/https%3A%2F%2Fcentrumforidrottsforskning.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2026%2F03%2FIMG_2077-scaled.jpg)
En nordisk utblick – statligt stöd till anläggningar och platser
Sverige delar många förutsättningar med de andra nordiska länderna när det gäller idrottens organisation och kommunernas ansvar för anläggningar. Samtidigt finns viktiga skillnader i hur kunskap, rådgivning och ekonomiskt stöd är organiserade. Här presenterar vi hur Danmark, Norge och Finland arbetar med utvecklingen av anläggningar och rörelsemiljöer.
Ganska lika men med olika stöd
De nordiska länderna har många likheter när det gäller fritidens organisation. I samtliga länder spelar föreningslivet en central roll och offentliga medel är en viktig del av finansieringen. Kommunerna ansvarar också i stor utsträckning för planering, byggande och drift av platser för idrott, friluftsliv och motion.
Samtidigt finns viktiga skillnader i hur kommunerna får stöd i arbetet med att utveckla anläggningar och platser.
I flera av de nordiska länderna finns nationella strukturer som stödjer kommuner och andra aktörer genom ekonomiska bidrag, rådgivning och kunskapsutveckling. I Sverige är sådana funktioner betydligt mer begränsade.
I Danmark spelar Lokale og Anlægsfonden (LOA-fonden) en central roll i utvecklingen av idrotts- och fritidsanläggningar.
Fonden bildades 1994 och finansieras huvudsakligen genom överskott från statliga spelmedel. LOA‑fonden är inte ett generellt bidragssystem, utan en utvecklingsfond som ger ekonomiskt stöd till ett begränsat antal strategiskt utvalda projekt med höga krav på kvalitet, funktion, arkitektur och innovation. Stödet kan ges till ny‑, om‑ och tillbyggnation av anläggningar inom idrott, friluftsliv och kultur.
En central del av LOA‑fondens arbete är rådgivning och processledning. Fonden arbetar aktivt tillsammans med kommuner, föreningar och andra projektägare i tidiga skeden för att utveckla mer ändamålsenliga och flexibla anläggningar som kan användas av fler målgrupper och för fler aktiviteter. De projekt som genomförs ska fungera som förebilder och kunskapsbärare för framtida anläggningsutveckling.
Den danska modellen är internationellt uppmärksammad som ett exempel på hur kunskap, processtöd och finansiering kan kombineras för att driva innovation och långsiktig utveckling av anläggningar för fysisk aktivitet.
I Norge finns flera nationella strukturer som tillsammans stödjer utvecklingen av idrotts‑ och aktivitetsanläggningar.
Den digitala plattformen godeidrettsanlegg.no samlar och sprider kunskap om planering, byggande och drift av idrottsanläggningar. Plattformen drivs av NTNU Senter for idrettsanlegg og teknologi (SIAT) i samverkan med statliga aktörer och idrottsorganisationer, och fungerar som en nationell kunskapsresurs för kommuner, föreningar och andra aktörer. Plattformen fokuserar på vägledningar, exempelanläggningar och forskningsbaserad kunskap, men erbjuder inte rådgivning eller ekonomiskt stöd.
Parallellt finns mer operativa stödstrukturer, där Tverga är ett tydligt exempel. Tverga är ett nationellt resurscenter som arbetar med rådgivning, processstöd och kompetensutveckling kopplat till anläggningar för egenorganiserad idrott och fysisk aktivitet, med ett starkt fokus på inkludering, medskapande och lokala behov.
Under senare år har Norge även stärkt sitt arbete med hållbarhet genom etableringen av BIAA – Kompetansenettverket for bærekraftige idretts‑ og aktivitetsanlegg. BIAA är ett nationellt kompetensnätverk som samlar fylkeskommuner, forskningsmiljöer, idrottsorganisationer och andra aktörer för att utveckla och sprida kunskap om hållbara lösningar i hela anläggningslivscykeln – från planering och byggande till drift och användning. Nätverket drivs av NTNU SIAT och fungerar som en plattform för kunskapsutveckling, samverkan och erfarenhetsutbyte, med ambitionen att bidra till mer resurseffektiva, inkluderande och långsiktigt hållbara anläggningar.
I Finland finns ett omfattande och tydligt statligt ansvar för byggande och utveckling av anläggningar för idrott och fysisk aktivitet.
Undervisnings‑ och kulturministeriet (OKM) ansvarar för den nationella styrningen och fördelar ekonomiskt stöd till större anläggningsprojekt, medan Tillstånds‑ och tillsynsverken (Regionförvaltningsverken, RFV) hanterar stöd till mindre projekt och fungerar som regionala stöd‑ och rådgivningsorgan. Detta innebär att kommuner och andra aktörer kan få både ekonomiskt stöd och kvalificerad rådgivning nära den regionala nivån.
Utöver finansiering tar staten ett tydligt ansvar för kunskapsstyrning genom nationella riktlinjer, vägledningar och lagreglerade mål för idrottsanläggningar. Finland arbetar även med fleråriga nationella planer för anläggningsutveckling, vilket skapar långsiktighet och förutsägbarhet i investeringar.
Som en del av detta system finns också den nationella anläggningsdatabasen LIPAS, som används för planering, uppföljning och analys av anläggningsbeståndet. Sammantaget utgör detta ett sammanhållet system där finansiering, rådgivning, kunskap och uppföljning är nära integrerade i statens arbete med idrottsanläggningar.
Vad skiljer Sverige från de andra nordiska längerna?
Den nordiska jämförelsen visar att Sverige i stor utsträckning delar samma grundläggande struktur som sina grannländer: ett starkt föreningsliv och ett stort kommunalt ansvar för anläggningar.
Samtidigt finns viktiga skillnader.
I Danmark, Norge och Finland finns nationella system som stödjer kommuners utvecklingen av anläggningar genom:
-
ekonomiskt stöd till byggande och utveckling
-
rådgivning och processledning
-
databaser och analyser av anläggningsbestånd
I Sverige är sådana stödstrukturer mer begränsade, vilket innebär att kommunerna i hög grad själva behöver hantera frågor om planering, utveckling och investeringar i anläggningar för idrott och fysisk aktivitet.