Engagemangets baksidor
Stress och (o)hälsa
I dag upplevs tid ofta som en bristvara. 17 Idrotten konkurrerar med allt annat i människors livspussel, vilket kan göra det svårt att rekrytera ledare. Idrottsengagemang handlar inte sällan om hårt arbete, långa resor, sena kvällar, helgarbete, administrativa uppgifter och möten med missnöjda personer, för att nämna några saker. Många är de eldsjälar som engagerar sig i idrotten vars eld så småningom falnar, varför man slutar. För en intervjuperson var det just det som hände: ”Allt mer landade på mig, för jag hade ju visat att jag ställde upp. Till slut blev det för mycket och jag slutade.”
Flera intervjupersoner vittnar om att tiden inte räcker till. Det gör att idrotten inte blir en källa till välmående och meningsfullhet, utan snarare ger upphov till stress och press. 18 En intervjuperson uppger att han var på gränsen till ”att bli utbränd” redan efter ett år som tränare. Många vittnar om att det ideella engagemanget tenderar att ”äta tid” från familj eller arbete. Inre förväntningar och krav ska balanseras mot omgivningens. Ofta uppstår rollkonflikter – uppdraget som funktionär, tränare eller styrelseledamot skär sig mot rollen som förälder, partner eller arbetstagare, vilket skapar stress.
Oklart mandat
För tränare, ledare, funktionärer eller styrelsemedlemmar är det egna mandatet inte alltid tydligt. Vad förväntas, och vad kan och får man göra? Vilka resurser finns till förfogande och vem är ansvarig? Det är frågor ideella ledare ställer sig. Ibland finns styr- och regeldokument att förhålla sig till, kollegor att rådfråga och goda exempel att tillgå. Andra gånger får man lägga rälsen medan man kör. Ofta blir inte uppdraget som det var tänkt från början: ”Bilden jag fick när jag övertalades på årsmötet stämde inte alls med verkligheten”, berättar en av intervjupersonerna. Erfarenheten hos flera intervjupersoner är att uppdraget växer, och fler och fler uppgifter tillkommer, vilket även det skapar stress.
Vidare finns ofta oklarheter om vilka krav som idrottsutövare, föreningar och vårdnadshavare kan ställa på en ideellt engagerad person. Kraven är många gånger varken uttalade, tydliga eller kommunicerade, utan bygger på tyckande och förgivettaganden. Som en annan intervjuperson uttrycker det: ”De tror att de kan ställa samma krav på en ideell tränare, ledare, funktionär eller styrelsemedlem som på en chef, lärare eller annan professionell person.” Diskussionen om kompetenskrav hålls både inom och utanför idrottsrörelsen, ofta när missförhållanden och övergrepp framkommer.19
Självklart bör idrottslig verksamhet följa både lagstiftning (inklusive barnkonventionen som är lag) och idrottens styrdokument, samt vara förenlig med hur man bör bete sig mot andra. Ansvarsutkrävande måste därför ske utifrån dessa lagar och styrdokument, vilket vi återkommer till senare i texten. Här finns ingen skillnad jämfört med mer professionella sammanhang. Det sägs däremot ibland vara svårt att ge samma mandat till, eller ställa likartade kompetens- och ansvarskrav på, ideella idrottsledare som professionella. Ett av skälen är att det senare fallet omfattar en arbetsgivar–arbetstagarrelation, med allt vad det innebär. Här finns alltså delvis oförenliga logiker, vilket skapar ett dilemma för samtliga utövare, ledare, föreningar och förbund liksom kommuner – samt inte minst staten som ju finansierar idrotten.
Detta dilemma beskriver intervjupersonerna på olika sätt, men med samma innebörd: Vissa ideella ledare frånsäger sig ansvar med motiveringen att de ”jobbar ideellt”, medan föräldrar och andra tycker att de borde agera lika professionellt som exempelvis en lärare eller chef. Med ökade kostnader för idrottsligt deltagande och ovan beskrivna trender i samhället accentueras kraven. Individer ser sig mer som kunder än en ideell medskapare av idrotten – relationen mellan exempelvis föräldrar och ledare blir transaktionell.
Givet detta dilemma, hur kan man tänka? Självklart bör tränare, ledare, funktionärer eller styrelsemedlemmar inte gömma sig bakom ”det ideella” när saker inte fungerar som de ska. I de flesta fall finns regelverk och värdegrunder på plats, men följs inte. Att diskutera kompetens och ansvarutkrävande i såväl utbildningar som vid tillsättande av ideella uppdrag blir därför viktigt – och att dessa frågor fortlöpande diskuteras i föreningarna. Det är också viktigt att man inom en förening, tillsammans med exempelvis föräldrar, resonerar sig fram till en relativ samsyn vad gäller krav och ansvar.
