Ökad förtätning medför att ytorna i innerstaden måste optimeras för att skapa samnyttjande och multifunktionalitet. Det kan exempelvis vara aktuellt att skol-, idrotts- och parkytor samutnyttjas så att samma yta får olika användning och olika brukare över dygnet och över året.
Vidare handlar flerfunktionella anläggningar om att locka till att testa nytt och att miljöerna ska stimulera nyfikenhet. Exempelvis kan det handla om att redan i anslutning till och i entréer uppmuntra till rörelse genom självinstruerande miljöer i relation till de mer programmerade ytorna för traditionella idrotter.
En viktig aspekt att planera och bygga för är ytor för social interaktion och samvaro. Det kan exempelvis vara platser för läxläsning, samtal, lek och gemensam vila. Här kan exempelvis sittvänliga trappor eller gradänger, lösa stolar och bord och bänkar som erbjuder besökarna plats för samvaro och möten adderas.
Det finns dock också gränser för hur mycket multifunktion som är möjlig på begränsade ytor, där det finns risk för högt slitage eller störningar mellan olika brukargrupper. Det finns poänger med att främja både multifunktionella miljöer och olika platser som är särskilt inbjudande eller programmerade för vissa användningar eller grupper.
Några av de många och ständigt förändrade användningarna kan skapa störningar och konflikter för förvaltare att hantera. Många, särskilt unga, önskar att påverka, undersöka och medskapa sina utemiljöer och ibland skapar det buller eller upprörda åsikter. Det är ofta möjligt att lära sig av och stödja dessa initiativ och uppmuntra till mer långsiktigt engagemang istället för engångshandlingar. Tillräckliga ytor är också avgörande för att undvika slitage och ge rum åt olika användningar.
