Transgender and the gender order in sport

Allt fler unga ”kommer ut” som transpersoner, personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön de blev tilldelade vid födseln. Svensk och internationell forskning har visat att transpersoner är mindre fysiskt aktiva än människor i allmänhet och en nyligen genomförd kartläggning av RFSL antyder att det finns svårigheter för transpersoner att ”platsa” i idrotts- och träningskulturens relativt binära och heteronormativa värld. Syftet med projektet var att utforska transpersoners erfarenheter av deltagande i sådana verksamheter.

Studien var tänkt att genomföras med hjälp av så kallade ‘go-alongintervjuer’, där forskare och forskningsperson tillsammans besöker specifika platser och där forskningspersonen får tillfälle att berätta om upplevelser och känslor som är förknippade med dessa platser. På grund av restriktioner i samband med pandemin gick det emellertid inte att genomföra sådana intervjuer. Istället genomfördes 11 semistrukturerade digitala intervjuer med transpersoner.

Resultaten påvisar att idrottsverksamheter gärna omger sig med retoriken att ”alla är välkomna”, men när transpersoner anmäler intresse för att delta blir de ofta bemötta med tveksamhet, skepsis eller av direkt motstånd. Transpersoner måste ta ett stort ansvar för att ”jobba med sin egen inkludering”. I vissa fall ”krockar” ambitionerna med att inkludera transpersoner med jämställdhetsinsatser som har en tydligt binär utgångspunkt (att det finns två kön, punkt).