Slutsatser

Slutsatserna utgår från de teman som varit vägledande i studien och som presenteras på sida 11.

Går det att uppskatta hur stor andel av det totala antalet idrottsanläggningar utgörs av idrottsanläggningar på skolor?

Idag saknas heltäckande data över totalt antal idrottsanläggningar i Sverige. Den mest omfattande tillgängliga källan är Riksidrottsförbundets kartläggning av bokningsbara anläggningar.

Frågan går att besvara om vi begränsar frågeställningen till idrottsanläggningar som är allmänt tillgängliga för bokning, och antar att ”idrottsanläggningar på skolor” motsvaras av skolans fastighetsområde. Utifrån dessa avgränsningar indikerar den geografiska analysen att omkring tvåtredjedelar av de bokningsbara hallarna finns på skolfastigheter och omkring var tjugonde av de bokningsbara bollplanerna.

I arbetet med studien har det visat sig att skolans fastighetsområden inte alltid motsvarar vare sig det som i allmänhetens ögon uppfattas som ”skolans idrottslokal” eller de lokaler som skolorna har rådighet över. Dels finns anläggningar som ligger intill skolorna och nyttjas av skolorna, men som tillhör en annan fastighet. Dels visar kartläggningen av olika hyresmodeller att rådigheten över lokalerna påverkas mer av hyresmodell än den geografiska fastighetsgränsen. I kommuner där idrottsförvaltningen är förstahandshyresgäst verkar det generellt vara enklare för idrottsrörelsen att få tillgång till anläggningarna.

Finns det idrottsanläggningar på skolor som idag inte alls nyttjas utanför skoltid? Vad beror det i så fall på?

Att det inte finns någon heltäckande nationell kartläggning av de idrottsanläggningar på skolor som enbart nyttjas av den specifika skolan är kanske inte så förvånande, men utgör en utmaning för frågeställningen. För att förstå i vilken grad det finns idrottsanläggningar på skolor som inte nyttjas utanför skoltid används två olika metoder: enkät till skolor i ett urval kommuner samt analys av bygglovsritningar. Metoderna bygger på ett urval och de kvantitativa resultaten ska förstås utifrån detta.

Både enkät och bygglovsstudie visar att det finns skolor med anläggningar på skolor som inte är tillgängliga för bokning, och alltså sannolikt inte nyttjas utanför skoltid av externa aktörer. Omfattningen är mycket svår att fastställa men studierna indikerar att det skulle kunna röra sig om omkring 15 procent av samtliga skolor i de 13 fokuskommunerna och 25 procent av de kommunala grundskolorna i Stockholms stad.

I våra intervjuer lyfter bokningsansvariga och representanter från skolor fram ett antal faktorer som påverkar om en anläggning på skolan hyrs ut eller ej. De vanligast förekommande anledningarna att en lokal inte hyrs ut kan sammanfattas i tre punkter:

• Det finns tekniska orsaker, som att lokalen inte går att nå utan att passera övriga delar av skolan, att larmsystemet inte är anpassat för att man bara ska använda delar av lokalen eller att det saknas låssystem som gör att externa användare kan låsa upp vissa tider.
• Efterfrågan är låg på grund av att lokalen inte uppfyller idrottsrörelsens behov/krav vad gäller till exempel storlek, utrustning eller förrådsmöjligheter.
• Uthyrning riskerar att öka slitage på eller skadegörelse av lokalerna och/eller utrustningen.

I analyserna av hur de lokaler som hyrs ut faktiskt bokas visar det sig återigen att storlek på lokalen påverkar: ju större hall desto högre bokningsgrad. I diskussioner med idrottsrörelsen och bokningsansvariga har det framkommit att det inte behöver vara själva storleken som har betydelse, utan också att större hallar ofta har bättre tillgång till utrustning, eller förråd där föreningarna själva kan förvara utrustning.

Bokningsansvariga i kommunerna lyfter att lokalernas läge i kommunen påverkar hur mycket de används, där högre befolkningstäthet och fler föreningar lokalt bedöms öka bokningsgraden. Detta har varit svårt att bekräfta med andra data. Geografiska analyser för läge och bokningsgrad har dock bara genomförts för två kommuner.

En utmaning som många bokningsansvariga lyfter är att sett till all tillgänglig tid är det förhållandevis få timmar som är attraktiva för idrottsrörelsen. Det gör att anläggningarna används i mindre grad sent på kvällen eller tidig eftermiddag.

Vilka använder de idrottsanläggningar som finns på skolor efter skoltid? Används de av idrottsföreningar eller av andra aktörer?