Utmaningar med egna barn i laget
Att vara ledare för sina egna barn är i de allra flesta fall något positivt. Idrotten är en möjlighet till både fysisk aktivitet och samvaro. Att ha sin förälder som ledare kan vara tryggt och kul. Men det finns en annan sida av myntet. En intervjuperson menar att det lätt blir så att man coachar sitt eget barn mer, och att den relationen fortsätter även hemma vid köksbordet. Det gäller därför att hålla isär rollerna – hitta en balans mellan fokus på idrottsprestation och en fritid utan idrott. 20 En intervjuperson har till exempel en regel om att inte prata laguttagningar, träningar eller matcher med sina barn i hemmet. Vissa ledare särar på rollerna genom att distansera sig från sitt barn under exempelvis träningar och matcher, och låter i stället en annan ledare sköta den relationen. Andra använder rättvisestrategier, det vill säga anstränger sig för att behandla alla utövare lika, eller helt enkelt avslutar sina engagemang. Vanligt är också att ledare slutar när de egna barnen slutar.
Att ha egna barn i laget eller träningsgruppen innebär så klart också relationer med andra barn. Att etablera tillitsfulla band med samtliga berörda barn är således viktigt. I det arbetet byggs även relationer med deras vårdnadshavare. På så vis bildas ett intrikat nät av relationer, där ingen förbindelse är den andra fullständigt lik.
Könsnormer drabbar ideellt arbetande kvinnor
Idrott är en aktivitet som engagerar både kvinnor och män, som utövare liksom ledare. 21 Därmed inte sagt att svensk idrott är jämställd. Könsbetingade maktstrukturer existerar, och könsnormer dikterar ofta olika roller för kvinnor och män. Bilden är dock sammansatt. Över lag präglas idrotten av manliga normer, men i vissa idrotter har kvinnor en majoritet ideella ledare. I många idrotter är kvinnliga tränare fortfarande ovanliga, särskilt då det handlar om att träna pojkar. Fotboll och ishockey beskrivs ofta som manligt könade idrotter, medan gymnastik och konståkning är mer kvinnligt kodade.
Även bland matchfunktionärer i de stora lagidrotterna (såsom fotboll och ishockey) är kvinnor underrepresenterade, i synnerhet när det gäller att döma pojkar. Intervjupersonerna menar också att männen generellt har en mer kritisk inställning till matchfunktionärerna än kvinnorna. Det finns också tydliga skillnader i hur tränare bemöter manliga och kvinnliga idrottsutövare samt hur de utövar sitt ledarskap.22 Kvinnliga ledare är ofta mer dialoginriktade, medan manliga är mer auktoritära.
Färre kvinnor än män har styrelseuppdrag eller är ordförande i en idrottsförening eller ett specialidrottsförbund.23 Därutöver möts ofta kvinnor på ledande befattningar i idrottsorganisationer med misstänksamhet, kritik, trakasserier, hot eller hat (se nedan) och måste ”kämpa mot män med maktanspråk och status”, som en intervjuperson beskriver det. Några kvinnliga tränare inom fotbollen berättar hur de, trots gedigen utbildning och lång erfarenhet, osynliggörs, ifrågasätts eller trakasseras just på grund av sitt kön. En intervjuperson beskrev hur hon, som den formellt högst utbildade tränaren, ändå möttes med skepsis och sågs som ett hot av sina manliga tränarkollegor. Vidare berättar hon hur föräldrar vänder sig till de manliga (och underordnade) kollegorna med frågor om utveckling och taktik, medan kvinnorna får frågor av social eller administrativ art.
Kritik och konflikter
Att uppskattas för vem man är, och det man gör, tycker alla människor om. Det är också en viktig drivkraft bakom ideellt engagemang. Omvänt är kritik sällan något man gillar.
Kritik kan vara kopplad till sakfrågor, beteenden och relationer. Sakfrågor kan handla om skilda sätt att se på en laguttagning, taktik eller enskildas prestationer. Beteenden avser skilda synsätt på hur personer agerar, om de följer etiska förhållningsregler och passar tider, eller på vilket sätt de behandlar varandra. Relationer omfattar förväntningar på en coach, vem som har rätt att föra fram åsikter eller förhållanden inom ett lag/en förening. Flera intervjupersoner nämner hur de arbetar för att stävja olämpliga beteenden via kontinuerliga dialoger med föräldrar och utövare.
