Hälseneruptur och hälsenesmärta – tillbaka till motions- och idrottsaktivitet

Ett övergripande syfte med detta projekt var att undersöka vad som kan ha betydelse på individnivå för förmågan att kunna återgå till tidigare motions- och idrottsnivå hos både kvinnor och män med hälsenebristning.

Rädsla för att skada sig igen visade sig ha betydelse för hur patienterna belastade benen under det att de utförde ett enbent nedhopp från en 20 cm hög låda ned på golvet (drop jump), 1-3 år efter sin skada. Gruppen som hade rädsla belastade sin fotled mindre på sitt skadade ben jämfört med det friska benet men fick då ökad belastning i knä-och höftled i samma ben. Gruppen som inte hade rädsla, belastade sitt skadade och friska ben ungefär lika mycket. Detta kan betyda att vissa patienter kan behöva utökad handledning i mer utmanande aktiviteter under rehabiliteringen för att inte underprestera vid återgång till idrott.

I samma studie undersöktes också hur uttröttning påverkade belastningen i benen under ett drop jump. Uttröttning påverkade den friska fotleden mer än den skadade fotleden vilket skulle kunna påverka risken för överbelastningsskada i det friska benet.

I ytterligare en studie inkluderades 285 patienter med hälsenebristning. Ett år efter skadan utvärderades deras fotfunktion korrelerat till fritid och idrott med Foot and Ankle Outcome Score (FAOS). Att vara kvinna men även att ha högt Body Mass Index, minskade chansen att kunna uppleva sig ha god återhämtning i sin fot gällande funktion, fritid och idrott efter en hälsenebristning.