3. Utvalda typexempel

Här följer sex olika omklädningsrum som exemplifierar olika aspekter eller situationer. De kopplar alla till de resonemang som förts tidigare, både som bra och dåliga exempel.

1. Traditionellt omklädningsrum

Figur 7. Illustration som visar ett traditionellt omklädningsrum.

Det traditionella omklädningsrummet är den vanligaste förekommande omklädningsrumstypen i många befintliga små och medelstora idrottsanläggningar. Utformningen utgår ifrån en könsuppdelning i herr och dam. Storleken är ofta beräknad för cirka 15–20 personer per rum, anpassad till en skolklass eller en träningsgrupp. Entrén in till omklädningsrummet sker vanligtvis via en sluss där skor tas av. Slussen skyddar mot direkt insyn i olika grad. Rummet för omklädning har vanligtvis väggfasta bänkar och krokar. Duschandet sker i ett duschrum med ett mindre antal duschar, som sällan är skyddade eller delade med bås eller draperier. Ofta finns en enkel toalett i omklädningsrummet. Behövs mer omklädningsutrymme adderas två eller fyra omklädningsrum. Denna typ av omklädningsrum är vanligt förekommande från mitten på 1900-talet fram till idag och byggs fortfarande enligt samma princip. Ytan är vanligtvis mellan 30–40 kvm per omklädningsrum.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Det traditionella omklädningsrummet har med åren yteffektiviserats, renodlats och reducerats i sina funktioner. Denna utformning medger begränsade möjligheter till flexibel användning och förändring av rum eller inom rum. Ytorna är relativt små vilket ger sämre grundförutsättningar för både flexibilitet och generalitet. Med denna utformning kan båda sidor hantera upp till 15–20 besökare. Detta kan vara en begränsning, även om det skulle gå att slå ihop två omklädningsrum till ett större. Våtrumsdelens placering mitt i begränsar också möjligheten till att öppna upp för större generella ytor. Utformningen medför också många utspridda punkter i byggnaden för vatten och avlopp. Att kunna använda rummet för mer än bara omklädning finns det exempel på, när omklädningsdelen givits mer plats. Exempel finns där omklädningsrummen används för samling och genomgång under till exempel vid cuper, kanske i brist på andra utrymmen. Denna typ av användning kan underlättas med hjälp av små medel såsom en skrivtavla på väggen. I de fall där omklädningsdelen är större ökar möjligheten till samling eller till och med enklare rörelse, såsom uppvärmning på stället.

Trygghet och inkludering

En klar brist med denna utformning är frånvaron av privata zoner. Långt ifrån alla är som beskrivits tidigare trygga med att byta om i grupp inför andra, även om det är av samma kön. Likaså skapar uppdelningen i två kön en exkludering som beskrivits tidigare. Som motvikt kan nämnas att denna typ av utformning kan vara positiv när det kommer till lagsammanhållning, social peppning inför en match eller eftersnack efteråt, när man vill sitta enskilt.

2. Traditionellt omklädningsrum med inkluderande tillägg

Figur 8. Illustration som visar ett traditionellt omklädningsrum med inkluderande tillägg.

Detta exempel utgår från det traditionella omklädningsrummet, men där behov av större variation eller individuell anpassning medfört vissa förändringar. Det handlar framför allt om att genom förändring möjliggöra ombyte helt i eget utrymme i eller utanför omklädningsrummet.

Exempel på detta är:

• Möjlighet till ombyte och dusch i wc inne i omklädningsrummet. Vanligtvis sker det genom att utforma wc tillgängligt (ett mervärde i sig) samt installera dusch där.
• Duschbås eller draperier för duscharna inne i duschutrymmet.
• Plats för duschplats med medhjälpare, vilket är en tillgänglighetsanpassning.
• Omklädningsmöjligheter utanför de traditionella omklädningsrummen, till exempel genom neutralt placerad Rwc med dusch eller omklädningsrum för en person.

Dessa förändringar är idag relativt vanlig i nybyggda skolor/idrottsanläggningar, men finns även vid ombyggnationer av traditionella omklädningsrum. Ytan per omklädningsrum ökar något i och med tillgänglighetsanpassningen och därtill tillkommer yta för de enskilda omklädningsrummen.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Till stor del är förutsättningarna identiska med typexempel 1. En följd då fler omklädningsrum adderas är fler punkter för vatten och avlopp samt fler rum med tätskikt.

