Föreningar känner maktlöshet inför ökade kostnader – ”förväntan på professionalism”

De ökade kostnaderna inom barn- och ungdomsidrotten påverkar inte bara barnen och deras familjer. Även föreningar känner ett större ekonomiskt tryck.

Det visar en ny intervjustudie med drygt 50 företrädare för idrottsföreningar och specialidrottsförbund i Sveriges sex största barn- och ungdomsidrotter.

Ökade krav på professionalism

Föreningsföreträdarna beskriver hur ökade krav på kvalitet, säkerhet, administration och kompetens successivt har förändrat förutsättningarna för verksamheten.

Det gäller särskilt i föreningar med höga sportsliga ambitioner. Fler träningar och cuper kostar mer, liksom arvoderade ledare och anställd kanslipersonal. Så här säger en av föreningsföreträdarna:

”Det finns en generell förväntan från våra medlemmar på en professionalism. Om vi hade velat hålla nere kostnaderna så hade vi gjort annorlunda. Men vi vill vara en bra förening som inte bara är billig. Så fort man vill vara bra måste man lägga resurser.”

Stor skillnad mellan idrotter

Graden av professionalism skiljer sig mellan idrotterna i studien. Utvecklingen har gått allra längst i fotboll och ishockey, idrotter med en etablerad internationell arbetsmarknad för spelare. Basket och gymnastik befinner sig på en mellannivå. Det är exempel på idrotter som startat sin professionaliseringsresa.

I handboll och innebandy bygger verksamheten fortfarande i stor utsträckning på ideellt engagemang, särskilt i barn- och ungdomsidrotten, enligt studien.

Storstäder dyrast

Den överlägset dyraste idrotten finns i storstäder. En jämförelse av medlems- och träningsavgifter för 15-åringar i de deltagande föreningarna visar att det skiljer flera tusen kronor per år mellan föreningar i landsbygd, medelstora städer och storstäder.

På landsbygden dominerar fortfarande ideellt arbete, vilket håller kostnadstrycket nere.

– Föreningar med ett mindre befolkningsunderlag saknar förutsättningar för nivåindelning, selektering och elitinriktade träningsmiljöer eller akademier, säger Centrum för idrottsforsknings utredare Johan R Norberg.

Upplever maktlöshet inför ökad ojämlikhet

När kostnaderna ökar riskerar tillgängligheten att minska – särskilt för barn från hushåll med begränsade ekonomiska resurser.

Studien visar att många föreningar försöker hantera situationen med till exempel differentierade avgifter eller lagkassor. Men det är strategier som snarare flyttar kostnaderna vidare till föräldrar, vilket riskerar att öka skillnaderna mellan barn.

Föreningarna är väl medvetna om att höga kostnader är ett problem, men känner att de inte klarar att stå emot den allmänna professionaliseringstrenden.

De pekar på kommunens prioriteringar och högre krav från specialidrottsförbunden. Men också på ökade förväntningar från föräldrar, och hur de flyttar sina barn mellan olika föreningar i jakten på bäst förutsättningar.

Det skapar ett tryck på fler arvoderade ledare och en konkurrensutsatt arbetsmarknad för tränare, vilket gör det svårt att driva en mer ideell och mindre kostsam verksamhet.

Strategirådet sammanfattar:

”När ideella funktioner ersätts av arvoderade eller anställda roller förändras verksamhetens grundlogik. Kostnaderna ökar, och föreningarna hamnar på en nivå som är svår att återvända från.”