The training of young swedish elite dancers: a striving for perfection or creativity?

Bakgrund och syfte med projektet

Det övergripande syftet med detta projekt var att undersöka perfektionism och kreativitet i svensk elitdansträning. Både perfektionism och kreativitet diskuteras frekvent i dansskolor och i media, och akademisk forskning visar att de är multifacetterade konstrukt med potentiellt viktiga konsekvenser. Till exempel vet man att perfektionism kan ha både positiva (t.ex. hårt arbete) och negativa (t.ex. oro) effekter (Hall, Hill, & Appleton, 2012). Därtill har perfektionistiska tendenser visat sig vanligt förekommande inom dans (Nordin-Bates, Cumming, Aways, & Sharp, 2011).

Samtidigt värderas kreativitet mycket högt, och blir mer och mer ansett som en viktig del i att vara en “komplett dansare”, även inom klassisk balett (Butterworth, 2004). De beskrivs också tidvis i närmast motsatta termer: t.ex. kopplas perfektionism samman med rigiditet och närmast enkelspårig målmedvetenhet, medan kreativitet associeras med flexibilitet och öppenhet. Mot denna bakgrund ställdes följande frågor: i vilken utsträckning är perfektion och kreativitet kompatibla mål? Hur uppmuntras de, eller hämmas, i dansundervisning? Syftet med detta projekt var att utforska dessa frågor.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Projektet bestod av två faser. I den första rekryterades 77 danselever, 12-19 år, för att fylla i standardiserade enkäter gällande bland annat perfektionism. Specifikt identifierades deras nivåer av perfektionistisk strävan (önskan om att vara perfekt; mycket höga mål) samt av perfektionistisk oro (negativa reaktioner när perfektion inte uppnås). Enkätresultaten användes sedan för att rekrytera lämpliga intervjupersoner. Åtta dansare med klart skilda perfektionism-profiler, samt fem av deras lärare, intervjuades.

Resultaten visade att en nyligen utvecklad modell, kallad the 2×2 model of perfectionism (Gaudreau & Thompson, 2010) och tidigare använd i forskning inom skola och idrott, verkar tillämpbar även inom dans. Som del i vårt testande av modellen märktes tydliga skillnader gällande välbefinnande och prestationsutvecklingsmöjligheter för dansare med skilda profiler. Till exempel uppvisade dansare med hög perfektionistisk strävan högre nivåer av självreglering: de satte höga, specifika mål och arbetade hårt för att nå dem, inklusive genom planering.

Dansare med låg strävan självreglerade mindre; t.ex. satte de vaga mål, eller inga alls. Dansare med lägre perfektionistisk oro verkade mera uppgiftsorienterade (t.ex. jämförde sig i högre grad med sig själva, kände glädje när de lärde sig något nytt). Även om dansare med höga nivåer av både strävan och oro beskrev vissa uppgiftsorienterade mål gavs även exempel på mål färgade av undvikande (t.ex. inte göra sämre ifrån sig än man borde). Dansare med lägre nivåer av perfektionistisk oro pratade mindre om misstag överhuvudtaget, och beskrev dem i mera positiva ordalag.

Deras kamrater med högre oro hade istället en blandad eller negativ syn på misstag, och pratade mer om dessa. Likaså pratade de mer om personer i sin omgivning, och andras åsikter – särskilt lärares – spelade mycket stor roll och påverkade vad de vågade göra. Det är möjligt att sådan problematik är särskilt uttalad inom dans, där det är viktigt HUR man rör sig, och där bedömning är subjektiv och kopplad till svårpåverkade saker såsom utseende. Detta skiljer sig från aktiviteter där resultatet av en rörelse (t.ex. få bollen i mål) är viktigare än hur man når dit, eller ser ut medan man gör det.

Det är alltså möjligt att dansare med perfektionistisk oro är särskild benägna att anpassa sig istället för att stå för sin egen stil – än mindre vara kreativa. Vidare forskning behövs dock för att undersöka denna möjlighet. Perfektionistisk strävan ansågs kunna bidra till framgång, men var långt ifrån entydigt positiv: många ifrågasatte perfektion som mål, och därför också perfektionism. De beskrev hur en strävan efter perfektion kunde göra en person överdrivet fokuserad på sig själv; att det representerade något ytligt, icke-autentiskt, eller missförstånd gällande vad dans handlar om; eller att det var värdelöst då perfektion är omöjligt. Därtill visade resultaten att dansare med hög perfektionistisk strävan kan bli rigida eller maniska.

Några beskrev hur en strävan efter perfektion kunde leda till minskad kreativitet, överträning eller skador, medan andra beskrev hur en sådan strävan kunde fungera på kort sikt, men bli problematisk vid motgång. Givet denna gedigna lista anser vi att perfektionistisk strävan kan vara en sårbarhetsfaktor. Detta kontrasterar i viss mån tidigare forskning som främst pekat på perfektionistisk oro som problematiskt. Om det senare råder dock inga tvivel, då perfektionistisk oro ansågs leda till en rad problem även i vår studie inklusive emotionella sådana (t.ex. frustration, depression), koncentrationssvårigheter, och problem med mål och motivation (t.ex. ökad risk att undvika prestationssituationer, ge upp). Samtliga intervjupersoner beskrev kreativitet som värdefullt och viktigt samt att den befrämjas av stödjande lärmiljöer.

De senare beskrevs ofta i termer som påminde om de motivationsklimat som lyfts fram i idrottpsykologisk litteratur (dvs. uppgiftsinvolverande, autonomistödjande), vilket leder till tydliga möjligheter för framtida studier. Kreativitet ansågs också kopplat till perfektionism. Specifikt verkade perfektionistisk strävan relatera till kreativitet i inverterad-U-form: det vill säga, mild eller måttlig strävan skulle kunna stärka kreativitet (t.ex. genom att bidra till rigoröst, fokuserat arbete) medan stark eller extrem sådan strävan skulle kunna underminera kreativiteten (t.ex. genom att bidra till överarbete eller rigiditet). Perfektionistisk oro hindrar sannolikt kreativitet, då den hänger samman med undvikande och en rädsla för misstag. Till sist bidrog intervjupersonerna med ett oväntat, värdefullt förslag: att om en lärare skapar en lärmiljö där dansare känner sig trygga att utforska och samarbeta, och där det inte finns enbart ett sätt att göra ”rätt”, så skulle de sannolikt uppleva högre kreativitet och lägre perfektionistisk oro. Vi följer nu upp bland annat detta förslag i en interventionsstudie, och preliminära resultat ser lovande ut.

Läs mer

Projektansvarig:
Sanna Nordin-Bates
Projektnummer:
P2015-0047
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!