Målområde 3: Alla flickor och pojkars, kvinnor och mäns lika förutsättningar till deltagande

Målområde 3: Alla flickor och pojkars, kvinnor och mäns lika förutsättningar till deltagande

Målområdet behandlar idrottens tillgänglighet, och i vilken mån idrotten är öppen för olika människor oavsett kön, ålder, social eller etnisk bakgrund med mera.

Målområde 3 består av fem indikatorer, vilka speglar föreningsidrottens tillgänglighet avseende faktorer såsom kön, socioekonomi och etnicitet. De första tre indikatorerna fokuserar på barn och ungdomars idrottande på lokal nivå. Därefter följer en indikator på den könsmässiga representationen på styrelsenivå i Riksidrottsförbundets specialidrottsförbund. Den sista indikatorn rör hushållens kostnader för idrottsutövning.

Att mäta idrottsdeltagande och demografiska dimensioner ger viktig information om i vilken utsträckning faktorer som kön, socioekonomi och etnicitet påverkar våra idrottsval. Studier av detta slag är emellertid komplicerade att genomföra. En första utmaning handlar om att formulera tydliga och mätbara definitioner av det som ska undersökas. Här är problemet att begrepp som socioekonomisk status och utländsk bakgrund kan tolkas och operationaliseras på olika sätt. Vissa forskare undersöker exempelvis socioekonomi genom att studera människors utbildningsnivå, yrkesstatus och inkomstnivåer – andra nöjer sig med att endast studera en av dessa variabler. I frågor kopplade till kulturell mångfald och etnicitet tillkommer att kategoriseringar av människors egna, eller deras föräldrars, födelseland är minst sagt trubbiga mätinstrument, som sammanför människor vars livssituation och existensvillkor kan vara högst olika. Slutligen kan etiska aspekter, såsom frågor om människors hälsa, ekonomi, härkomst, sexuella läggning och så vidare, uppfattas som känsliga intrång i individers privatliv och därför vara svåra att mäta. Följande redogörelse måste ses mot bakgrund av dessa reservationer.

Under 2025 har Centrum för idrottsforskning haft i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad analys av kostnaderna för barn och unga att delta i föreningsidrott. De uppgifter som presenteras inom indikatorer 3.5 ingår i detta arbete.

Indikator 3.1 Barn och ungdomars deltagande i föreningsidrott

Precisering: Andel barn som sysslar med idrott på sin fritid praktiskt taget varje vecka
Uppgiftslämnare: Statistikmyndigheten SCB
Källa: Undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF)

SCB genomför sedan 1975 årliga undersökningar av det svenska folkets levnadsförhållanden – ULF. Syftet är framför allt att belysa välfärdens fördelning mellan olika grupper i befolkningen. ULF är en urvalsundersökning, och underlaget samlas in genom telefonintervjuer med personer från 16 år och uppåt. Sedan 2001 har studien kompletterats med frågor till barn i åldrarna 12–18 år rörande deras levnadsförhållanden – Barn-ULF (fram till 2015 intervjuades barn på 10–18 år). I både ULF och Barn-ULF ingår frågor om medborgarnas fritidsvanor, inklusive idrottsaktiviteter. Från 2023 genomförs Barn-ULF som en fristående undersökning vart tredje år. Insamlingsmetoden har ändrats från telefonintervjuer till en webbenkät, vilket kombinerat med reviderade frågeställningar rörande ungas fritidsvanor över tid medför att just sådana jämförelser bör undvikas.

ULF och Barn-ULF utgör komplement till Riksidrottsförbundets enkätstudie Svenska folkets relation till motion och idrott. Det beror på att ULF-studierna ger större möjlighet att särredovisa materialet utifrån aspekter som familjesituation, socioekonomi och bakgrund. Även om enkäterna delvis överlappar varandra, finns det alltså skäl att utnyttja dem båda i ett indikatorsystem rörande statens stöd till idrotten.

