Skip to main content

Jämställdhet (sidan uppdateras)

Vägen till en jämställd idrottsrörelse är lång. Kvinnor och män lever under olika villkor på de flesta nivåer. Det konstaterar Centrum för idrottsforskning i en fördjupad analys från 2018. Rapporten påpekar att jämställdhet inte bara är en rättvisefråga. Det är också en väg till framgångsrik idrottsutveckling.

Enligt rapporten är den könsmässiga snedfördelningen tydligast inom barn- och ungdomsidrotten. Flickor i övre tonåren lämnar i högre utsträckning föreningsidrotten för träning i privat regi, till exempel gym och motionsbaserad gruppträning. Detta gör att pojkar för en större andel av de offentliga bidragen.

Mest makt hos män – jämställdhetsmål gav trendbrott

Ett av Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål att kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent i alla beslutande och rådgivande organ. När rapporten skrevs 2018 var detta mål inte är realiserat på någon nivå. År 2017 fattade dock RF-stämman ett beslut om jämställda förbundsstyrelser senast 2021. 

Beslutet innebar ett tydligt trendbrott, inte minst i specialidrottsförbundens styrelser. År 2022 hade 88 procent en jämställd styrelsesammansättning. Trendbrottet märks även på ordförandeposten och på vilka som får förtroendeuppdrag i internationella förbundsstyrelser. Läs mer om utvecklingen på Idrottsstatistik.se.

Förändra normer och ideal

Idrottsrörelsen behöver jobba med sina normer och ideal för att en mer jämställd idrott ska kunna växa fram, visar rapporten. Intervjuer med ledare och aktiva inom brottning, gymnastik, ishockey, ridning och taekwondo visar att idrottens praktik i stor utsträckning styrs av starka könsnormer. Det är vanligt med föreställningar om hur pojkar/män och flickor/kvinnor ”är”, hur olika idrotter ”ska vara” och vad som är ”normalt”. Dessa föreställningar innebär ett hinder för jämställd idrott.

– Utan ett medvetet normkritiskt förhållningssätt inom idrotten som identifierar och utmanar invanda föreställningar om manligt och kvinnligt, är det inte möjligt att förverkliga idrottspolitikens mål om kvinnors och mäns lika förutsättningar att utöva idrott och motion, säger Johan R Norberg, utredare på Centrum för idrottsforskning.

Bidragssystemet gynnar pojkars idrottande

Rapporten visar också att Riksidrottsförbundets bidragsfördelning endast i begränsad omfattning används som styrmedel för ökad jämställdhet. Statsbidraget till specialidrottsförbunden baseras i huvudsak på ett antal nyckeltal, såsom antal aktiva medlemmar i förbunden och mängden genomförda utbildningsinsatser. 

Det statliga LOK-stödet är formellt sett könsneutralt, men gynnar i praktiken pojkars idrottande. Bidrag dels ut per deltagare och träningstillfälle. Det premierar idrottsverksamheter med stora träningsgrupper och träningsintensiv verksamhet, inte minst de största och pojkdominerade lagidrotterna fotboll, innebandy och ishockey.