Studier över neurotrofa faktorer och TNFalfa vid Akillessenetendinos

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Kroniska muskel- och senbesvär åtföljda av besvärande smärta kan vara förödande för idrottsligt aktiva. Vidare kunskap behövs avseende behandlingseffekter för tillståndet, samspelet mellan de båda kroppssidorna och förståelsen för hur smärta upplevs. Problemen gäller inte minst akillessenan. Därför har vi studerat ett antal parametrar för akillestendinopathi (tendinos) och normal akillessena. Ett viktigt faktum är att vi förutom att studera akillessenan själv har studerat den helt intill liggande plantarissenan och den bindväv som finns mellan dessa (den peritendinösa bindväven). Vi har studerat uttrycket för flera signalsubstanser och deras mottagarställen (receptorer). Poängen med den kunskap man får är att effekter av signalsubstanser numera i många fall kan påverkas via medicineringar.

Under åren 2005-2011 undersökte vi signalsubstanser av nervsignalkaraktär såsom substans P, acetylkolin, neuropeptid Y och katekolaminer. Det vi fokuserat på under senare tid är inte minst TNFalfa systemet för akillessenan. TNFalfa är en cytokin som har ett flertal olika egenskaper. Den är inblandad vid omforming av vävnader, vid skadesituationer, vid tillväxt och vid smärtförnimmelser. I våra studier fann vi uttryck för TNFalfa och dess receptorer TNFI och II i senceller från Achillessena (Gaida et al 2012). Uttrycket för TNFI var förhöjt för tendinospatienter jämfört med det för kontrollpersoner. Fynden visar att TNFalfa har effekter på sencellerna.

Fynden skulle kunna tala för att TNFalfa systemet är involverat i aktiveringen av sencellerna vid tidigt stadium av tendinos. Det var nämligen så att senceller som var rundade/cylindriska i sitt utseende, som tecken att de var relativt omogna och i proliferationsfas, visade de starkaste reaktionerna. Studier vi gjort under 2013 på blodnivåer har däremot visat att TNFalfa nivån i själva verket är sänkt i det kroniska skedet för Akillestendinospatienter (ej publicerat). I nyliga studier vi utfört har visat på uttryck för TNFalfa-systemet i plantarissena och i den peritendinösa bindväven. Ett annat system vi undersökt är neurotrofinsystemet. I ett arbete publicerat 2012 (Bagge et al 2012) visade vi att mRNA för neurotrofinen BDNF uttrycktes i senceller från akillessenan. Vi har i tidigare studier visat på att BDNF uttrycks på proteinnivå.

Med vårt nya arbete kunde vi bekräfta att det finns ett maskineri för lokal produktion av BDNF i senvävnad, nämligen i sencellerna själva. I Bagges avhandling (2013) redogjordes för TNFalfa och neurotrofinsystemen. Förutom vad som ovan beskrivits så visades att den fysiska aktivitetsnivån var korrelerad till nivåer för BDNF och TNFRI. Fysisk aktivitetsgrad var således signifikant korrelerad till BDNF för kvinnor med tendinos och signifikant korrelerad till TNFRI nivåerna för tendinosgruppen som helhet och för män med tendinos. Förutom vad som beskrivs ovan avseende TNFalfa-systemet har plantarissenan vid fall med en mycket stor närhet mellan den och akillessenan vid akillestendinopathi undersökts. I en 2013 publicerad studie (Spang et al 2013) har vi således noterat att plantarissenan är lika påverkad strukturellt som akillessenan själv vid akillestendinopathi. Blodkärlen var rikliga.

Vidare såg vi att sencellerna i plantarissena uppvisade reaktion för det acetylkolinsyntetiserande enzymet choline acetyltransferase. Detta var även fallet för de rikligt förekommande cellerna i den peritendinösa bindväven. Således finns det s.k. icke-neuronala kolinerga systemet representerat i plantarissena och peritendinös bindväv, liksom vi tidigare sett fallet är för akillessenan vid tendinopathi. Således finns många beröringspunkter mellan akillessena och plantarissena vid akillestendinopathi. Fynden ger vidare belägg som talar för att plantarissenan kan vara involverad vid akillestendinopathi.

Intressant nog är det idag klarlagt att borttagande av plantarissena kan vara en bra väg att gå (parallellt med operation av typ skrapning för Akillessenan) vid Akillestendinopathi i fall där plantarissenan är belägen helt inpå eller inkorporerad i Akillessenan (van Sterkenburg et al 2011, Alfredson 2011). Fynden avseende signalsubstanserna och deras receptorer, liksom avseende plantarissenan och den peritendinösa vävnaden som helhet mellan plantaris- och akillessenorna vid akillestendinopathi har redovisats vid en lång rad konferenser under senare år (Chicago, Norwich, Vilamoura [Portugal], Stockholm, Amsterdam, Giessen [Tyskland], Oxford). I våra studier har vi samarbetat med ett flertal olika andra forskare. Det gäller såväl forskare vid Umeå universitet som forskare i andra länder (Canada och Australien).

Läs mer

Projektansvarig:
Sture Forsgren
Projektnummer:
FO2012-0048
Lärosäte:
Umeå universitet
År:
2012

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!