Nio perspektiv för tryggare platser för idrott, friluftsliv och motion

Platser känns. Underlag, ljud, ljus och dofter påverkar om vi vill stanna eller gå vidare. Miljön samverkar med våra erfarenheter, minnen och sociala sammanhang. När vi utvecklar platsanknytning blir platsen en del av vår identitet – vi definierar oss själva genom de miljöer vi känner tillhörighet till. 

Platser rymmer minnen, beteenden och gemenskaper. I mötet med en plats formar vi den, samtidigt som den formar oss. Därför kan förändringar väcka starka reaktioner – det kan handla om  ombyggnader, rivningar, nedskräpning eller sabotage. Allt detta kan upplevas som en förlust av både miljö och minnen. 

Kom ihåg: 

•    Trygghet är grunden för att människor ska vilja röra sig och utforska.
•    Små saker – doft, material, ljud – kan avgöra känslan av trygghet.
•    Platser får mening genom minnen, gemenskap och identitet.
•    Förändringar, även små, kan upplevas som förlust och skapa otrygghet.

Frågor:

•    Vilka känslor väcker platsen – lugn, oro, stolthet, tillhörighet?
•    Finns här detaljer som kan skapa minnen, beteenden och gemenskap?
•    Hur påverkas människor när platsen förändras eller slits ner?

Förståelse för var och varför människor känner sig otrygga beror på hur vi mäter och tolkar otrygghet. Statistik över brott visar en sak, enkäter en annan och trygghetsvandringar en tredje. Det är lätt att ställa frågor, men svårt att ställa de rätta frågorna på rätt sätt. 

Otrygghet är platsbunden och situationsbunden. Samma plats kan kännas trygg för vissa och otrygg för andra, beroende på  erfarenheter, förutsättningar och vilken roll personen befinner sig i. Metodvalet blir därför avgörande: olika sätt att mäta ger  radikalt olika bilder, och tolkningarna behöver göras med  försiktighet. Det är därför viktigt att kombinera flera metoder och alltid vara tydlig med vad vi vill veta, för vem och i vilken situation.

Kom ihåg:

•    Upplevd trygghet är inte samma sak som faktisk säkerhet.
•    Otrygghet är platsbunden.
•    Olika metoder visar olika bilder. Fel mätmetod kan leda till fel åtgärder.
•    Samma åtgärd kan upplevas positivt av vissa och negativt av andra.

Frågor:

•    Var upplevs platsen som otrygg?
•    För vem är den otrygg?
•    Vad bidrar till känslan?
•    Hur vet du det?

Förvaltning formar trygghet. Hur platsen vårdas kan signalera omsorg, närvaro och välkomnande. Men lika snabbt kan oro väckas – inte bara när vården brister, utan också när den sker mekaniskt: när det är rent men inte inbjudande, eller välklippt men oorganiserat. 

Förvaltning kan också vara mer än underhåll – det kan vara en strategisk del av platsens utveckling. I det dagliga arbetet går det att fånga upp hur platsen faktiskt används och upplevs, och med rätt förvaltningsmetod kan en plats bli dynamisk, välfungerande och trygg över tid. För det krävs att förvaltning och utveckling vävs samman och inte ses som två separata delar.

Kom ihåg:

•    Förvaltning kan vara strategisk platsutveckling, inte bara drift.
•    Skötseln både speglar och påverkar människors känsla av trygghet.
•    Rätt förvaltning kan göra platsen dynamisk, välfunge-rande och trygg på sikt.

Frågor:

•    Hur kan förvaltningen bidra till att utveckla trygghe-ten här över tid?
•    Vad i den dagliga skötseln speglar hur platsen upplevs av olika grupper?
•    Vilka förvaltar platser idag och hur skulle fler kunna bli en del av det?
•    Hur kan förvaltning och utveckling vävas ihop?

Medskapande är en av de allra viktigaste nycklarna till trygghet. När människor är med och formar en plats kan stolthet, ansvar och tillhörighet byggas. Medskapande gör det också möjligt att skapa en plats som verkligen svarar mot människors behov och önskningar – en plats de vill och kan använda. På så sätt blir det mer sannolikt att platsen får både den funktion och den mening som var tänkt. 

Men medskapande kräver mer än en enkät – äkta delaktighet förutsätter tid, resurser och kompetens. När det fungerar blir medskapande både vägen till och grunden för en trygg, levande plats som bygger både individer, grupper och samhällen.

Kom ihåg: 

•     Medskapande skapar möjlighet för platsen att spegla människ-ors faktiska behov.
•     Delaktighet kan bygga stolthet, ansvar, tillhörighet och platsanknytning
•     Äkta medskapande kräver tid, resurser och kompetens.

Frågor:

•     Vilka människor har varit delaktiga i att forma platsen – och vilka har inte varit det?
•     Speglar platsens utformning de behov och önskningar som finns hos dem som använder den?
•     Finns det former för att fortsätta utveckla platsen tillsam-mans med användarna över tid?