I figur 2.3.1.1 redovisas åldersmässig svarsfördelning på frågan: ”Brukar du minst en gång i veckan idrotta i någon klubb eller förening? Till exempel spela fotboll, rida, simma eller något annat.” Nästan två av tre unga i åldern 12–18 år sade sig idrotta på detta sätt (52 procent flickor och 59 procent pojkar). Vidare framkommer att deltagandet var högre i åldersspannet 12–15 år än 16–18 år (67 respektive 40 procent).

Det är skillnader mellan könen i båda ålderskategorierna. Pojkar idrottar mer än flickor, vilket är i linje medan LOK-stödsstatistiken.

Figur 2.3.1.2 visar svarsfördelningen för barn och ungdomar med, respektive utan, funktionsnedsättning. Unga utan funktionsnedsättning idrottar i högre utsträckning än barn med en sådan. Funktionsnedsättning baseras här på frågan: ”Har du en långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller annat långvarigt hälsoproblem (till exempel diabetes, allergi, eksem eller ADHD) som du fått fastställd av en läkare?” Definitionen av personer med funktionsnedsättning sedd mot etiska aspekter gör det svårt att följa gruppen och göra jämförelser, inte minst vad gäller personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).

I figur 2.3.1.3 redovisas ungas idrottande i relation till faktorer som hushållens utbildningsgrad, bakgrund, kommuntyp och inkomst. Statistiken visar att barn till högskoleutbildade idrottar i större utsträckning än barn till föräldrar med högst gymnasieutbildning. Vidare idrottar barn med svensk bakgrund i något större utsträckning än barn med utländsk. Även barn med föräldrar med höga inkomster idrottar i större utsträckning än de i hushåll med lägre inkomster. Slutligen visar statistiken att barn i glesbefolkade områden idrottar i mindre utsträckning än i andra kommuntyper.

Indikator 3.2 Barn och ungdomars deltagande i olika idrotter (utgått)

Indikator 3.3 Tillgång till anläggningar (utgått)

Uppgiftslämnare: Statistikmyndigheten SCB, Riksidrottsförbundet, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)
Källa: Statligt lokalt aktivitetsstöd (LOK), SKR

Indikatorerna 3.2 och 3.3 rör barns deltagande i olika idrotter och deras tillgång till anläggningar. Uppgifterna har tidigare hämtats från SCB:s ULF. Sedan 2016 ingår dessa frågor inte längre i SCB:s frågeformulär, med följden att indikatorerna utgått i uppföljningen av statens stöd till idrotten.

Sedan 2022 har Centrum för idrottsforskning i uppdrag av regeringen att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Inom ramen för detta arbete undersöks möjligheten att förbättra statistiken i fråga om medborgarnas tillgång till anläggningar för idrott och fysisk aktivitet.

Centrum för idrottsforskning har även publicerat rapporterna Idrottsanläggningar – i dag och i morgon: Om behov, tillgänglighet och konkurrerande intressen och Idrottsanläggningar på skolfastigheter: Analys av idrottsrörelsens tillgång till anläggningar på skolor. Rapporterna finns att ladda ned från organisationens webbplats.

Indikator 3.4 Kvinnor och män på ledande positioner

Precisering: Andel kvinnor och män på styrelsenivå i specialidrottsförbunden
Uppgiftslämnare: Riksidrottsförbundet
Källa: Specialidrottsförbunden

Riksidrottsförbundet samlar årligen in uppgifter om fördelningen mellan kvinnor och män i specialidrottsförbundens styrelser. En överblick ges i tabell 2.3.4.1. Av Riksidrottsförbundets 72 specialidrottsförbund (2024) hade 61 (motsvarande 85 procent) en jämställd sammansättning av kvinnor och män i sina centrala förbundsstyrelser, det vill säga att båda könen uppgår till minst 40 procent bland ledamöterna. Detta är i paritet med 2023 (86 procent).

