Funktionsnedsättning

Studien från 2012 bygger på intervjuer med ungdomar, idrottsledare och forskare. Den visar att idrott kan ha stora positiva hälsoeffekter för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), till exempel adhd och autism. Idrott och fysisk aktivitet kan främja koncentrationsförmågan och andra exekutiva funktioner. Det kan ge tillfredsställelse och stärkt självkänsla.

Därtill kan idrott hjälpa unga att reglera sina energibehov vilket i sin tur motverkar rastlöshet, stress och sömnproblem. Idrott således vara mer än en stimulerande och allmänt hälsosam fritidssysselsättning – det kan även utgöra ett viktigt led i rehabilitering eller habilitering.

Svårt att passa in

Å andra sidan finns många hinder för unga med NPF-diagnoser att finna sin väg in i föreningsidrotten. Flera av de ungdomar som deltog i studien sade sig ha haft svårt att passa in i en idrottsförening. Mycket av det som ofta tas för givet i en idrottsverksamhet – att passa tider, följa ledares instruktioner, vänta på sin tur – kunde för dessa ungdomar utgöra komplicerade moment och hinder för deltagande. Till detta kommer att kunskapen om NPF ofta är begränsad hos tränare och idrottsledare, vilket riskerar att leda till missförstånd och felaktigt bemötande.

Idrottsrörelsen behöver strategier

Studien ger följaktligen en polariserad bild. I vissa berättelser framgår att barn och ungdomar med NPF-diagnos hittat sin plats inom idrotten. Idrotten spelar en viktig roll för deras fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling.

Andra vittnar om att de haft svårt att hantera föreningsidrottens outtalade krav och förväntningar. De har därmed inte fått tillgång till de många positiva upplevelser och hälsoeffekter som föreningsidrotten kan erbjuda. Det är därför av stor vikt att idrottsrörelsen utvecklar sina strategier för att identifiera och hantera dolda handikapp bland ungas idrottande.