Skadade elitidrottares återgång till idrott, utvärdering av ett psykometriskt instrument

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Tidigare forskning har visat flera psykosociala faktorer som kan hämma återgång till idrott. Hit hör exempelvis rädsla för skada, att inte uppnå samma prestationsnivå som tidigare, bristande socialt stöd och förlorad idrottsidentitet samt upplevelse av yttre och inre press.

En av de vanligaste faktorerna är rädsla för att skada sig igen (Kvist, Ek, Sporrstedt & Good, 2005; Podlog & Eklund, 2006), vilket också kan hämma färdigbehandlade och friska idrottare från att återuppta sitt idrottande efter skada (Heil, 1993; Kvist et al., 2005). Rädsla för att skada sig kan också vara en orsak till att idrottaren skadar sig igen (Taylor & Taylor, 1997).

Dessutom kan denna rädsla hämma idrottarens prestationsförmåga efter skada (Carey, Huffman, Parekh & Sennet, 2006). Idrottarens osäkerhet kring att nå tidigare prestationsnivå och att kunna utvecklas kan bero på att idrottaren inte har kunnat mäta sin prestationsförmåga under den många gånger långa rehabiliteringen (Podlog & Eklund, 2007) eller inte känner tilltro till sin förmåga att klara av återgång till idrott (Thomee, Währborg, Thomee et al, 2008).

Många idrottare har beskrivit ett utanförskap i förhållande till tränare och klubbkamrater och en förlorad idrottsidentitet under rehabiliterings- och återgångsfasen (Bianco, 2001; Gould, Udry, Bridges & Beck, 1997). Andra idrottare har också beskrivit att de känner sig ensamma vid återgång till idrott i ”glappet” mellan sjukgymnasten och tränaren (Johnston & Carroll, 1998; Hallqvist, 2012).

Den yttre pressen som kanske särskilt elitidrottare känner att så snabbt som möjligt återgå till idrott kan komma från både lagkamrater och tränare, oavsett om idrottaren är helt återställd och psykiskt och fysiskt redo (Bauman, 2005). Den inre pressen att ta sin plats i laget, utan att ha tappat sin tidigare nivå eller att inte ”lämna laget i sticket” för länge vid skada är något som idrottaren ofta skapar på egen hand (Podlog & Eklund, 2006).

Inte bara elitidrottare utan även motionärer och unga idrottare kan identifiera sig med sitt idrottande och uppleva mentala hinder för att återgå till tidigare nivå (Heijne, Axelsson, Werner & Biguet, 2008; Sundberg, 2013). Med denna kunskap är det viktigt att kunna utvärdera idrottares psykologiska status i samband med rehabilitering och återgång till idrott. Frågeformuläret ”Skala för psykologisk beredskap för återgång till idrott” består av sex skattningar på en skala från 0 (inte alls) till 100 (fullständigt).

Det innebär att det är kort och tar väldigt lite tid i anspråk att fylla i för idrottaren och att tolka för terapeuten vilket gör det användarvänligt. Frågeformuläret är generellt och kan användas till alla typer av skador som kräver en längre rehabiliteringsperiod vid upprepade tillfällen under rehabiliteringen. Idrottare som har låga poäng eller står stilla länge rekommenderas att få idrottspsykologiskt stöd parallellt med rehabiliteringen och vid återgång till sin idrott för att förebygga eventuella nya skador. De idrottare som väljer att inte fortsätta idrott oavsett om de kan eller inte kan också behöva idrottspsykologiskt stöd i samband med avslut av sin idrottskarriär.

 

Läs mer

Projektansvarig:
Suzanne Werner
Projektnummer:
P2014-0183
Forskare:
Suzanne Werner
Lärosäte:
År:
2014
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!