Även fördelningen mellan kvinnor och män på ordförande- respektive generalsekreterarposterna i specialidrottsförbunden är ett jämställdhetsmått för den svenska idrottsrörelsen. Fördelningen 2024 redovisas i tabell 2.3.4.2.

Uppgifterna ovan visar en dominans av män både som ordförande och generalsekreterare i idrottsrörelsens specialidrottsförbund. Bland de 72 förbunden innehades posten som ordförande av 30 kvinnor och 42 män. Posten som generalsekreterare, förbundets högsta tjänsteman, innehades av 29 kvinnor, 42 män samt en ickebinär person. Ordförande för förbundens valberedningar samma år var slutligen 23 kvinnor och 49 män.

Den manliga dominansen på ledande positioner i den svenska idrottsrörelsen återfinns även i internationella uppdrag (se tabell 2.3.4.3). Totalt hade Riksidrottsförbundets 72 specialidrottsförbund 339 representanter i internationella förbundsstyrelser och kommittéer 2024. Av dessa var 128 kvinnor och 211 män.

I tabell 2.3.4.4 redovisas specialidrottsförbundens styrelseledamöter fördelade på kön och ålder. På ett övergripande plan kan idrottsrörelsens förbundsstyrelser karakteriseras som jämställda, såtillvida att andelen kvinnor och män totalt sett befinner sig i spannet 40/60. När ålder tas i beaktande visar det sig däremot att kvinnor dominerar starkt i den yngsta ålderskategorin (< 30 år), medan män utgör en majoritet i den äldsta (> 60 år).

Indikator 3.5 Kostnader för idrottsutövande

Precisering: Individers utgifter för idrottsrelaterade avgifter och utrustning
Uppgiftslämnare: Riksidrottsförbundet
Källa: Svenska folkets relation till idrott och motion

Hur stora belopp lägger Sveriges invånare på medlemsavgifter till föreningar, gym, träningskläder, idrottsutrustning och biljetter till idrottsevenemang? Sedan 2013 ingår sådana frågor i Riksidrottsförbundets enkätstudie Svenska folkets relation till idrott och motion. Resultatet av den senaste mätningen, från 2023, redovisas i tabell 2.3.5.1.

Enkäter där de svarande ombeds att skatta sina årliga utgifter för specifika aktiviteter, såsom idrottsutövning, måste alltid hanteras med försiktighet. Med denna reservation för stora felmarginaler visar Riksidrottsförbundets studie att det svenska folket i genomsnitt lägger 9 400 kronor om året på idrottsrelaterad verksamhet. En närmare granskning visar att kostnaderna fördelas olika mellan olika grupper. Som exempel har män högre kostnader än kvinnor på alla områden förutom medlems- och träningsavgifter.

Vad gäller barn och ungdomar lade åldersgrupperna 6–12 år, 13–18 år och 19–25 år 8 200, 9 300 respektive 7 200 kronor om året på idrottsrelaterad verksamhet 2023. Medlems- och träningsavgifter utgjorde den högsta utgiften för samtliga åldersgrupper av barn och ungdomar. För gruppen 13–18 år noterades den högsta summan för medlems- och träningsavgifter i alla åldersgrupper. Andra höga utgiftsposter för barn- och ungdomsåldersgrupperna var Resor, Träningskläder och skor samt Utrustning.

I fråga om idrottens tillgänglighet för olika samhällsgrupper förtjänar framför allt två resultat att lyftas fram. Det första handlar om boendeort. Likt i tidigare mätningar framkommer att medlems- och träningsavgifter var lägre i små orter (färre än 10 000 invånare) jämfört med större orter och storstäder.

Det andra resultatet rör kostnader och betalningsförmåga. En jämförelse mellan de svarande som uppgav lägst, respektive högst, disponibel hushållsinkomst visar att idrottsutgifterna på alla poster utom Övriga avgifter och Biljetter var högre hos de med högst inkomst.

