Physical Education and Cultural Diversity: Examining Current Practices

Bakgrund och syfte med projektet

Den globala migrationen förändrar snabbt demografin i skolor runt om i världen (Florian, 2012). Klasser med kulturell mångfald – ofta innehållande elever som upplever fattigdom och/eller former av social utslagning – håller på att bli norm i många storstadsregioner, snarare än undantag (Sernhede 2011).

Forskning tyder på att för heterogena populationer har Idrott och hälsa (IH) inte varit särskilt bra på att nå satta mål, och i somliga fall har vissa grupper till och med marginaliserats och alienerats (Azzarito & Solomon, 2005). Det övergripande syftet med hela projektet (P2014-0111 och P2015-0061) är att undersöka hur en svensk IH-praktik tillmötesgår en mångkulturell befolkning.

Med utgångspunkt i en grundlig genomgång av forskning rörande IH och etnicitet var det specifika syftet med P2014-0111 att identifiera:

  1. Framträdande utmaningar.
  2. Kunskapsluckor hos IH-lärare.
  3. Strategier som utövare för närvarande använder för att hantera frågor kring rättvisa och etnicitet.

Denna undersökning utgör en utgångspunkt för en analys av svenska lärares förståelse av sin egen praktik inom IH.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

De viktigaste resultaten från studien kan sammanfattas på följande sätt:

Befintlig forskning kan väsentligen delas in i två huvudsakliga kategorier: en som handlar om muslimska flickor och Idrott och hälsa (IH), och en som fokuserat på IH-lärares sätt att hantera kulturell mångfald. Dessutom finns ett litet antal undersökningar med fokus på erfarenheter och upplevelser av IH hos ungdomar från minoritetsgrupper.

Muslimska flickor har uppmärksammats allt mer av IH-forskare under de senaste två decennierna på grund av den ökade migrationen och den allt mer påtagliga förekomsten av kulturella diskurser i politik, media och populärkultur (inklusive en islamofobisk diskurs och idén att islam är oförenlig med kvinnors deltagande i idrott och fysisk aktivitet).

IH-forskare har föreslagit att:

  1. Klädkoder som kräver att flickor exponerar delar av sina kroppar.
  2. Danslektioner som innehåller rörelser som kan ses som sexuellt provocerande.
  3. Simlektioner där män är närvarande.
  4. Religiösa högtider som kräver att flickor deltar i ansträngande fysisk aktivitet medan de fastar, kan, men behöver inte, hindra muslimska flickor från att delta i idrottslektioner.

Huruvida flickor fullt ut engagerar sig i IH är beroende av: familjens tolkningar av islam; lärares och skolors flexibilitet rörande faktorer såsom klädsel och anpassade aktiviteter; och intresset hos flickorna själva. Kursinnehåll verkar inte vara en avgörande faktor när det gäller flickors uppfattningar om deras deltagande i IH.

Ett antal skolor har ändrat sina IH-upplägg för att möta behoven hos muslimska flickor, men resultatet av detta har varit inkonsekvent och ojämnt. Skolor i heterogena lokalsamhällen, som har för lite resurser, som möter stor grad av religiositet, och/eller har lärare som vet lite om Islam, har generellt varit mindre framgångsrika i att ge rättvisa erfarenheter av IH.

En återkommande föreställning i litteraturen om etnicitet och IH är att traditionella, multiaktivitetsformer inom IH, baserade på lagspel, inte tillgodoser behoven hos en alltmer skiftande befolkning. Ett antal röster i denna debatt menar att strukturella, programmatiska förändringar är nödvändiga, snarare än förändringar som görs av lärare och elever på individnivå.

Ett litet antal studier har visat att IH-lärare tenderar att vara enspråkiga, ha begränsade kunskaper om minoritetsgrupper, och upplever kommunikationssvårigheter när det handlar om dessa grupper. Författarna till dessa studier hävdar att fysisk och språklig kompetens bör läras ut samtidigt (se texter om “‘ethno-linguistically relevant pedagogies’”). Det förefaller finnas behov av mer forskning kring detta ämne.

