Läkning och remodellering av senskador: inverkan av belastning

Kunskapen om hur senor läker är allt för liten. Vanligaste senan att gå av är hälsenan och incidensen ökar. Avslitna senor innebär lång och besvärlig rehabilitering och tyvärr ofta kvarstående problem. Detta är ett stort problem då det drabbar människor som annars är fysiskt aktiva. Orsaken till de kvarstående problemen är oklar, men kan bero på förlängning av senan, förändrade materialegenskaper eller en oförmåga hos muskeln att anpassa sig. Jag arbetar med kliniska studier tillsammans med experimentella modeller (djurstudier och cellstudier) för att undersöka hur senan läker, och för att förstå orsaken till de kvarvarande problem efter senskador. Syftet med mina projekt är att förstå hur senan läker och anpassar sig efter en skada. Vi har i experimentella studier kunnat visa att läkande senor har en större mängd elastiska fibrer, vilket ger en större töjbarhet i den läkande vävnaden. Denna töjbarhet i vävnaden kombinerat med cellernas förmåga att dra ihop en vänad är kopplat till en skadeförebyggande mekanism. Man kan därför belasta en läkande sena tidigt utan att den går av. Vi har visat att tidig belastning på ikke-kirurgiskt behandlade hälsenor ger upphov till en tjockare sena men vävnadens kvalitet blir sämre. Det ger ingen återskaderisk men det ger inte häller något förbättring i muskelstyrka 1 år efter skadan. Denna tidiga belastning ger troligtvis upphov till småskador i den läkande vävnaden.