Reflektioner

Vilket ansvar har kommunerna för att tillhandahålla lokaler och
utrustning till andra aktörer?

Det finns en lång tradition av att kommuner tillhandahåller idrottsanläggningar till idrottsrörelsen. Våra resultatet tyder på att en mycket stor del av anläggningar på skolor är tillgängliga för andra aktörer utanför skoltid. De studerade kommunerna verkar också i hög grad ha tydliga politiska beslut om att anläggningarna ska kunna användas utanför skoltid. Det finns goda hållbarhetsargument för att använda befintliga lokaler effektivt i stället för att bygga nytt, och att möjliggöra för invånarna att vara fysiskt aktiva på fritiden.

Samtidigt finns det en del konfliktpunkter i det här förhållandet: Vem ansvarar för slitage och eventuell skadegörelse? Vilket ansvar har skolan för att anpassa lokalerna efter idrottsrörelsens behov? Och vilket ansvar har idrottsrörelsen för att anpassa verksamheten så att den fungerar i kommunala lokaler? I vilken grad ska skolans idrottsutrustning också vara tillgänglig för idrottsrörelsen eller andra aktörer?

Den här utredningen fokuserar på idrottsrörelsens användning av anläggningarna. I verkligheten finns det fler aktörer som använder anläggningarna, eller skulle kunna använda dem, och som delvis har olika behov. Aktörer som diskuterats under arbetet med den här utredningen är skolornas fritidsverksamhet, utövare av spontanidrott samt utövare av andra aktiviteter än idrott, som dans eller yoga. Skolverksamhetens behov skulle också kunna sträcka sig utanför skoltid – till exempel för städning eller iordningsställande av lokalerna. När det är konkurrens om platsen behöver man sannolikt prioritera mellan dessa aktörer.

Finns det en matchningsproblematik mellan idrottsrörelsens verksamhet och skolornas lokaler?

Under arbetet med utredningen har det framkommit att det finns en viss frustration hos både kommuner och idrottsrörelsen. Lite hårdraget upplever kommunerna att idrottsrörelsen ställer höga krav på vilka lokaler de önskar använda, och under vilka tider. Idrottsrörelsen upplever brist på lokaler och utrustning. Samtidigt finns det uppenbarligen skollokaler som inte används alls, eller används i mindre utsträckning. Bilden som framkommer är att det finns en matchningsproblematik. Från kommunernas sida borde idrottsrörelsen kunna förändra sin verksamhet och på så vis kunna använda andra lokaler. Från idrottsrörelsens perspektiv borde kommunerna kunna göra förändringar i lokalerna för att möta behoven. Idrottsrörelsen utgörs av många olika idrotter, och ännu fler föreningar som har olika behov. Skollokalerna är också sinsemellan olika och har olika förutsättningar. För att bättre förstå hur matchningsproblematiken skulle kunna lösas behövs mer detaljerade studier. Här skulle ett urval av skolor med oanvända lokaler kunna detaljstuderas tillsammans med lokala föreningars behov för att ta fram ett exempelbibliotek på lösningar, utifrån både lokalernas och verksamheternas perspektiv.

Vilken roll har friskolorna när det gäller tillgång till idrottslokaler?

Utredningen visar på flera skillnader mellan friskolor och kommunala skolor vad gäller idrottslokaler tillgängliga utanför skoltid. I den geografiska analysen av samtliga skolor i landet är friskolorna överrepresenterade i gruppen skolor som saknar bokningsbara lokaler. Våra resultat från enkäter och bygglovsanalyser tyder på att de friskolor som saknar bokningsbar anläggning på sin fastighet i högre grad än kommunala skolor helt saknar idrottslokal på skolan. I intervjuer med skolor beskrivs att man i de fallen hyr in sig i närliggande idrottsanläggningar eller använder sig av mindre ”rörelserum” för att bedriva idrottsundervisning.

Sedan friskolereformen 1992 har antalet friskolor ökat snabbare än antalet kommunala skolor¹. Resultatet i den här utredningen indikerar att antalet idrottslokaler inte har ökat i samma takt, givet att friskolor i lägre grad har en idrottsanläggning på skolan. Detta skulle kunna påverka den totala tillgången till idrottslokaler.