Figur 2.3.5.1 visar att de totala utgifterna var högre för samtliga åldersgrupper 2023 än 2013. De totala utgifterna består av en summering av posterna Medlems- och träningsavgifter, Övriga avgifter, Träningskläder och skor, Utrustning, Biljetter, Idrottsmedier, Spel och vadslagning, och Resor idrott och motion. I kronor ökade grupperna 26–40 år och 41–55 år mest, medan gruppen 68–80 år ökade mest procentuellt sett. Avseende barn och ungdomar – åldersgrupperna 6–12 år, 13–18 år och 19–25 år – var skillnaden mellan 2013 och 2023 procentuellt sett mindre än för de äldre åldersgrupperna.

I figur 2.3.5.2 visas utgifter för idrottsrelaterad verksamhet för 2013 och 2023 fördelade på samtliga utgiftsposter (Medlems- och träningsavgifter, Övriga avgifter, Träningskläder och skor, Utrustning, Biljetter, Idrottsmedier, Spel och vadslagning, och Resor idrott och motion) för åldersgrupperna barn och ungdom (6–12 år, 13–18 år och 19–25 år). En majoritet av posterna är högre för 2023 jämfört med 2013. I kronor ökade posten Medlems- och träningsavgifter för åldersgruppen 13–18 år mest.

Jämförelserna mellan år bör tolkas med försiktighet dels på grund av tidigare nämnda skattningar, medförande felmarginaler, dels då utgifterna är ojusterade med hänsyn till inflation.

Empiriska tendenser Målområde 3:

Målområde 3 redovisar indikatorer om idrottens tillgänglighet för olika individer utifrån faktorer som kön, ålder, socioekonomi, bakgrund med mera. Å ena sidan bekräftar statistiken tydligt de indikationer angående idrottens starka ställning hos det svenska folket som gavs i Målområde 1; merparten av de uppgifter som redovisats visar nämligen att idrott är en fritidsaktivitet som engagerar och aktiverar både unga och gamla, flickor som pojkar. Å andra sidan framkommer även att idrottens tillgänglighet varierar mellan olika befolkningsgrupper.

Den överordnade empiriska tendensen är följaktligen att idrottens tillgänglighet samvarierar med människors socioekonomiska position. Det innebär bland annat att barn till föräldrar med högskoleutbildning idrottar i större utsträckning än barn till föräldrar med högst gymnasieutbildning. I fråga om etnicitet är indikationen att unga med utländsk bakgrund idrottar i mindre utsträckning än unga med svensk bakgrund. Även barn vars föräldrar har låga inkomster idrottar i mindre utsträckning än de vars föräldrar har högre sådana. Den bild som framträder är att svensk föreningsidrott är socialt stratifierad, och att ojämlika förutsättningar i samhället även återspeglas på idrottens område.

Vad gäller unga med funktionsnedsättning föreningsidrottar denna grupp i mindre utsträckning än motsvarande grupp utan.

I Målområde 3 studeras även kvinnor och mäns representation på ledande positioner i idrottsrörelsens specialidrottsförbund. Här visar statistiken att 61 av de totalt 72 förbundsstyrelserna (motsvarande 85 procent) hade en jämställd sammansättning av kvinnor och män i sina centrala förbundsstyrelser 2024, det vill säga att båda könen uppgår till minst 40 procent bland ledamöterna. På andra ledande positioner, exempelvis rollen som förbundsordförande eller representant i internationella idrottsorganisationer, dominerar alltjämt män.

För att belysa kostnader för idrottsutövande använder vi Riksidrottsförbundets enkätundersökning Svenska folkets relation till idrott och motion. Enligt denna lade svenska folket 2023 i genomsnitt 9 400 kronor om året på idrottsrelaterad verksamhet. En närmare granskning visar att kostnaderna fördelades olika mellan olika grupper, såsom att män sade sig ha högre totala kostnader än kvinnor. Vad gäller olika kostnadsposter utgör medlems- och träningsavgifter generellt sett en hög post. Vidare har kostnaderna ökat över tid.

Statens stöd till idrotten – uppföljning 2025