Bandy och svensk nostalgi, natur och nationalism

Projektet syftade till att studera svensk klubblagsbandy från 1900-talets början fram till idag. Fokus låg på SM-finalerna, som för herrar pågått från 1907 och damer från 1973. Bandyns säregna moderniseringsprocess analyserades med begreppen svensk natur, nationalism och nostalgi i centrum. Hypotesen var att bandyn haft moderniseringsproblem och detta fastän den under 2000-talet flyttat in i inomhushallar. Resultatet har varit att bandyn gått från att ha varit en bred folksport så sent som runt 1970 till att idag vara en smal elitsport. Klimatförändringar och landsbygdens avindustrialisering har spelat in i denna process, liksom konkurrensen från de mer moderna sporterna ishockey och innebandy. Bandyn fick tidigt en särprägel med nostalgiska drag och en koppling till naturen, vilket gav upphov till en nationalism baserad på en nostalgisk natursyn. Vissa jämförelser görs här med bland annat engelsk cricket och amerikansk baseboll. SM-finalen har varit bandyns paradnummer och dess ritualer kartläggs i studien. Att bandyn under senare år flyttat tillbaka sina finalmatcher utomhus efter att under en tid ha spelats inomhus belyser bandyns komplexitet.
Bandysportens utveckling delades in i tre perioder. Förmodern tid (1907-55), modern tid (1956-2002) och senmodern tid (från 2003). Period 1 bestod av naturis, ingen sarg, enkel utrustning, bandynystan, ingen hjälm, SM-finalen sändes i radio. I period 2 kom konstfrusna banor, elljus, plastboll, sarg, hjälm, reklam, värmeläktare, ny rysk utrustning, TV-sända finaler samt damernas SM-finaler. Period 3 innebar inomhushallar och evenemangskultur. Bandyns moderniseringsproblematik framgår att alla tre perioder än idag existerar. Bandyns modernisering problematiseras via en utveckling av Allen Guttmanns sportifieringsteori/rationaliseringsteori som tillförts begreppen medialisering, globalisering, kommersialisering samt amerikanisering. Begreppen natur, nationalism och nostalgi problematiseras och behandlas gällande bandyns utveckling. Ett klass- och genusperspektiv genomsyrar analysen.
Metoden är en kvalitativ tolkning av ett rätt stort källmaterial främst bestående av sporttidningar, nationell press samt lokalpress. Vidare har internetmaterial använts, mestadels av den skrivna bandylitteraren och vissa observationer och intervjuer.
Studien visar på bandyns moderniseringsproblematik. Motstånd har funnits mot fenomen som sarg, elljus och plastboll. Problem att forma universella regler runt bandyn har också funnits. Bandyn har inte slagit internationellt och den inhemska seriens betydelse har växt på bekostnad av VM-finalen. Jämförelser med den långt modernare och mer globala ishockeyn visar på en slående kontrast. Bandyn har haft problem vare sig den spelats utomhus eller inomhus. Utomhus har alltför kraftig kyla eller alltför stort mildväder alltid varit försvårande faktorer. Dagens klimatförändringsdebatt kan spåras långt bak i bandyns historia. Publiksnittet i bandyn har paradoxalt nog inte höjts trots att merparten manliga elitlag numera spelar i inomhushallar. Spelarna är modernister som uppskattar hallarna, medan en stor del av publikens – framförallt de utanför kärntrupperna – är traditionalister, vilka uppskattar utomhusmiljön i samband med SM-finalen. Därför har SM-finalerna åter flyttat utomhus till Uppsala under senare år. Där har en mer eller mindre fulländad ritual skapats runt finalen. Fram till 1990 var finalritualen av enklare slag – inte ens nationalsången spelades före match – och mest formad av supportrarna som reste till finalerna. De medtog bandyportföljer med alkoholdrycker i, de hejade och de stormade isen. Damfinalen har först under senare år växt till sig. Annars har dambandyn mer eller mindre stått och stampat sedan mellankrigstiden. Runt dambandyn har inga nostalgiska drag utvecklats i stil med de som funnits runt herrbandyn och som hämmat dess modernisering. Bandyns bristande modernisering är samtidigt dess charm, vilken gör den ovanlig. Den påminner på så vis om andra naturberoende sporter som engelsk cricket och amerikansk baseboll, vilka också kopplats till positiva nationella stämningsideal, samtidigt som de har svårt att hävda sig mot konkurrerande modernare sporter: fotboll respektive amerikansk fotboll. Bandyn har varit dödförklarad ända sedan 1920, men den lär fortleva i liten skala, mycket beroende av dess säregenhet, till vilken en bristande modernisering hör.