För att kunna svara på vilka som använder anläggningarna efter skoltid behöver vi data kring hur idrottsanläggningarna nyttjas. Under arbetet med den här studien har det framkommit att många kommuner har svårigheter att ta fram den typen av uppgifter. I 3 av de utvalda 13 kommunerna går det att utläsa vilka som bokar tid på idrottsanläggningar, men det är inte möjligt att skilja ut anläggningar på skolor från andra anläggningar. Utifrån de data som finns tillgängliga framstår det som att föreningarna är en mycket stor användargrupp: i Malmö och Göteborg bokas över 90 procent av tiderna av föreningar. I Jönköping är det lägre, 64 procent, men här har kommunen aktivt arbetat med att få fler att boka anläggningar som inte efterfrågas av idrottsrörelsen.

Finns det potential att öka tillgången till skolors idrottsanläggningar för andra aktörer såsom föreningsidrotten?

Analyserna visar att det finns idrottsanläggningar på skolor som idag inte används alls, eller används i mindre grad. I viss mån verkar det som att utvecklad teknik kring passersystem skulle kunna tillgängliggöra lokalerna. Det här är ett arbete som pågår i många kommuner, men som är kostsamt.

Det verkar också som att många av de anläggningar som idag inte nyttjas, inte uppfyller de behov som idrottsrörelsen har. Det handlar både om lokalens storlek, och om tillgång till utrustning eller möjligheten att förvara utrustning.

Bokningsansvariga i kommunen upplever att anläggningarnas yta skulle kunna utnyttjas mer effektivt, och ger som exempel hur fotbollsföreningar framgångsrikt delar in större planer i mindre. En sådan typ av indelning ställer vissa krav på lokalerna, som vikväggar och möjlighet att placera mål så att det går att nyttja en lokal ”på tvären”.

Det framstår alltså som att vissa justeringar i lokalernas utrustning skulle kunna möjliggöra att större lokaler kan nyttjas mer effektivt och att mindre lokaler bättre kan uppfylla idrottsrörelsens behov. Det gäller både idrottsutrustning som gymnastikredskap eller basketkorgar, och ”kringutrustning” som vikväggar och förråd. Här behövs troligtvis en nära dialog mellan kommuner och idrottsrörelse för att förstå vad som behövs för specifika lokaler, kopplat till specifika idrotter.

För att kunna identifiera vilka lokalerna som skulle kunna användas mer effektivt är det också viktigt att kommunerna har bra kunskap om hur lokalerna används. Här verkar det finns stora utvecklingsmöjligheter vad gäller bokningssystemen. Många kommuner har svårt att ta fram data om vilka lokaler som bokas vid vilka tillfällen.

Smidigare system för av- och påbokning skulle också kunna möjliggöra för utövare att boka strötider. Delar av idrottsrörelsen har svårt att utnyttja den flexibiliteten (till exempel en del organiserad idrott för barn och unga), men för andra kan den här typen av strötider vara attraktiva.

Intresset för att använda idrottsanläggningarna varierar mycket över dygnet och veckan. Att de tider när de flesta är lediga från arbete eller skola är mest populära är inte förvånande, och en helt jämn bokningsgrad över dygnet och veckan är sannolikt inte möjlig. Men det finns en del intressanta exempel på hur tidiga eftermiddagstider kan användas genom att hämtning organiseras av idrottsförening eller skola.

Barn och ungas möjligheter att själva ta sig till och från träning skulle också kunna öka möjligheten att utnyttja tidigare tider. Säkra trafikmiljöer, idrottsanläggningar som är nåbara med kollektivtrafik och på nära avstånd från skola och bostad underlättar för barn att själva ta sig till träningen. Forskning visar också att det finns starka sociala normer som förhindrar barn att resa själva¹. Här skulle föreningarna kunna få en viktig roll genom att uppmuntra familjer att låta barn och unga att resa själva, för att visa att det är möjligt och bryta normer.

När det gäller möjligheter för barn och unga att resa själva finns möjligtvis också en paradox när det gäller att utnyttja oanvända idrottsanläggningar bättre: om lokala föreningar blir hänvisade till anläggningar längre bort, krävs både mer restid och behov av att föräldrar följer barnen, vilket i sin tur skulle kunna minska vilka tider som är möjliga att nyttja.

Ett fåtal kommuner har en hyresmodell där idrottsförvaltningen är andrahandshyresgäst, vilket verkar möjliggöra för vissa skolor att säga nej till uthyrning. Om skolan då inte själv ser incitament för att hyra ut lokalen används den inte utanför skoltid. I kommuner med hyresmodeller där idrottsförvaltningen är förstahandshyresgäst förekommer inte det.

Friskolor saknar i större utsträckning helt hallar, men de friskolor som har hallar skulle kunna utgöra en dold resurs. Friskolorna i intervjuerna anger att de inte har tillgång till bokningssystem. En samverkan mellan kommuner och friskolor kunna innebära att friskolornas lokaler skulle kunna nås genom de kommunala bokningssystemen. För större friskolekoncerner kanske egna bokningssystem skulle kunna vara relevant.