Var hände med HBT-frågan i svensk idrott? – ett nedslag på förbundsnivå

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten

Studiens syfte var att närmare granska och analysera hur anställda och förtroendevalda med idrottsvetenskaplig universitets- eller högskoleutbildning verksamma på förbundsnivå inom RF uppfattar och förstår sitt uppdrag i relation till HBTQ- frågor. För att besvara studiens syfte genomfördes under vårterminen 2012 kvalitativa intervjuer med 9 anställda och förtroendevalda med idrottsvetenskaplig högskoleutbildning verksamma på förbundsnivå inom 5 förbund (budo & kampsportsförbundet, gymnastikförbundet, handikappidrottsförbundet (nuvarande parasport Sverige), innebandyförbundet och skidförbundet).

Samtliga av dessa hade vid tidpunkten för intervjuerna formellt insyn i, och makt över den verksamhet som bedrevs och de eventuella åtgärder som vidtogs för att uppnå angivna mål i enlighet med Idrotten vill och Riksidrottsförbundets policy – mot diskriminering på grund av sexuell läggning inom idrotten. Det empiriska materialet i studien har tolkats och analyserats med hjälp av en poststrukturalistisk ansats och ett queerteoretiskt perspektiv.

Sammanfattningsvis visar studien att det saknas långsiktiga strategier för ett hållbart förändringsarbete. Gymnastikförbundet hävdar att de öppet homosexuella män som finns inom förbundet inte signalerat utsatthet. Handikappidrottsförbundet menar att de har fullt upp med att hantera “sin egen utsatthet” nämligen att sträva mot en ökad acceptans för idrottare med funktionsnedsättningar. Samtliga förbund utom Skidförbundet hävdar att arbetet med HBTQ ingår i det värdegrundsarbetet som omfattar hela RFs verksamhet.

Budo- och kampsportsförbundet är det förbund som tycks ha kommit längst vad gäller HBTQ-frågor som diskuterats i relativt hög omfattning på olika nivåer i organisationen. Skidförbundet hänvisar till en utövare på högnivå som är öppet homosexuell men uppger att de har mycket begränsad erfarenhet och kunskap om HBTQ. Samtliga förbund anser att HBTQ- frågan inte är ett allvarligt “problem” då det inte har förekommit några anmälningar om diskriminering på sådana grunder.

När frågan aktualiseras och problematiseras i förbunden är det ofta som en följd av att frågan väckts av enskilda individer och därmed inte som en konsekvens av ett målinriktat arbete. Emellertid är samtliga intervjupersoner överens om att den dominerande heteronorm som råder i samhället i stort också avspeglas i idrottens värld vilket får konsekvenser för vem som räknas eller räknas bort.

Vår slutsats är därmed att RFs policy mot diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck är av ringa betydelse för ett proaktivt förändringsarbete men för den skull inte betydelselös, det är trots allt en viktig markering och ett riktmärke. Men det behövs fler krafttag och en tydligare navigering om idrottsrörelsens avsikt är att flytta fram positionerna i HBTQ-frågan. Emellertid är det också lärosätenas ansvar att rusta idrottsstudenterna för deras kommande yrkesprofessioner och de utmaningar de förväntas möta vad gäller genus och mångfald.

Läs mer

Projektansvarig:
Kim Wickman
Projektnummer:
P2012-0122
Forskare:
Kim Wickman
Lärosäte:
År:
2015
Nyckelord:

Feedback

All form av feedback är välkommen.

Var innehållet i artikeln det du sökte efter?
Skriv en kommentar
Ditt meddelande är skickat!