Trygghet och inkludering

Vad gäller trygghet och inkludering liknar denna typ den traditionella, men med en viss fördelaktig möjlighet till avskildhet. Samtidigt kan denna avskildhet upplevas som utpekande för den som väljer ett separat bås eller ett separat omklädningsrum.

3. Lagstärkande omklädningsrum

Figur 9. Illustration som visar ett lagstärkande omklädningsrum, LOA-fonden.

Ett förslag till lagstärkande omklädningsrum har tagits fram i en workshop med fotbollsspelande flickor i Danmark. Exemplet kommer från en utredning om flickors behov av omklädningsrum finansierat av LOA-fonden och Danska fotbollsförbundet. Lösningen är ett av tre förslag som togs fram för att möta behoven som flickor inom lagidrott har. Till viss del påminner grundupplägget om den traditionella omklädningsrumstypen men med tydliga skillnader då fokus är på omklädningsrummet som ett samlande och lagstärkande rum, utifrån formen på själva omklädningsdelen. Här sitter alla med ansiktena emot varandra vilket ger en bra möjlighet till samtal och kontakt i samband med träningen. Inspiration har hämtats från omklädningsrummen i danska nationalarenan för fotboll, Parken. Varje omklädningsrum går dessutom att dela så att en större grupp eller två mindre grupper kan samlas och byta om här när lokalen delas. Ytan i mitten i det stora rummet ger möjlighet till en annan typ av möblering, kanske en massagebänk eller en stor sittpuff kan få plats.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Denna lösning har en inbyggd flexibilitet eftersom rummet kan delas och anpassas till en större eller mindre grupp. Det stora rummet skapar också en generalitet, då det är så pass stort att man kan ta in andra möbler för större samlingar eller genomgångar och man kan få plats med en mindre tränings- eller uppvärmningsyta. Även här är installationer och våtrum placerade längs väggarna vilket ger mer möjligheter vid framtida ombyggnader.

Trygghet och inkludering

Flera av nackdelarna kopplade till det traditionella omklädningsrummet lever kvar i denna typ av omklädningsrum. Det bygger på könsuppdelning och det finns inga möjligheter att byta om eller duscha enskilt. Men ansatsen i detta idéprojekt, där man specifikt arbetat med att hitta lösningar för en målgrupp genom dialog, har ett stort inkluderande värde.

4. Könsneutralt omklädningsrum

Figur 10. Illustration som visar ett könsneutralt omklädningsrum, Archus Arkitektur, Emmausskolan i Västerås kommun.

Ett exempel på ett könsneutralt omklädningsrum finns i en idrottshall för skola och idrott i Västerås, som invigdes hösten 2023. Hallen uppfördes av Västerås kommun, arkitekt Archus Arkitektur. I anläggningen finns två större omklädningsrum som man kallar hubbar. En hubb är ett stort rum med låsbara omklädningsbås och toaletter. Rummet var initialt tänkt att vara öppet ut mot entrén och passagen bort mot hall men kom att bli slutna utrymmen. De båda rummen är inte uppdelade i kön eller annan kategorisering utan alla kan använda samma hubb. I hubben sker enklare ombyte öppet i det stora rummet. En bänk finns som underlättar detta. Vid omklädning där man vill vara mer privat används primärt ett bås, som är låsbart från insida och helt skyddat från insyn. Där kan man också duscha individuellt. Som alternativ finns också en Rwc med dusch och en utökad Rwc med dusch och plats för duschbrits. Kläder tas med ut från båsen under träningspasset/lektionen. Det finns 18 bås per hubb och varje hubb är tänkt att motsvara tre traditionella omklädningsrum. Ytan är 86 kvm, vilket är mindre än motsvarande yta för samma antal besökare i traditionell utformning. Lärare vittnar om att schemaläggningen kan göras tätare då rummet inte är upptaget under en pågående lektion, bland annat för att inga kläder lämnas kvar i hubben och omklädningen över lag går mycket snabbare jämfört med de traditionella omklädningsrum man hade innan.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Generaliteten och förutsättningen för flexibel användning är i grunden stor då det bygger på ett öppet rum med installationer som vatten och avlopp längs väggarna samt med de mindre avskilda rummen längs ena kortsidan. Med möjlighet till att flytta bänken i mitten så finns yta för samlingar eller aktivitet. Detta ger betydligt större möjligheter om utrymmet mellan båsen görs ännu större. Här finns också möjligheten att öppna upp mot intilliggande utrymmen för att göra rummet mer integrerat och överblickbart. Såsom nyttjandet är tänkt förvaras kläder i skåp utanför hubben, i passagen på väg mot idrottshallen. Båsen, som är uppbyggda av skärmväggar av laminat, ger en frihet vid förändring, men nackdelar kan vara ökat slitage. Det ställer också högre krav på funktioner, som insynssäkerhet, att lås fungerar och upplevelsens av trygghet från insidan. I detta exempel är tätskiktet i delen med båsen endast ett för hela hubben.