Som idrottsledare ställs man förr eller senare inför situationer där kritik kan övergå till konflikter. De kan uppstå med en enskild person, mellan personer i den egna gruppen eller mellan personer utanför den egna gruppen. Ibland övergår kritiken, som i sig kan vara befogad eller konstruktiv, till rena påhopp, trakasserier eller hot. Som en före detta styrelsemedlem vittnade om i SVT-dokumentären Hatet i Leksand kan detta bli extremt påfrestande.24 Trakasserier och hot kan även leda till att personer väljer att lämna idrottsrörelsen.
Hot, hat och trakasserier
Att möta andra(s) åsikter, övertygelser eller förväntningar är en självklarhet i en demokratisk idrottsrörelse. En ideell idrottsledare bör alltid vara öppen för att ta debatten med utövarna, vårdnadshavarna eller kollegorna. Idrotten har samtidigt alltid innehållit mer eller mindre olämpliga beteenden – av såväl utövare och funktionärer som åskådare och ledare.25 Hot, hat och trakasserier mot idrottsledare och domare är vanliga i Sverige. Det gäller särskilt verbalt våld i direkt anslutning till idrottsarrangemang. I nyss nämnda SVT-dokumentär berättar till exempel föreslagna styrelsemedlemmar hur de blivit kallade könsord vid ett årsmöte.26 Flera intervjupersoner i den här studien har liknande upplevelser. Fysiskt våld är däremot ovanligt – i de fall det förekommer är det oftast som knuffar.
Trakasserier kan vara okvädningsord, ramsor eller banderoller med budskap, smutskastning och drev på nätet. Det kan även involvera spridning av personliga uppgifter, ljudinspelningar, film och bilder i sociala medier.27 Hot kan förmedlas vid direkta möten med personen i fråga eller via telefon, e-post, brev och sociala medier.28 Sådant som förr oftare sades ansikte mot ansikte och i stridens hetta har förflyttat sig ut i den virtuella verkligheten, i synnerhet till just sociala medier. Därmed blir spridningseffekten mycket större. Till detta finns fortfarande en idé om internet som en social arena, där vanliga regler för umgänge och respektfull kommunikation inte alltid gäller. Otaliga är de exempel då domslut lett till en storm på sociala medier med efterföljande hot, inte bara mot personen själv utan även dennas familj eller vänner. ”Du är dum i huvudet”, ”du är den sämsta domaren i världen” eller ”kvinnor ska inte leda en förening” är exempel på sådant intervjupersonerna fått höra. De vittnar även om uthängning på sociala medier efter att ha tagit obekväma beslut vid laguttagningar, eller lyft sådant som fungerar mindre bra i föreningen eller laget. Ungdomsdomare som knuffats av föräldrar för att de utdömt en straff, eller tränare som fått utstå glåpord för att ett barn inte ingick i startuppställningen till en match är andra exempel. Särskilt utsatta är matchfunktionärer, styrelsemedlemmar och klubbdirektörer. 29 En studie om unga domare visar ”att det finns ett mönster av medvetna icke fysiska handlingar som kan vara skadliga för dem och därför kan […] tolkas som emotionella övergrepp”.30 Kvinnliga matchfunktionärer utsätts för grövre och mer personliga påhopp än män.31 En intervjuperson vittnar om att det är vanligt att vuxna ledare och föräldrar ”står med armarna i kors” när åskådare, tränare eller utövare ”ger sig på matchfunktionärer”.
Otillbörlig påverkan
Det finns många exempel i media och vetenskapliga studier där idrottsledare blivit utsatta för otillbörlig påverkan, antingen i form av hot eller trakasserier alternativt i samband med till exempel matchfixning. 32 Mindre tydligt blir det när någon lobbar för sin sak, till exempel en vårdnadshavare som pressar en idrottsledare till att ändra ett beslut eller ge fördelar.33 Det är en situation flera intervjupersoner känner igen.
Det kan vara svårt att veta var gränsen för otillbörlig påverkan bör dras, till exempel för en idrottsledare i beslutande position i en förening eller ett förbund. Är det rimligt att ta emot en flaska vin, inbjudan till en fest eller gratis profilprylar? Sådana gränsdragningar måste ständigt diskuteras med stöd av idrottens egna dokument, existerande lagstiftning – och det som kan ses som sunt förnuft.
I detta resonemang finns dock en inbyggd risk att ihärdiga personer anklagas för otillbörlig påverkan även om de har rätt i sak. Kanske har de eller en närstående utsatts för något olämpligt. Vederbörande har kanske inte blivit lyssnad på och avfärdats, men fortsatt driva sin sak.34 I dessa fall är det inte ovanligt att idrottsledare eller förening beskriver personens agerande som otillbörlig påverkan. Sådana exempel finns både i forskning och medierapportering. Att anklaga någon för otillbörlig påverkan får naturligtvis inte bli sätt att hantera klagomål eller olämpliga beteenden inom idrottsrörelsen.
