Tillbaka till idrott efter akut ruptur och kronisk ruptur i hälsenan

Det övergripande syftet med projektet var att utforska vilka biologiska och mentala faktorer som har betydelse för återgång till idrott efter en hälsenebristning.

Såväl patienter med akut som kronisk bristning i hälsenan har ingått i studierna.

I en studie har 856 patienter med akut hälsenebristning utvärderats med ett specifikt frågeformulär 1-5 år efter skadan. Studien visade att det var skillnader mellan hur kvinnor och män upplevde sina symptom och funktion efter skadan. Även vikt och ålder påverkade patienternas upplevelse av sin återhämtning.

I två olika projekt har patienter med akut respektive kronisk hälsenebristning intervjuats om återgången till fysisk aktivitet samt hur de påverkats av sin skada. Studierna visar att patienterna är påverkade av sin skada under lång tid men ett bra nätverk med god stöttning är positivt för återgång till fysisk aktivitet.

I en pågående studie har prov på senan tagits och undersökts på cellnivå. Preliminära resultat visar att den inflammatoriska aktiviteten i senorna skiljer sig mellan de som har en akut och de som har en kronisk hälsenebristning.

Biomekaniska utvärderingar på patienter med kronisk hälsenebristning visar att god tåhävningshöjd gav snabbare gång, kortare ståfas, bättre kraftutveckling i fotled och minskad uppåtböjning av foten i gående. De hade dock fortsatta upplevda nedsättningar av funktion och symptom samt nedsättningar i tåhävningshöjd och senförlängning i den skadade hälsenan.