Trygghet och inkludering

Denna lösning är mycket bra för de som av olika skäl önskar privat omklädning och möjlighet till avskildhet. Det kan till exempel vara tonåringar som idag avstår idrottsundervisning på grund av att de inte vill byta om tillsammans med andra, personer som av religiösa eller kulturella skäl önskar avskildhet eller transpersoner som inte känner sig hemma i traditionellt könsuppdelade omklädningsrum. Varianten bygger inte på heteronormativitet utan på ett universellt behov av omklädning. För yngre barn är kanske denna lösning inte optimal, då det kan upplevas som svårt och läskigt att låsa in sig i ett bås, med en oro för att inte kunna öppna igen. Bland äldre, eller personer med nedsatt hälsa minskar möjligheten för att medmänniska ska kunna ingripa om någon skulle råka ut för sjukdomsfall om ingen ser. Olika typer av kränkningar eller övergrepp kan i värsta fall också ske i undanskymda vrår.

Anmärkningsvärt är att i intervjuer med lärare och idrottslärare på skolan framkommer i stort sett bara positiva erfarenheter från användningen av omklädningsrummet. Man utrycker att allt är mycket lugnare när både tjejer och killar byter om tillsammans. Det är även en stor fördel att läraren kan följa med in i omklädningsrummet och slipper springa mellan olika rum. För att öka tryggheten hos eleverna har man valt att på förhand bestämma vilken elev som byter om i vilket bås. Resultatet har blivit att fler elever duschar och byter om. En utveckling skulle kunna vara att ha några bås som ger möjlighet för två personer att byta om, en dubblettvariant. Det skulle vara en fördel för till exempel en förälder med ett barn eller den som har med en medhjälpare.

Figur 11. Bilder från Emmausskolans omklädningsrum i Västerås. Foto: Anna Lindgren

5. Social byggnorms omklädningsrum

Figur 12. Illustration som visar ett öppet omklädningsrum med bås, Carlstedt arkitekter.

Konceptet Social byggnorm, av Carlstedt arkitekter och Högskolan i Halmstad, har tagits fram i ett forskningsprojekt för att undersöka jämställdheten i utvalda miljöer. Man har bland annat undersökt omklädningsrum. I ett första steg undersöktes en brandstations omklädningssituation och sedan omklädningen i idrottshallar. På såväl brandstationen som efter träningen eller idrottslektionen så menar man att könsuppdelningen gör att gemenskap och samtal sker könsuppdelat och utesluter de som inte känner sig hemma i det traditionella omklädningsrummet. Utifrån det resonemanget utvecklades idén om ett integrerat omklädningsrum som särskiljer utifrån kön, könsidentitet eller funktionshinder. Förslaget bygger på individuella utrymmen/bås där varje elev eller idrottare byter om och duschar enskilt för att sedan samlas på sociala ytor i anslutning där prat, paus eller annat kan ske öppet och inkludera alla. Här blir omklädningsrummet nästan helt upplöst. Omklädningsbåsen blir en del av en entrézon eller foajé in till idrottshallen.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Generaliteten och förutsättningen för flexibel användning är i grunden stor då delar av rummen kan användas som foajéyta för till exempel paus, läxläsning eller småprat. Även här är installationer placerad mot vägg. Här har man likt typexempel 6 både ”torra” och ”blöta” bås. De torra båsen saknar dusch. Även här ställer det höga krav på att låsning fungerar. Huruvida slitage med mera ökar eller minskar i jämförelse med typexempel 4 är svårt att säga. Det passerar visserligen mer människor här, men det är då fler som har ögonen på platsen vilket ofta minskar skadegörelse.

