I jakten på ny kunskap om inaktiva barns möjligheter till ökad idrott, fysisk aktivitet och rörelse.

Projektet om inaktiva barn har pågått under två år. I den första studien (P2019-0066 Idrott åt alla – hur får vi med de inaktiva barnen?) undersöktes barnens egna röster om deras syn på fysisk aktivitet med hjälp av fokusgruppsintervjuer. Resultatet av den studien visade att inaktiva barn upplevde sig själva ha en mycket liten tilltro till sin egen fysiska förmåga. Vidare upplevdes formella, organiserade fysiska aktiviteter i skolan och inom idrottsrörelsen som meningslösa och ointressanta – de gillade i stället aktiviteter som vanligtvis inte kodas som idrott eller ens fysisk aktivitet. De inaktiva barnens förhållande till fysisk aktivitet präglades tydligt av negativa känslor.

Resultatet av delstudien med fokus på pedagogers beskrivning av inaktiva barn och strategier för att främja deras fysiska aktivitet, stärker resultaten från barnens egna utsagor (i den första studien). Pedagogerna beskrev nämligen att de inaktiva barnen gärna drar sig undan vid pågående fysiska aktiviteter i skolan i brist på både motivation och motorik. För att få de inaktiva barnen, som upplevs vara lite oroliga och mindre vana och erfarna vid att uttrycka sig genom sina kroppsrörelser behöver vuxna agera ”rollmodeller” och själva delta i de fysiska aktiviteter som anordnas, menar pedagoger. Vidare behöver aktiviteterna vara lekfulla och anpassade utifrån alla barns olika förutsättningar och behov.