Utformningen och nyttjandet av omklädningsrum har i många år varit omdiskuterat inom tränings-, idrotts-, fritids- och skolområdet. I allt för många anläggningar nyttjas omklädningsrummen betydligt mindre än vad som var tänkt och när till exempel skolans miljöer bedöms ur ett trygghetsperspektiv hamnar ofta omklädningsrummen högt på otrygghetsskalan. Många frågeställningar återkommer, såsom hur kön, religion, kultur, kroppsideal och nakenhet kan påverka upplevelsen av och viljan att byta om. Även praktiska och ekonomiska aspekter kan påverka omklädningsrummets varande. Omklädningsrum är kostsamma att bygga på grund av installationer, tätskikt och ytskiktsmaterial som måste tåla hårt slitage. Underhållet är ofta dyrt när slitaget är högt. Ett slitage som också går att koppla till upplevelsen av rummet och hur det värdesätts. Allt fler anläggningar som byggs idag är obemannade, vilket också påverkar trygghetsupplevelsen, slitage med mera. Men trots vetskapen om problem med trygghet, nyttjandegrad och en delvis exkluderande utformning så byggs påfallande många omklädningsrum på det traditionella sätt som vi sett de senast 50–70 åren, trots att samhället har utvecklats. Få samtida exempel på i grunden annorlunda utformade omklädningsrum i idrottssammanhang finns.

Men alla röster är inte kritiska, inom föreningsidrotten finns en mer blandad syn på omklädningsrummet. I många föreningar har man en stark tradition av att nyttja omklädningsrummet och att se det som en del i aktiviteten. Omklädningsrummet är inte bara en plats för ombyte, utan lyfts också fram som en social samlingsplats och en plats för spontana möten, erfarenhetsåterföring, gemenskap och reflektion. Inom vissa idrotter och även vissa yrken fyller omklädningsrummet en viktig praktisk funktion. Efter aktivitet, arbete eller insats kan man här värma sig, tvätta av sig lera och damm, byta till rena kläder och pusta ut tillsammans. Att duscha efter att man har svettats är en grundläggande hygienfråga, därför är det viktigt att inte bygga bort denna möjlighet utan att snarare göra den mer attraktiv.

Kanske är det dags att från grunden ompröva det sätt vi utformar och använder våra omklädningsrum och hitta lösningar som öppnar upp för mer och fler så att både nyttjande och tryggheten ökar. Och hur bevarar vi de kvaliteter som ändå finns i omklädningsrummen när behovet och viljan inför att byta om och duscha tillsammans minskar?
För att få en större förståelse för situationen och för vilken kunskap som finns kring utformningen av omklädningsrum har denna rapport som sammanfattar och analyserar kunskapsläget tagits fram. Den kompletteras av en bilaga ”Omklädning – mer för fler!” med mer konkreta förslag på hur omklädningsrum bör utformas för att bli mer trygga, inkluderande och flerfunktionella. Förslag som kan tillämpas på både om- och nybyggnad. Syftet är att öka kunskapen kring hur omklädningsrum för idrott och friluftsliv kan utformas för att höja och förbättra trygghet, inkludering, flerfunktionalitet, och därmed ett ökat nyttjande.

Rapporten grundar sig på två ben. Det ena är en kunskapssammanställning som inledde arbetet. Detta är en insamling och sammanställning av projekt, rapporter, forskning, artiklar och liknande som har gjorts kring gestaltning, utformning, användande och upplevelse av omklädningsrum. Kunskapssammanställningen är i huvudsak avgränsad till omklädningsrum kopplat till idrott, friluftsliv och skolidrott men även annan relevant information har hämtats in. Fokus har varit att söka i en svensk kontext, men viss sökning och insamling har gjorts från andra länder. Främst är det gjort i Skandinavien samt den del av västvärlden som har liknande miljöer och situationer som rapporten omfattar. Vidare har ett antal intervjuer med personer kopplade till intressanta projekt, inom idrotten, skolan och den kommersiella träningsvärlden genomförts. Även ett flertal platsbesök har gjorts. Kontakt har tagits med olika nationella och internationella nätverk och kunskapsplattformar samt med ett flertal personer som på ett eller annat sätt är experter inom området. Återkopplingen har varit relativt hög, innehållandes både tips och erfarenheter, men också positiv respons på att kunskapssammanställningen görs, även bland dem som inte själva har haft underlag att bidra med. Mer om kunskapsinsamlingen finns att läsa i rapportens sista kapitel, tillsammans med en referenslista.

Det andra benet är Whites egna erfarenheter och kompetens inom området som har bidragit med normkritiska perspektiv, analys av typexempel samt framför allt kunskap hämtad från egna erfarenheter och lärdomar som praktiserande arkitekter, inredningsarkitekter, hållbarhetsspecialister och ljusdesigners. Denna yrkeskunskap kommer från erfarenheter i en stor mängd genomförda uppdrag kopplade till idrottsmiljöer, skolor, inredning, med mera. Whites lärdomar kommer också från andra utredningsuppdrag samt från egen forskning gjord via White Research Lab, Whites Forskning- och utvecklingsavdelning.