Skuld-, skam- och tystnadskulturer
Såväl forskning och utredningar som vittnesmål i medierna visar att idrottsmiljöer ofta präglas av en tystnadskultur.35 Problem hålls ”inom familjen”. Kritiska röster och visselblåsare misskrediteras, hotas eller tystas ner och omgivningen tiger. Som en intervjuperson uttrycker det: ”Även om alla höll med mig om att det som skedde var olämpligt, var det ingen som stod upp för mig när jag lyfte det på föreningens årsmöte.” I stället kan det bli så att den som påtalar problem själv blir problemet – och betraktas av andra som illojal, grälsjuk eller otacksam, och därför skuld- och skambeläggs.
En sådan tystnadskultur accentueras i hierarkiska grupper med täta vänskaps- och beroendeband. 36 Särskilt påtagligt kan detta bli där det finns personer som ges rätten att styra verksamheten och utvecklingen i gruppen, laget, föreningen eller idrotten. Kort sagt: de har mer formell och informell makt.37 Följaktligen kanske andra synpunkter, önskemål eller arbetssätt inte beaktas. Det kan handla om att ”besvärliga” vårdnadshavares barn osynliggörs, förminskas, avfärdas eller bemöts med tystnad och likgiltighet.38
Skam- och skuldbeläggande, liksom tystnadskulturer, påverkar inte bara stämningen i en grupp. De riskerar att leda till utfrysning, stress och ohälsa – vilket inte bara drabbar särskilt utsatta, utan som regel hela gruppen.39 Sådana kulturer föder vaksamhet, rädsla och insikt om att det nästa gång kan vara jag som drabbas, vilket i sin tur kan medföra att ideellt engagerade väljer att sluta eller gör ett sämre jobb än vad de skulle kunna.
Idrottsrörelsen (samtliga föreningar, specialidrottsförbund och Riksidrottsförbundet) hävdar att man arbetar för att motverka framväxten av sådana miljöer.40 Flera intervjupersoner anser dock att det befintliga trygghetsarbetet alltför mycket är inriktat på information och utbildning, och att idrottsrörelsen (inklusive Riksidrottsförbundet) saknar viljan att vidta de åtgärder som krävs för att stävja missförhållanden inom den egna organisationen, och dess medlemsförbund.
17. Rosa, H. (2015). Social acceleration.
18. Potts, A. J. m.fl. (2018). ”Exploring stressors and coping among volunteer, part-time and full-time sports coaches”. I Qualitative Research in Sport, Exercise and Health, vol. 11, nr. 1, s. 46–68; Potts, A. J. m.fl. (2021). ”Psychological stress and psychological well-being among sports coaches”. I International Review of Sport and Exercise Psychology, vol. 16, nr. 1, s. 554–583.
19. Stier, J. (2012). Blod, svett och tårar; Edlund, K. m.fl. (2020). Idrottsmiljö och hälsa inom svensk konståkning. Slutrapport.
20. Eliasson, I. (2014). To be a ”coach parent” and a ”coach child” in sport in the light of changing childrearing discourses.
21. Centrum för idrottsforskning (2018)
22. Stier, J. (2012).
23. I idrottsföreningar var andelen kvinnor med styrelseuppdrag 37 procent respektive ordförande 24 procent 2016. Motsvarande siffor för specialidrottsförbunden var 47 procent respektive 40 procent 2022. Se Idrottsstatistik.se. ”Jämlik idrott”. Webbplatssektion.
24. SVT Play 22 april 2024. ”Hatet i Leksand”. Dokumentär.
25. Stier, J. (2012); Edlund, K. m.fl. (2020).
26. SVT Play 22 april 2024.
27. Hurve, K. m.fl. (2018). Att motverka otillåten påverkan inom idrotten.
28. SVT Play 22 april 2024.
29. Hurve, K. m.fl. (2018).
30. Eliasson, I. (2021). ”Utsatt situation för unga domare”. Idrottsforskning.se 19 maj 2021. Webbartikel.
31. Ibid; se även Cuskelly, G. m.fl. (2004). Problems and issues in the recruitment and retention of sports officials.
32. Nyberg, H. m.fl. (2024).
33. Ibid.
34. Här har Safesport Sweden fått ta del av ett antal sådana fall.
35. Stier, J. (2012); Stier, J. (2021); Edlund, K. m.fl. (2020).
36. Stier, J. (2012); Stier, J. (2021).
37. Stier, J. (2012).
38. Ibid. Safesport Sweden har fått ta del av ett antal sådana exempel.
39. Stier, J. (2012); Stier, J. (2021); Edlund, K. m.fl. (2020).
40. Se exempelvis Svenska fäktningsförbundet (2024). ”Osunda idrottsmiljöer”. Webbsida.