Ett antal IH-forskare har föreslagit att lärarutbildningar i IH tenderar att vara etnocentriska och ger företrädesrätt till ett ”vitt”, europeiskt sätt att se världen. Dessa forskare hävdar att lärarutbildningar i IH generellt bemannas av akademiker från en vit medelklass som är “out of touch” med verkligheten i dagens skolor. Det centrala argumentet i denna forskning är att lärarutbildningar i IH måste överväga strategier för att förbereda lärare för nuvarande och framtida undervisningssammanhang.

Två viktiga sätt att förbättra lärarutbildningar i IH har identifierats: att

  1. Främja studenternas reflektion rörande etnicitet.
  2. Ge möjligheter till interkulturell kontakt. Forskare föreslår att reflektion bör genomsyra hela lärarutbildningen (snarare än som en engångsföreteelse) och att möjligheterna till interkulturell kontakt kan främjas med hjälp av ett kvotsystem där platser på utbildningen är reserverade för personer med vissa kulturella bakgrunder.

Viss forskning, som undersökt elevers erfarenheter av IH, tyder på att IH har en viktig plats i livet för unga människor från minoritetsgrupper. För dessa unga människor kan idrott och fysisk aktivitet ses som ett sätt att, till exempel, uppnå harmoni eller hitta en känsla av tillhörighet. Annan forskning pekar på ambivalens gentemot IH. För vissa elever till exempel, ses IH ses som en distraktion som tar tid från viktigare aktiviteter såsom skolarbete och familjeplikter.

En framväxande forskning pekar på att kroppar blir både könade och rasifierade och att detta har betydande konsekvenser för IH-lärare och deras arbete med eleverna. Elever använder flera, och ibland motstridiga, berättelser för att förstå sina kroppar och förstår sig själva som aktiva eller icke-aktiva, sportiga eller icke-sportiga i olika situationer och platser. Lärarna måste vara medvetna om att kroppar är kulturellt inbäddade och kodade och de behöver hjälpa eleverna att tänka kring de budskap de får via reklam om hur kroppar borde se ut och fungera.

Läs mer

Projektansvarig:
Dean Barker

Bakgrund och syfte med projektet

Den globala migrationen förändrar snabbt demografin i skolor runt om i världen (Florian, 2012). Klasser med kulturell mångfald – ofta innehållande elever som upplever fattigdom och/eller former av social utslagning – håller på att bli norm i många storstadsregioner, snarare än undantag (Sernhede 2011).

Forskning tyder på att för heterogena populationer har Idrott och hälsa (IH) inte varit särskilt bra på att nå satta mål, och i somliga fall har vissa grupper till och med marginaliserats och alienerats (Azzarito & Solomon, 2005). Det övergripande syftet med hela projektet (P2014-0111 och P2015-0061) är att undersöka hur en svensk IH-praktik tillmötesgår en mångkulturell befolkning.

Med utgångspunkt i en grundlig genomgång av forskning rörande IH och etnicitet var det specifika syftet med P2014-0111 att identifiera:

  1. Framträdande utmaningar.
  2. Kunskapsluckor hos IH-lärare.
  3. Strategier som utövare för närvarande använder för att hantera frågor kring rättvisa och etnicitet.

Denna undersökning utgör en utgångspunkt för en analys av svenska lärares förståelse av sin egen praktik inom IH.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

De viktigaste resultaten från studien kan sammanfattas på följande sätt:

Befintlig forskning kan väsentligen delas in i två huvudsakliga kategorier: en som handlar om muslimska flickor och Idrott och hälsa (IH), och en som fokuserat på IH-lärares sätt att hantera kulturell mångfald. Dessutom finns ett litet antal undersökningar med fokus på erfarenheter och upplevelser av IH hos ungdomar från minoritetsgrupper.

Muslimska flickor har uppmärksammats allt mer av IH-forskare under de senaste två decennierna på grund av den ökade migrationen och den allt mer påtagliga förekomsten av kulturella diskurser i politik, media och populärkultur (inklusive en islamofobisk diskurs och idén att islam är oförenlig med kvinnors deltagande i idrott och fysisk aktivitet).