Trygghet och Inkludering

Ett öppnare rum som på vissa sätt kan ses som tryggare, med bättre överblick över lokalen. Det kan å andra sidan för vissa upplevas som mer otryggt att inte veta vem som står utanför dörren när man kliver ur sitt bås. Precis som typexempel 4 är denna lösning ett bra exempel på lösning som inte sorterar efter kön och som ger goda möjligheter till att byta om på egen hand utan att missa vad som händer i omklädningsrummet.

6. Simhall med neutralt och könsuppdelat omklädningsrum

Figur 13. Illustration som visar ett omklädningsrum i badhus med en stor andel gemensam del, HCMA architects, Kanada.

Ett exempel på simhall med neutralt och könsuppdelat omklädningsrum hämtat från ett badhus i Kanada ritat av HCMA architects. Det är ett i raden av flera intressanta projekt av HCMA där man allt eftersom har gått mot en allt större andel universell omklädningsyta, det vill säga inte könskodad. Här har man en kombination av omklädningssituationer. Det mer traditionella upplägget med omklädning utifrån kön finns kvar och man kan duscha i gemensamt utrymme eller i eget bås. Men merparten av ytan upptas av ett öppet omklädningsrum med en mix av slutna mindre bås för en eller ett par personer där ombytet och duschandet sker. I det gemensamma utrymmet finns skåp för inlåsning av kläder vilka inte lämnas kvar i båset. Båsen finns som både ”torra” och ”blöta”, det vill säga att man kan välja att byta om utan dusch, och i stället duscha med badkläder på i en gemensam duschdel vid utgången till simhallen. Denna lösning är inte i linje med svenska krav på duschande, som skall ske utan badkläder. Även större låsbara omklädningsrum finns för personer med funktionsnedsättning med behov av medhjälpare.

Flerfunktionalitet som potential till ökat nyttjande

Generalitet, flexibilitet och robusthet skiljer sig i ett badhus omklädningsrum jämfört med andra torra idrottsanläggningar. Vid en jämförelse med ett traditionellt omklädningsrum i ett badhus ger detta upplägg i den universella delen troligtvis fler tätskikt, mer spridda installationer och mer byggdelar i form av båsens väggar och dörrar, lite beroende på valt utförande. Dock har man lyckats samla vatteninstallationer till begränsade delar i rummet och kan ha öppna delar med skåp med ett tämligen flexibelt upplägg. En lösning som sannolikt går att optimera ytterligare. Genom att öka andelen blandade omklädningsrum bör dock en högre nyttjandegrad nås, då man får en jämnare fördelning av besökare till skillnad mot uppdelade omklädningsrum. Att hitta andra möjliga användningsområden för omklädningsrum i badhus får nog anses vara av mindre vikt då nyttjandegraden av omklädningsrummen är hög i relation till antal besök. Inga besökare använder badet utan att passera omklädningsdelen. Här väcks frågan om renligheten, då man alltid duschar med badkläder på. Det gör också att duschandet av mer ”rituell” eller upplevelsebaserad karaktär inte är lika möjlig. Det blir mer ett duschande på löpande band.

Trygghet och inkludering

Likt typexempel 4 och 5 så finns det i detta exempel klara fördelar ur ett inkluderingsperspektiv. Lösningen är väl anpassad ur exempelvis ett familjeperspektiv där en större chans till mångfald är möjlig. Lösningen bygger inte på traditionell könsuppdelning eller heteronormativitet, men det finns möjlighet till könsseparerade rum för dem som önskar, vilket bedöms som positivt då det finns besökare som känner sig otrygga i den mixade miljön. Öppenheten mot såväl foajé som simhall ses enligt arkitekterna som klara fördelar vad gäller trygghet, men kan nog av vissa ändå upplevas som otrygg. Större öppna ytor med mycket människor, eller ”röriga” miljöer kan upplevas som extra stressande för personer med neuropsykiatrisk funktionsvariation. Just omklädning till simhallar har en tendens att ha en relativt hög ljudvolym redan som det är.