Validation of biomarkers for detection of low doses testosterone

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Doping med anabola androgen steroider (AAS) är ett problem både inom elitidrotten och i samhället. Användning av höga doser AAS som vanligtvis används i muskeluppbyggande syfte är med dagens metoder lätta att detektera på dopinglaboratorierna. Men senaste tiden har man sett en ökning av låga doser AAS, framförallt testosteron, som tas för en snabbare återhämtning samt ökad uthållighet.

Testosteron i låga doser tas ofta via munnen (kapslar) eller via huden (gel, plåster) och kallas för mikro-doping. Mikro-doping med testosteron är svårare att detektera än höga doser av testosteron. Syftet med denna studie var att studera om en enkeldos testosterongel skulle kunna detekteras med befintliga analyser och metoder som körs på dopinglaboratoriet, men även att studera potentiella nya markörer.

Friska manliga försökspersoner (8st) ingick i studien. Urinprover och serumprover togs före det att försökspersonerna fick gelen samt en och två dagar efteråt. För att testa om någon är positiv för testosteron analyseras urinprover med kromatografiska analyser där flera olika testosteronmetaboliter mäts. Dessa värden läggs sedan in i ett program, det sk biologiska passet, som räknar ut idrottarnas personliga gränsvärden.

Våra resultat visade att sju av de åtta som fick 100 mg Testogel skulle bli identifierade som “positiva” när deras testvärden lades in i det biologiska passet om man inkluderade tre nollvärden (dvs basvärden innan de fick testosteron). Om man däremot bara la in ett eller två nollvärden skulle fyra respektive noll av försökspersonerna testas positiva.

Dessa resultat är lovande då de visar att även låga doser går att upptäcka med den nya metodiken. Med det gamla testerna där man använde sig av populationsbaserade värden skulle ingen av deltagarna identifierats som positiva. Våra resultat understryker vikten av att samla in många prover från idrottarna, inte bara under tävlingsperioder utan året om för att få med så många nollvärden som möjligt.

Förutom att köra traditionella dopinganalyser på dopinglaboratoriet har vi även studerat hur koncentrationerna av olika hormoner i blodet påverkats. Detta då en annan forskargrupp sett att serumnivåerna av testosteronmetaboliten dihydrotestosteron (DHT) ökar efter man gett försökspersoner testosteronplåster.

Vi kunde i vår studie upprepa dessa resultat då även vi såg att alla deltagare fick högre DHT koncentrationer i blodet. I våra tidigare studier där vi gett testosteroninjektioner har denna ökning inte observerats. DHT-ökningen beror troligtvis på att det enzym som omvandlar testosteron till DHT finns i höga mängder i huden och därför ökar det om testosteron ges som plåster och gel. I framtiden kan det även bli aktuellt att följa idrottarnas steroidprofil i serum, och då kan DHT bli en aktuell markör.

En annan spännande forskning inom anti-dopingområdet är införandet av “dried blood spots” (DBS), dvs att man tar några droppar blod från ett finger och droppar på ett filterpapper. Fördelen med denna metod är att man inte behöver ta venöst blodprov (dvs i armen) utan ett stick i fingret räcker samt att man inte behöver frakta blodprovet på is, vilket är kostsamt.

Vi har sett att hormonet 17-OH progesteron finns i samma mängder i DBS-blodet som i blodprovet som togs venöst. Det indikerar att förändringar som ses i det venösa provet även kan ses i DBS- provet. Vi håller för närvarande på att utveckla en metod för att kunna mäta DHT i DBS-prover.

I det biologiska passet ingår inte bara urinprofiler. Vissa idrottare blir även analyserade med avseende på deras blodprofil. Detta för att kunna detektera otillåten användning av erytropoietin (EPO), eller annan bloddoping.

Vi har mätt alla de biologiska markörer som ingår i blodpasset för att se om testosteronet påverkat dessa. Vi såg att antalet retikolocyter (förstadie till röda blodkroppar) ökade med 20% två dagar efter att testosteronet administrerats. Det är intressant att förstå hur olika anabola androgena steroider påverkar markörer i de olika delarna av det biologiska passet för att de som tolkar profilerna lättare ska kunna identifiera avvikande resultat. Förutom att bättre kunna tolka analysresultaten, är kunskapen om AAS-inducerande förändringar i antal röda blodkroppar även intressant för att förstå hur biverkningar av AAS uppkommer.

Allvarliga händelser i blodcirkulationen såsom hjärtinfarkt har rapporterats i fallrapporter och det är möjligt att ökningen av blodets tjocklek är en bidragande orsak. Det är viktigt att vetenskapligt dokumentera skadliga effekter av doping då det saknas mycket på det området och kunskapen är viktig för att öka förståelsen för hur man ska behandla patienter som erkänner AAS användning samt även i informationsarbetet mot doping.

Läs mer

Projektansvarig:
Lena Ekström
Projektnummer:
P2015-0023
Forskare:
Lena Ekström
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!