The mechanisms behind increase in VO2max after HIT: the role of blood volume expansion

Sprintintervall träning (SIT) har ökat i popularitet de senaste åren på grund av dess effektivitet när det kommer till att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), men mekanismerna bakom ökningen av VO2max är i stort sett outforskade. I motsats till den gängse uppfattningen om att centralhemodynamiska anpassningar (ökad blodvolym och hjärtminutvolym) driver ökningen av VO2max, har det föreslagits att efter SIT så sker ökningen i VO2max på grund av perifera anpassningar, det vill säga anpassningar som leder till att arbetande muskulatur blir bättre på att extrahera syre från blodet.

I den här studien visar vi att ökningen i blodvolym efter 6 veckors SIT är kausalt relaterad till ökningen i VO2max. Våra data motbevisar därför tidigare rapporter som föreslagit att förbättringarna i VO2max som ses efter SIT enbart förklaras av perifera anpassningar. Faktum är att resultaten stödjer den ”klassiska” uppfattningen där ökad VO2max förmedlas genom centralhemodynamiska faktorer. I likhet med tidigare rapporterade fynd med traditionell uthållighetsträning. Det verkar, trots de stora skillnaderna mellan träningsformerna, som att båda leder till liknande anpassningar. Det aktuella arbetet klargör inte bara en kontrovers inom området genom att använda de mest precisa och avancerade metoderna vi har att tillgå, utan uppmuntrar också framtida forskning till att undersöka de bakomliggande mekanismer som kan förklara hur två så olika träningsformer kan leda till liknande anpassningar.