Fotbollsakademier sätter tonen för barnidrottens omvandling

Centrum för idrottsforskning (CIF) har tillsammans med forskare och experter analyserat orsakerna bakom kostnadsökningen och hur marknadskrafterna på olika sätt påverkar föreningsidrotten.

– Kostnaderna är bara toppen av isberget. Under ytan pågår omvälvande processer som kan förändra föreningsidrotten i grunden, säger utredaren Johan R Norberg.

Ökade krav på professionalism

Rapporten visar att det inom idrottsrörelsen finns en vida spridd idé om att kommersialisering och professionalisering är nödvändiga för att kunna bedriva idrottsverksamhet. Fler och fler föreningar arvoderar tränare, anställer kanslipersonal eller startar resurskrävande akademier för utvalda talanger, inte minst i landets storstäder.

Samtidigt har det vuxit fram en marknad för privata aktörer som säljer extraträningar och särskilda träningsläger, så kallade camps.

– Allt detta driver upp kostnaderna. Problemet är bara att verksamheten behöver finansieras. Ofta hamnar notan hos föräldrarna i form av högre medlems- och träningsavgifter, säger Johan R Norberg.

Idrottsrörelsen är inget offer för omständigheterna

CIF har under lång tid studerat hur ökade socioekonomiska skillnader påverkar tillgången till idrott. Barn och unga i välmående kommuner och stadsdelar idrottar betydligt mer än i områden där inkomsterna är lägre.

– Det allt högre kostnadsläget höjer trösklarna till idrotten ytterligare. Det spär på den ojämlikhet vi redan ser, säger Johan R Norberg.

I mångt och mycket är det skeenden som ligger utanför idrottsrörelsens kontroll.

– Men den här rapporten visar att idrottsrörelsen är inte bara är ett offer för samhällsförändringar. Föreningar bidrar i hög grad själva till ökade kostnader. Därmed medverkar de till att barns föreningsidrottande blir en fråga om storleken på familjens plånbok, anser han.

Akademiboom ökar förändringstakten

Fotboll är Sveriges överlägset största idrott. Drygt 40 procent av all barn- och ungdomsidrott är fotboll. Unga fotbollspojkar har en särställning i idrottsrörelsen. Hälften av alla träningar och tävlingar (deltagartillfällen) för pojkar 7–16 år sker i dag på en fotbollsplan, visar CIF.

Just nu pågår det som forskare beskriver som en ”akademiboom” i svensk fotboll, både i stora elitklubbar och i föreningar längre ner i hierarkin. Akademierna lockar med en attraktiv fotbollsutbildning och drömmar om en framtid som professionell spelare.

Det uttalade syftet är att fostra spelare till det egna A‑laget. Men minst lika viktigt är att identifiera, och förädla produkter som senare går att sälja med vinst, enligt Johan R Norberg.

– Fotbollsakademier är det yttersta exemplet på den utveckling vi beskriver i vår rapport. Här förenas marknadstänkandet med fokus på talangutveckling och selektion. Fotbollens storlek gör att det som händer där får stor betydelse för hela idrottsrörelsen, säger Johan R Norberg.

Selektion och status starka drivkrafter

I rapporten ingår en ny studie av föräldrar till barn i fotbollsakademier. Studien visar att föräldrar är beredda att göra stora uppoffringar för sina barns satsning, trots att de är väl medvetna om att chanserna att nå elitnivå är mycket små.

En plats i en akademi kan kosta tiotusentals kronor per år. Men pengar är inte det enda priset att betala. En del föräldrar berättar att familjens hela liv kretsar kring barnens träningar och matcher, ofta på bekostnad av både semestrar, syskon och annan fritid.

Selektionen är en central drivkraft i akademisatsningen, visar studien. Barn och unga i en akademi tränar och tävlar med en ständig medvetenhet om att de kan bli bortvalda i ett senare skede.

Status är också viktigt. Att tillhöra en fotbollsakademi signalerar inte bara att barnet är aktivt och ambitiöst, utan fungerar också som ett kvitto på ett engagerat och framgångsrikt föräldraskap. ”Det är som att ha en Ferrari på uppfarten”, säger en intervjuad förälder.

Vilken idrott vill idrottsrörelsen se i framtiden?

Utvecklingen mot mer kommersiella och professionella sätt att organisera sig har pågått länge och bidragit positivt till idrottsrörelsen. Det har ökat resurserna, effektiviteten och lett till ny kunskap om organisation, ledarskap och träning.

Men resultaten i CIF:s rapport visar också oroande tendenser.

– Professionalisering, högre kostnader, ökade krav på tidig specialisering och fokus på selektering och talangutveckling hotar det ideella engagemanget och strider mot idén om en barn- och ungdomsidrott för alla, säger Johan R Norberg.

Vad bör då idrottsrörelsen göra?

– Det går naturligtvis inte att backa bandet. Men idrottsrörelsen behöver ta marknadskrafternas inflytande på ett mycket större allvar – särskilt i barn- och ungdomsidrotten. Man måste fråga sig om fortsatt professionalisering och kommersialisering är värd priset, om det leder till höjda avgifter. Och viktigast av allt: vilken verksamhet vill vi ha i framtiden, och för vilka ska idrottsrörelsen finnas till?