Rygg och höftbesvär hos elitskidåkare

Bakgrund och syfte med projektet

Överbelastningsskador av kroppen är vanliga hos idrottare och orsakar förändrad morfologi, störd tillväxt och ökad morbiditet. Det är vanligt att idrottare inte kan delta i träning och tävling på grund av dessa besvär. Höften och ryggen är en vanlig plats för skador för icke idrottande individer men i ännu högre utsträckning för idrottare. Speciellt ömtålig är höft och rygg under uppväxten. Ofta uppkommer skador redan i tidig ålder som kan leda till mycket besvär senare i livet och en avbruten idrottskarriär.

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten
Intresset för idrott och i synnerhet extrem idrott har ökat under de senaste decennierna. Detta intresse har också blivit vanligare hos unga individer. Denna ökning har föranlett ökad risk för överbelastningsskador hos vuxna idrottare, men även på senare tid hos unga idrottare vilket orsakar förändrad morfologi, störd tillväxt och ökad morbiditet. På grund av detta har skador och besvär från höft och rygg blivit vanliga hos idrottare och i synnerhet unga idrottare, jämfört med icke idrottande individer. Tidigare studier har visat att tillväxtzonerna i höften och ryggen är känsliga för överbelastningsskador. För att förstå uppkomstmekanismerna om hur dessa skador uppträder samt olika typer av belastningar som idrottare utsätter sin rygg och sina höfter för behövs ytterligare studier på olika idrottsgrenar samt idrottare i olika åldersgrupper.

Detta projekt har haft i syfte att studera förekomsten av rygg- och höftbesvär samt MR förändringar hos unga elitskidåkare jämfört med en åldersmatchad kontrollgrupp av icke idrottande individer. Båda grupperna har undersökas kliniskt avseende såväl rygg- som höftrörlighet samt hållning och de har dessutom undersökas med MR. Dessa undersökningar är genomförda och resultaten bearbetas. Två studier har publicerats och ytterligare 2 studier finns i manusform.

Resultaten visar att beroende på den stora mätvariationen mellan radiologisk undersökning och Debrunners kyfometer (vilket är en icke invasiv metod) av sagitell rygghållning har kyfometern inget värde i evaluering av den sagitella rygghållningen hos unga individer. Debrunners kyfometer visar sig dock ha god samstämmighet med röntgen avseende bröstryggskyfosen. Vidare visar studien också att unga elitskidåkare har högre prevalens av Roussouly typ 1-ryggar (flatbackrygg eller låg ländryggslordos) och låga bäckenparametrar (som vid retroverterad bäcken) jämfört med icke idrottande individer i samma ålder.

De preliminära resultaten avseende höftleder har visat att de mest tillförlitliga kliniska undersökningsfynden vid förekomst av CAM-skador i höftleden är inåtrotation av höftleden i stående och sittande samt passiv höftflexion och impingementtest i liggande.

Sammanfattningsvis krävs det ytterligare studier för att belysa detta förhållande och förhoppningsvis, i forskningsgruppens kommande studier, kommer vi få ytterligare kunskap i om denna problematik. Vidare är det viktigt att fortsätta analysera sambandet mellan höft- och ryggbesvär samt skador hos unga idrottare.