Idrott åt alla – hur får vi med de inaktiva barnen?

Problemet med barn som rör på sig för lite har fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren. Inom forskningen har dock dessa barn sällan själva kommit till tals. Syftet med denna studie var därmed att söka en ökad och fördjupad förståelse för fysiskt inaktiva barns syn på, och förhållningssätt till, idrott, fysisk aktivitet och rörelse, i olika former och inom olika miljöer.

Studien tog utgångspunkt i ett barnperspektiv där barns egna röster är centrala för förståelsen. Vidare betraktades barnens förhållningssätt till fysisk aktivitet genom sociokulturella perspektiv och med hjälp av Youth Physical Activity Promotion Model. Sammanlagt genomfördes fem fokusgrupper med 21 barn i åldern 8-10 år (10 flickor och 11 pojkar) på två olika platser.

Genom analysen av fokusgrupperna kunde vi urskilja tre centrala teman som representerade centrala delar i de fysiskt inaktiva barnens undvikande av fysiska aktiviteter. 1. En mycket låg tilltro till den egna fysiska förmågan som ledde till blygsel, rädsla och olust. 2. Preferenser och synsätt i relation till fysisk aktivitet som skilde sig från det som erbjöds i miljön. 3. En negativ affektiv och somatisk relation till fysiska aktiviteter.

Slutsatsen som kan dras av studien är att de inaktiva barnen i flera avseenden avviker från vad som förväntas av barn när de befinner sig i miljöer för fysisk aktivitet. I syfte att främja barnens rörelse bör föreställningar om värdefull fysisk förmåga omprövas.