I projektet fokuseras tre huvudfrågeställningar

  • På vilket sätt har verksamheten organiserats på distriktsförbunds och föreningsnivå för att möta de förändringar som den nya utvecklingsmodellen innebär?
  • Hur organiseras verksamheten i föreningen för grupper av pojkar och flickor när indelningen ska styras av tillväxt och mognad?
  • Vilka konsekvenser får den nya utvecklingsmodellen för hur ledare och tränare organiserar och genomför träning- och tävlingstillfällen?

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Projektet har fokuserat Innebandyns implementering av den nya spelarutvecklingsplanen (SIU). Innebandy är en idrott där, i likhet med många andra idrotter, deltagarantalet sjunker succesivt ju äldre idrottsutövaren blir (Thedin Jakobsson & Engström, 2008:4). Vid 10 års ålder finns ca 10500 utövare och vid 15 års ålder har antalet utövare sjunkit till ca 6600 år för att sjunka än mer åren därefter (Statistik från svenska innebandyförbundet, 2012).

Den utmaning som innebandyn har för att få fler utövare att stanna inom idrotten har bidragit till att de utarbetat ett nytt idéprogram byggd på biologisk ålder och individualisering för svensk innebandy (Persson & Blååth, 2011). Tanken kan sägas vara att idrotten ska anpassa sig till individen istället för tvärtom.

Syftet med föreliggande studie har varit att beskriva och analysera hur implementeringen av Svensk Innebandys utvecklingsmodell (SIU) organiserats och genomförts på distrikts- och föreningsnivå. Två delstudier, intervjuer med 14 av 22 distrikt och enkäter till 445 innebandyledare, har genomförts. De intervjuade distrikten menar att SIU-modellen bidrar till ett större fokus på utveckling än resultat och allas rätt att delta.

Den huvudsakliga strategin i implementeringsarbetet har varit att försöka få så många ledare som möjligt att gå de nya utbildningarna. Här har strategin varit att rikta sig mot ledarna för de yngsta lagen då de menar att effekten blir störst bland de nya ledarna. De flesta distrikt menar att det är avgörande att det finns ansvariga personer inom föreningarna som arbetar med implementering av SIU-modellen för att man ska lyckas.

Distrikten påpekar också behovet av ett långsiktigt arbete och vikten av styrelse- och föreningsutveckling för att uppnå effekter i den praktiska innebandyverksamheten. Distrikten menar att SIU har satt fokus på individanpassning, men hur individanpassning tolkas skiljer sig mellan distrikten.

Den tolkning som görs kan bidra till skilda strategier bland föreningarna som t.ex. skapandet av elitsatsning för de som är på samma utvecklingsnivå eller sammansättning av lag med spelare i olika åldrar som gör att landsbygdsföreningar kan fortsätta i seriespel. Preliminära resultat från enkäterna visar att utbildningar inom SIU bidragit till att tränarna upplever att de blivit bättre på att planera och genomföra träning samt individualisera träning efter spelarnas utvecklingsnivå.

Enkätsvaren visar även att kurserna inte bidragit till att barnens inflytande i planering och genomförande av träning och match ökat utan verksamheten förefaller styrd av tränarna. Sammantaget visar studie att implementeringen av en ny utvecklingsmodell baserad på ”long term athlete development model” både ger önskade och oönskade effekter.

Läs mer

Projektansvarig:
Tor Söderström

Bakgrund och syfte med projektet

Projektets syfte var att beskriva och analysera hur implementeringen av Svensk Innebandys utvecklingsmodell (SIU) organiserats och genomförts på olika nivåer inom Svenska Innebandyförbundet. Vidare var syftet också att studera vilka konsekvenser implementeringen av den nya utvecklingsmodellen har på föreningsverksamheten där modellen införts och tillämpats.

SIU bygger på long-term athlete development synsättet där hänsynstagande till biologisk utveckling är centralt (Ford et al., 2011). SIU baseras på sex utvecklingsnivåer där spelaren ska kunna avancera mellan nivåerna i samband med tillväxt och mognad. Tanken är också att tävlingssystemet måste planeras med syfte att förbättra prestationen för idrottaren på dennes nivå i spelarutvecklingsmodellen.

I projektet fokuseras tre huvudfrågeställningar

  • På vilket sätt har verksamheten organiserats på distriktsförbunds och föreningsnivå för att möta de förändringar som den nya utvecklingsmodellen innebär?
  • Hur organiseras verksamheten i föreningen för grupper av pojkar och flickor när indelningen ska styras av tillväxt och mognad?
  • Vilka konsekvenser får den nya utvecklingsmodellen för hur ledare och tränare organiserar och genomför träning- och tävlingstillfällen?

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Projektet har fokuserat Innebandyns implementering av den nya spelarutvecklingsplanen (SIU). Innebandy är en idrott där, i likhet med många andra idrotter, deltagarantalet sjunker succesivt ju äldre idrottsutövaren blir (Thedin Jakobsson & Engström, 2008:4). Vid 10 års ålder finns ca 10500 utövare och vid 15 års ålder har antalet utövare sjunkit till ca 6600 år för att sjunka än mer åren därefter (Statistik från svenska innebandyförbundet, 2012).

Den utmaning som innebandyn har för att få fler utövare att stanna inom idrotten har bidragit till att de utarbetat ett nytt idéprogram byggd på biologisk ålder och individualisering för svensk innebandy (Persson & Blååth, 2011). Tanken kan sägas vara att idrotten ska anpassa sig till individen istället för tvärtom.

Syftet med föreliggande studie har varit att beskriva och analysera hur implementeringen av Svensk Innebandys utvecklingsmodell (SIU) organiserats och genomförts på distrikts- och föreningsnivå. Två delstudier, intervjuer med 14 av 22 distrikt och enkäter till 445 innebandyledare, har genomförts. De intervjuade distrikten menar att SIU-modellen bidrar till ett större fokus på utveckling än resultat och allas rätt att delta.

Den huvudsakliga strategin i implementeringsarbetet har varit att försöka få så många ledare som möjligt att gå de nya utbildningarna. Här har strategin varit att rikta sig mot ledarna för de yngsta lagen då de menar att effekten blir störst bland de nya ledarna. De flesta distrikt menar att det är avgörande att det finns ansvariga personer inom föreningarna som arbetar med implementering av SIU-modellen för att man ska lyckas.

Distrikten påpekar också behovet av ett långsiktigt arbete och vikten av styrelse- och föreningsutveckling för att uppnå effekter i den praktiska innebandyverksamheten. Distrikten menar att SIU har satt fokus på individanpassning, men hur individanpassning tolkas skiljer sig mellan distrikten.

Den tolkning som görs kan bidra till skilda strategier bland föreningarna som t.ex. skapandet av elitsatsning för de som är på samma utvecklingsnivå eller sammansättning av lag med spelare i olika åldrar som gör att landsbygdsföreningar kan fortsätta i seriespel. Preliminära resultat från enkäterna visar att utbildningar inom SIU bidragit till att tränarna upplever att de blivit bättre på att planera och genomföra träning samt individualisera träning efter spelarnas utvecklingsnivå.

Enkätsvaren visar även att kurserna inte bidragit till att barnens inflytande i planering och genomförande av träning och match ökat utan verksamheten förefaller styrd av tränarna. Sammantaget visar studie att implementeringen av en ny utvecklingsmodell baserad på ”long term athlete development model” både ger önskade och oönskade effekter.

Projektnummer:
P2014-0153
Forskare:
Tor Söderström
Lärosäte:
År:
2014
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!