Sprintträning med och utan intag av näring

Populärvetenskaplig sammanfattning

Många medel- och långdistanslöpare har börjat komplettera sin vanliga träning med sprintträning för att nå bättre tider. Det är även populärt inom lagidrotter och nyligen har forskning visat att sprintträning eller sprintintervallträning också kan ge positiva effekter på hälsan. Det gäller inte bara för friska utan även för personer med och utan riskfaktorer, som till exempel övervikt och nedsatt insulinkänslighet eller kronisk sjukdom.

Vid ett 30-sekunders all-out sprintarbete aktiveras både snabba och långsamma muskelfibrer och man uppnår en mycket hög hastighet på nedbrytningen av muskelglykogen och ATP, speciellt i snabba fibrer. Denna snabba energiförlust kan påverka vilka träningseffekter som uppnås och det är därför intressant att studera effekter av näringsintag i samband med sprintträning. Våra studier, utan intag av näring, visar att VEGF, som är en viktig  tillväxtfaktor för ökningen av antalet kapillärer, steg trefaldigt, efter tre 30-sekunders sprint med 20 minuters vila mellan varje sprint. Detta indikerar att  det finns förutsättningar för nybildning av kapillärer efter sprintarbete.

När det gäller anpassning av kapilläriseringen så avgörs dock slutresultatet av en finstämd balans mellan förändringar i stimulerande och hämmande faktorer för kapillärtillväxt. Detsamma gäller för förändringar i muskelmassa som bestäms av balansen mellan proteinsyntes och proteinnedbrytning i muskulaturen. Ett samtidigt påslag på hypertrofisignalering (signaler för aktiverad syntes och hämmad nedbrytning) och hypotrofisignalering (signaler för aktiverad nedbrytning och hämmad syntes) kan leda till utebliven muskeltillväxt.  Våra studier av genuttryck visar att många system för både aktivering och hämning av såväl proteinsyntes som proteinnedbrytning är påslagna samtidigt.  Det kan vara svårt att hitta den rätta balansen mellan till exempel arbets- och viloperiodens karaktär och längd för att optimera träningseffekterna. Våra  studier tyder på en aktivering av hypotrofisignalering efter sprintarbete speciellt för männen genom aktivering av t ex SMAD 3 och utebliven aktivering (fosforylering) av markörer för hypertrofisignalering – mTOR och p70.

För kvinnorna såg vi däremot en aktivering av dessa markörer för  hypertrofisignalering i muskulaturen efter 30-sekunders sprintarbeten. En tidigare fyra veckor lång sprintträningsstudie stödjer dessa fynd. Kvinnorna i  studien fick en ökad tvärsnittsyta av snabba muskelfibrer men inte männen. Dessa fynd ledde fram till att vi ville studera effekten av intag av näring, och i  första hand aminosyror i samband med sprintträning. De grenade aminosyrorna i blodet, till exempel leucin, sjunker vid upprepade sprintarbeten, vilket kan bero på att de bryts ner. Sänkningen skulle även kunna bero på att aminosyrorna används som byggstenar för en ökad proteinsyntes i muskulaturen. Flera faktorer talar dock emot detta.

Männen, som uppvisade den största sänkningen av leucin i blodet, hade ingen eller endast en mycket liten ökning av hypertrofisignaleringsmarkörerna mTOR och p70 i muskulaturen, det vill säga liten förutsättning för muskeltillväxt. Snarare skulle det kunna vara så att de sjunkande blodnivåerna av leucin tyder på en brist på byggstenar för proteinsyntes i muskulaturen och därmed att hypertrofisignaleringen uteblir bland männen i studien. Från studier av styrketräning så vet man att intag av aminosyror i samband med ett träningspass ökar förutsättningarna för hypertrofi.  Effekten av att intag aminosyror i samband med sprintarbete är mer okänd. De flesta tidigare studier på sprintarbete är utförda utan intag av näring i  samband med träningspassen.

Vi har nyligen slutfört en studie, där vi undersökt effekten av intag av aminosyror i en dryck före och efter ett  sprintträningspass. Vi undersökte effekten på genuttryck, cellsignalering och muskelproteinsyntes och även hur en muskulaturen ”känner av” den ökade nivån av aminosyror i blodet och muskeln, så kallade aminosyratransportörer och/eller aminosyrasensorer. Våra preliminära resultat tyder på att muskelproteinsyntesen ökar under förutsättning att, drycken leder till en tydlig ökning av nivån av aminosyrorna i blodet. Förutsättningar tycks finnas för  att denna effekt på muskelproteinsyntesen medieras via aminosyratransportören SNAT 2, som i sin tur leder till en stimulering av  hypertrofisignaleringsproteinerna mTOR och p70. Våra studier av en annan aminosyrasensor, Vps34, som studerats av oss första gången i människans skelettmuskulatur, gav inget stöd för att detta protein skulle mediera effekten av den ökade tillgången på aminosyror på hypertrofisignalering och muskelproteinsyntes.

Läs mer

Projektansvarig:
Eva Jansson
Projektnummer:
FO2012-0042
Forskare:
Eva Jansson
Lärosäte:
Karolinska Institutet
År:
2012

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!