Hur vi rör oss beror både på våra egna förmågor och på vad platsen ”bjuder in till” – det som ibland kallas affordances. En bänk kan vara vila för en vuxen, lek för ett barn och träningsred-skap för en motionär. Ett staket kan upplevas högt för ett barn men lågt för en vuxen. Platsen och kroppen samverkar alltid – och tillsammans avgör de vilka rörelser som känns möjliga. 

För att må bra behöver vi rörelserikedom – att utveckla vår förmåga, vår glädje och vår variation i rörelse. Men rörelserike-dom uppstår inte av en slump. Det är resultatet av hur vi väljer att bygga och utforma våra miljöer. Trygghet är grunden för att våga utforska, men det innebär inte att alla risker ska försvinna. Tvärtom kan utmaningar, som varierande underlag eller höjd-skillnader, skapa utveckling, glädje och nyfikenhet – så länge de möts på ett säkert sätt.

Kom ihåg:

•     Kroppen och platsen samspelar – det vi kan göra beror på båda.
•     Trygghet i kropp och plats påverkar om och hur vi rör oss.
•     Den byggda miljön avgör vilka rörelser som blir möjliga eller begränsade.

Frågor:

•     Ger platsen möjlighet till både enkla och mer utmanan-de rörelser?
•     Finns det trygga ytor för att prova nytt, misslyckas och lära sig?
•     Är det enkelt att förstå hur du kan röra dig här?

Alla människor har olika förutsättningar, erfarenheter och behov. Många miljöer är formade utifrån de som redan idag är fysiskt aktiva – inte utifrån de grupper som ofta står utanför, till exempel tonårstjejer, de som är nya i området eller personer med neuropsykiatriska diagnoser. En plats som känns självklar för vissa kan därför vara otillgänglig eller otrygg för andra. Trygghet ur ett inkluderingsperspektiv handlar om att fråga sig för vem platsen fungerar – och vem som riskerar att lämnas utanför.

Kom ihåg: 

•     Trygghet ser olika ut beroende på kropp, erfarenhet och behov.
•     Platser som utformas enbart för redan aktiva riskerar att exkludera andra.
•     När vissa grupper osynliggörs i utformningen förstärks deras känsla av att inte höra hemma där.

Frågor: 

•     För vem är platsen anlagd?
•     Är platsen tillgänglig och trygg för olika kroppar, åldrar och förmågor?
•     Hur kan platsen utvecklas så att även de som oftast står utanför också vill vara med?

Trygghet är mer än frånvaro av brott, men brottsförebyggande är en viktig aspekt av platsens utformning. Genom principer som CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design) vet vi att belysning, överblickbarhet, tydliga stråk och välskötta ytor gör det svårare att begå brott – och enklare att känna sig trygg. Samtidigt är det viktigt att väga in att vissa lösningar kan ge motsatt effekt – exempelvis in- eller utstängdhet.

Kom ihåg: 

•     En väl belyst, överblickbar och omhändertagen plats minskar risken för brott.
•     Platser med skrymslen, gömställen eller dåligt underhåll ökar risk och otrygghet.
•     Brottsförebyggande åtgärder kan själva påverka trygghets-känslan – både positivt och negativt.

Frågor:

•     Var finns riskzoner som kan utnyttjas för brott?
•     Hur fungerar belysning och överblick?
•     Finns social närvaro som förstärker tryggheten?

Trygghet stärks när platsen upplevs som en helhet. Många anläggningar har vuxit fram stegvis och blivit fragmenterade – med tillfälliga byggnader, stängsel, parkeringsytor och mörka mellanrum. Helhetsperspektivet handlar om att se hela miljön som ett sammanhängande system där rörelser, funktioner och vistelseytor hänger ihop.

Tydliga entréer, tydlighet i var du ska gå och hur du ska hitta och överblickbarhet har stor betydelse. Mellanrummen – ytorna mellan aktiviteterna – är viktiga för tryggheten: de kan bli rum för vila, möten och oväntade upplevelser som knyter ihop  helheten.

Kom ihåg: 

•     Hela platsen påverkar upplevelsen – också parkering, stängsel, entréer och toaletter.
•     Utrymmena mellan aktivitetsytorna är lika viktiga som själva aktivitetsytorna.
•     Tydlig orientering gör det lättare för fler att få en positiv upplevelse av platsen.

Frågor:

•     Känns det som om platsen hänger ihop som en helhet?
•     Är det lätt att förstå var man ska gå och vad man kan förvänta sig?
•     Finns det delar som känns halvfärdiga, ogenomtänkta eller tillfälliga?
•     Finns det mellanrum som upplevs tomma eller otrygga?
•     Hur upplevs platsen under olika årstider och under olika tider på dygnet?