OS i Stockholm 1912: tävlingarna – myterna – följderna

Bakgrund och syfte med projektet

Bilden av OS i Stockholm 1912 är överlag mycket positiv i den omfattande OS-litteraturen. IOK-presidenten Avery Brundage, som deltog i tiokamp i Stockholm 1912, talade om ”den effektivitet och nästan matematiska precision med vilken tävlingarna sköttes och den formella korrekthet som präglade arrangemangen”. De fyra olympiska spel som föregick spelen i Stockholm 1912 hade bjudit på blandad kompott. Spelen i Stockholm svarade upp mot de krav som kunde ställas på ett OS-arrangemang och har gått till historien som ”solskensolympiaden” eller ”the Swedish Masterpiece”. Trots att de olympiska spelen 1912 uppmärksammats mycket så har det inte gjorts någon samlad historisk undersökning av evenemanget. Det innebär inte att det saknas forskning om OS 1912. Det är dock olika delar av spelen som har uppmärksammats eller så har spelen utgjort en del av studier med annat övergripande fokus.

Syftet med forskningsprojektet ”OS i Stockholm 1912: tävlingarna – myterna – följderna” var att analysera OS i Stockholm 1912 ur en mängd synvinklar för att fastställa vilken betydelse evenemanget hade för idrotten i Stockholm, Sverige och världen. Avsikten är också att studera OS 1912 ur ett flertal perspektiv.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Den 28 maj 1909 är en speciell dag i Stockholms historia. Då tilldelades nämligen staden de olympiska sommarspelen 1912. Beslutet fattades vid IOK session i Berlin. Bakom den framgångsrika ansökan låg Viktor Balcks lobbyverksamhet. Balck var svensk idrotts stora ideolog och en internationellt välkänd idrottsprofil. Han var dessutom bekant med Pierre de Coubertin, mannen bakom de moderna olympiska spelen och IOK:s grundare, vilket säkert bidrog till att spelen förlades till den svenska huvudstaden. Den 6 juli 2012 är det 100 år sedan spelen invigdes av kung Gustaf V på Stadion i Stockholm. Ingen stad i Sverige har trots ett flertal försök lyckats göra om Stockholms bedrift och få arrangera ett olympiskt spel.

Ambitionen i föreliggande antologi är att ur en rad skilda perspektiv och med författare från olika vetenskapliga discipliner belysa Stockholmsolympiaden. Fokus ligger inte på det rent sportsliga, på idrottsprestationerna, det finns andra som är bättre skickade att skriva om dessa och de är dessutom redan väl beskrivna. Det är främst kulturella, politiska och sociala aspekter på fenomenet Stockholmsolympiaden som antologin avser beröra. Det är också infogat löpande i texten korta personporträtt som lyfter fram deltagare och ledare som på skilda sätt berört oss och som vi vill förmedla till en vidare krets.

Ett delsyfte med antologin är också att belysa vilken betydelse evenemanget hade för idrotten i Stockholm, Sverige och den olympiska rörelsen fortsatta framtid samt dess effekter på det arrangerade samhället, inte minst den i Stockholm alltid aktuella arenafrågan. Forskare som intresserar sig för Stockholmsolympiaden är lyckligt lottade. Det är inte bara ett fantastiskt roligt ämne, när det gäller källor är tillgången nästan oändlig. Stockholmsolympiadens arkiv i Riksarkivet i Stockholm omfattar totalt 23 hyllmeter. Det innehåller protokoll från den stora organisationen kring Stockholms-OS, ansökningshandlingar, korrespondens, fotografier med mera. Arkivets egen samling av tidningsklipp omfattar 334 arkivvolymer. Det är en veritabel guldgruva. De flesta av artiklarna i föreliggande antologi bygger på detta förnämliga arkiv. Den enda större luckan i arkivet berör konsttävlingarna, Concours d’Art, som för första gången arrangerades i OS-sammanhang i Stockholm 1912. Vidare har pressmaterial utnyttjats i stor utsträckning.

Stockholms-OS var en mediehändelse av stora mått och tidningarna, dags-, vecko- och idrottspressen skrev spaltmetrar om spelen. Det innehåller också mycket viktig och sällan utnyttjad information om Stockholms-OS. Vad var det för stad som utnämndes till värd för de olympiska spelen 1912? Tiden efter sekelskiftet 1900 var turbulent i både Sverige och Stockholm. Sverige var ett land statt i förändring; det gamla oskarianska samhället och La Belle Èpoque mötte det nya, moderna och förändringsvilliga, men riktningen var inte klar och framtiden osäker i denna tid av politisk och social instabilitet. Samma sak kan sägas om Stockholm. Staden var inne i en intensiv urbaniserings-, industrialiserings- och moderniseringsperiod. Den typiska stenstaden räckte inte till för den ökande befolkningen och de nya industrierna och arbetsplatserna. Den ursprungliga avsikten inom svenska arrangörskretsar var att arrangera så enkla spel som möjligt. Man ville att spelen enbart skulle omfatta idrottsgrenar som var tillgängliga för människor utan hänsyn till samhällsställning och förmögenhet.

Ett slutgiltigt program för Stockholms-OS antogs först 1911. Det faktum att beslutet om programmet fattades så sent och att det var mer omfattande än vad arrangörerna från början tänkt sig, innebar självklart fördyringar för arrangörerna. Från statsmaktens sida krävdes också att det stadion som skulle uppföras för spelen skulle vara av mer beständig karaktär. Den totala kostnaden för spelens avhållande steg på mindre än ett år med närapå 170 procent till 845 000 kronor. Totalt kostade Stockholmsolympiaden nästan 2,5 miljoner kronor (cirka 112,5 miljoner i 2010 års penningvärde12) att arrangera inklusive byggandet av Stadion. Denna kostnad täcktes alltså till största delen av intäkter från idrottslotteriet, den näst största intäktskällan var biljettförsäljning som inbringade nästan 850 000 kronor. Stockholm-OS kom således, i likhet med många efterföljare, att bli mycket dyrare än vad som planerats. För det första kostade uppförandet av Stadion långt mer än vad som först budgeterats. För det andra var antalet idrottsgrenar det tävlades i åtskilligt fler än vad man tänkt sig från början. Detta ledde till ett behov av fler arenor än Stadion. För det tredje blev antalet deltagare fler än vad man från början tänkt sig. Organisationskommittén betalade även den svenska olympiatruppens omfattande och kostsamma förberedelser. Det gällde att ha en trupp som väl kunde hävda sig i den hårda konkurrensen; den nationella äran stod på spel.

Läs mer

Projektansvarig:
Leif Yttergren
Projektnummer:
P2011-0154
Forskare:
Leif Yttergren
Lärosäte:
Gymnastik- och idrottshögskolan
År:
2011
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!