The Swedish sports movement´s reactions to Covid 19

I denna studie undersöks den svenska idrottsrörelsens idrottspolitiska strategier för att hantera de negativa effekterna av coronakrisen. Vi har analyserat tillkomsten och fördelningen av det offentliga krisstödet med särskilt fokus på Riksidrottsförbundets myndighetsroll. Vi har undersökt hur tre olika specialidrottsförbund (judo, gymnastik och orientering) tvingades att anpassa sig till krisen samt effekter för lokala föreningar. Studien har genomförts genom intervjuer, analyser av offentliga handlingar och pressmaterial samt via en föreningsenkät som skapades i samarbete med RFSISU Skåne. Teoretiskt har vi utgått från neo-institutionell teori och tillitsbaserad styrning.

Studien visar att idrottsrörelsen slöt upp bakom den svenska restriktionspolitiken och att omfattande insatser gjordes för att ställa om idrottsverksamheten under pandemiåren. Den tillit till medborgarnas eget ansvar som utgjorde grunden för svenska restriktioner under corona-pandemin fungerade väl på den organiserade idrottens område. Studien visar vidare att idrottsrörelsen klarade av krisen förhållandevis bra i ekonomiska termer, delvis på grund av ett omfattande statligt krisstöd. Fördelningen av detta stöd innebar dock en väsentlig temporär tyngdförskjutning i den statliga idrottspolitiken: från ett välfärdspolitiskt stöd till barn- och ungdomsidrott till ett kompensationsstöd till kommersiell elitidrott.