IH-forskare har föreslagit att:

  1. Klädkoder som kräver att flickor exponerar delar av sina kroppar.
  2. Danslektioner som innehåller rörelser som kan ses som sexuellt provocerande.
  3. Simlektioner där män är närvarande.
  4. Religiösa högtider som kräver att flickor deltar i ansträngande fysisk aktivitet medan de fastar, kan, men behöver inte, hindra muslimska flickor från att delta i idrottslektioner.

Huruvida flickor fullt ut engagerar sig i IH är beroende av: familjens tolkningar av islam; lärares och skolors flexibilitet rörande faktorer såsom klädsel och anpassade aktiviteter; och intresset hos flickorna själva. Kursinnehåll verkar inte vara en avgörande faktor när det gäller flickors uppfattningar om deras deltagande i IH.

Ett antal skolor har ändrat sina IH-upplägg för att möta behoven hos muslimska flickor, men resultatet av detta har varit inkonsekvent och ojämnt. Skolor i heterogena lokalsamhällen, som har för lite resurser, som möter stor grad av religiositet, och/eller har lärare som vet lite om Islam, har generellt varit mindre framgångsrika i att ge rättvisa erfarenheter av IH.

En återkommande föreställning i litteraturen om etnicitet och IH är att traditionella, multiaktivitetsformer inom IH, baserade på lagspel, inte tillgodoser behoven hos en alltmer skiftande befolkning. Ett antal röster i denna debatt menar att strukturella, programmatiska förändringar är nödvändiga, snarare än förändringar som görs av lärare och elever på individnivå.

Ett litet antal studier har visat att IH-lärare tenderar att vara enspråkiga, ha begränsade kunskaper om minoritetsgrupper, och upplever kommunikationssvårigheter när det handlar om dessa grupper. Författarna till dessa studier hävdar att fysisk och språklig kompetens bör läras ut samtidigt (se texter om “‘ethno-linguistically relevant pedagogies’”). Det förefaller finnas behov av mer forskning kring detta ämne.

Ett antal IH-forskare har föreslagit att lärarutbildningar i IH tenderar att vara etnocentriska och ger företrädesrätt till ett ”vitt”, europeiskt sätt att se världen. Dessa forskare hävdar att lärarutbildningar i IH generellt bemannas av akademiker från en vit medelklass som är “out of touch” med verkligheten i dagens skolor. Det centrala argumentet i denna forskning är att lärarutbildningar i IH måste överväga strategier för att förbereda lärare för nuvarande och framtida undervisningssammanhang.

Två viktiga sätt att förbättra lärarutbildningar i IH har identifierats: att

  1. Främja studenternas reflektion rörande etnicitet.
  2. Ge möjligheter till interkulturell kontakt. Forskare föreslår att reflektion bör genomsyra hela lärarutbildningen (snarare än som en engångsföreteelse) och att möjligheterna till interkulturell kontakt kan främjas med hjälp av ett kvotsystem där platser på utbildningen är reserverade för personer med vissa kulturella bakgrunder.

Viss forskning, som undersökt elevers erfarenheter av IH, tyder på att IH har en viktig plats i livet för unga människor från minoritetsgrupper. För dessa unga människor kan idrott och fysisk aktivitet ses som ett sätt att, till exempel, uppnå harmoni eller hitta en känsla av tillhörighet. Annan forskning pekar på ambivalens gentemot IH. För vissa elever till exempel, ses IH ses som en distraktion som tar tid från viktigare aktiviteter såsom skolarbete och familjeplikter.

En framväxande forskning pekar på att kroppar blir både könade och rasifierade och att detta har betydande konsekvenser för IH-lärare och deras arbete med eleverna. Elever använder flera, och ibland motstridiga, berättelser för att förstå sina kroppar och förstår sig själva som aktiva eller icke-aktiva, sportiga eller icke-sportiga i olika situationer och platser. Lärarna måste vara medvetna om att kroppar är kulturellt inbäddade och kodade och de behöver hjälpa eleverna att tänka kring de budskap de får via reklam om hur kroppar borde se ut och fungera.

Projektnummer:
P2014-0111
Forskare:
Dean Barker
Lärosäte:
År:
2014
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!